Mina diagnoser slåss mot varandra

Jag har hjärntrötthet och behöver kvalitativ dag och nattsömn. Det gillar inte mitt paniksyndrom som varje gång jag försöker slappna av ger mig hjärtklappning, extraslag, svårigheter att andas, extrem ångest och jobbiga tankar som vägrar försvinna. Då måste jag kompensera paniksyndromet genom att lyssna på något lugnande när jag försöker somna, men då blir hjärntröttheten arg för den vill ju att det ska vara helt tyst så att den får vila från intryck.

Jag har social fobi och selektiv mutism, svårigheter att prata med främlingar. Det gillar inte min adhd (som jag troligtvis har), för den vill låta min riktiga och pratglada personlighet komma fram var jag än är så att folk inte tror att jag är ”blyg”. Här går det inte att kompensera för min selektiva mutism och sociala fobi är så extrema och ångestfyllda att de blockerar adhd:ns försök att få mig att babbla på.

Min troliga adhd muckar också gräl med hjärntröttheten av två anledningar. Den vill dels hitta på något hela tiden för att det är så svårt och tråkigt att sitta still. (Det vill hjärntröttheten verkligen inte för den vill att jag ska göra så lite som möjligt åt gången och att pausa regelbundet. I de här situationerna är det olika ifall hjärntröttheten eller adh:n vinner, det beror på hur trött jag är.) Adhd:n vill också påbörja flera saker samtidigt så att det tar extra lång tid att slutföra allt, men då blir hjärntröttheten förvirrad och frustrerad. (Här vinner adh:n ibland) Adhd:n gillar också att göra flera saker på en gång. Till exempel att lyssna på ljudbok samtidigt som jag gör hushållssysslor och att lösa korsord medan jag tittar på något. (Särskilt det andra får nog hjärntröttheten panik av och det kompenserar jag genom att se på lätta saker om jag vill göra något annat samtidigt. Jag brukar också skifta så att jag inte alltid lyssnar på ljudbok medan jag gör hushållssysslor, för då blir det för mycket för huvudet.)

Min autism och adhd kommer överens när det handlar om svårigheten att avbryta en aktivitet som är rolig. Men då kommer hjärntröttheten och vill avbryta, tjatar om att det behövs regelbundna pauser för att jag inte ska gå över gränsen och göra slut på energin. Här är det fifty fifty vem som vinner. Det beror på aktivitet och om jag ska göra något mer under dagen. Idag har jag till exempel möjlighet att pausa efter att ha skrivit klart blogginläggen så då kan jag lika gärna göra klart det på en gång och bara ta sekundkorta pauser där jag blundar för att slippa se skärmens skarpa ljus.