Mina tankar från 2008 …

En ny helvetesdag i sugiga Nässjö då. Skulle bara vilja lägga mig igen och inte gå upp förrens allt är bra.
“Behandla andra som du själv vill bli behandlad …”
Ja, visst, som om det skulle hjälpa …

Jag är hur snäll som helst mot folk och jag bryr mig om de, jag trakasserar aldrig någon utan anledning och jag är aldrig taskig, men vad får jag för det?

INGENTING. Jag får ingenting tillbaks och jag tycker att det är jävligt orättvist!
Alla äckliga, skabbiga små mobbare här i Nässjö, de som är taskiga mot oss som är annorlunda och förstör andras liv, de ska minsann få ha en massa kompisar som bryr sig om de, trots att de inte alls förtjänar det!

Fan, det är så jävla irriterande! Och alla ni som läser den här texten kan dra åt helvete, för ni bryr er ändå inte om mig, trots att jag bryr mig om er …
Sorry, var bara tvungen att skriva av mig lite …
Kan någon komma och rädda mig? :(

En 17-årig Polly:

Som ni märker på mina “trevliga” ordval och skällsord i texten så mådde jag grymt dåligt under den tiden och nu är det så mycket bättre. Jag trodde aldrig att det skulle kunna bli det och jag trodde aldrig att folk från Nässjö skulle sluta ge sig på mig men det händer inte längre.

Det som kan hända är att tankarna kan komma tillbaka när jag passerar jämnåriga, att de på något sätt ska känna igen mig och tänka “Det är ju hon konstiga!” , men som tur är kan jag ju inte läsa folks tankar så det behöver jag inte bekymra mig om.

Ni som inte tror det, man kan gå från botten och mot toppen, det är bara att fortsätta kämpa. <3

// Polly 

Hej då, fula ord!

Hej då, fula ord, nu pushar jag er åt sidan! Ni är som träd, ni börjar luta mer och mer och till slut välter ni helt och hållet och ligger kvar där, ensamma och bortglömda där folk kan trampa på er.

Hej då “Du är cp-skadad och kommer inte kunna ta studenten.”
- Jag har 100% rörelsefrihet och jag tog dessutom studenten fast på mitt eget sätt. :)

Hej då “Du leker bara med dina marsvin och har inget liv.”
- Jag har ett superkul liv som innehåller massor av utmaningar som teater, filminspelningar och bokutgivningar samt bokskrivande. Dessutom har min förmåga att spela teater gjort det möjligt för mig att få ihop till min första egna utlandsresa till Santorini. :)

Hej då “Missfoster.”
- Du får enbart äran att medverka i min boktitel, men det är enbart ironi. :)

Hej då “Har du aspergers? Hoppas att det inte smittar!”
- Det smittar inte, men jag hade inte haft något emot om det gjorde det för då skulle världen svämma över av personer som är både roliga och förstående, inklusive dig. :)

Hej då till alla er andra också! Ni är uppenbarligen redan bortglömda för jag kommer inte på några fler fulisar att skriva. ;)
// Polly


Visa att du är bra som du är …

… genom att delta i Kappahls grymma tävling till förmån för Bris! Tävlingen går ut på att designa din egen T-shirt med ett motiv som visar vad “Bra som jag är” betyder för dig. Vinnarens motiv kommer att tryckas som T-shirt och börjar passande nog att säljas till skolstarten. Som om inte det vore nog går pengarna från försäljningen till Bris så att ännu fler barn kan få hjälp och stöd. Tyvärr är jag själv för gammal för att delta, men jag har ändå designat en tröja då kläddesigner är något jag skulle älska att vara. Delta själv här.
// Polly
 

Mobbning SKA spridas!

Alltså inte spridas så att fler idioter mobbar, utan själva vetskapen om att folk mobbas ska spridas. Nedan ser ni en uppmärksammad You Tube-video från pappan till ett mobbat barn, och en av de sjuka grejerna är att polisen inte hade mycket att komma med när pappan anmälde. De sa att skällsorden som hans dotter blev utsatt för är något som folk använder varje dag, att det är ord som familjer kan använda bara för att skoja med varandra. Men hur “skoj” är det när någon man inte ens känner utsätter en för vidriga skällsord och dessutom skrattar åt det??

Passar på att dela min mobbning-video också:

// Polly

Från dödsönskan till livsglädje

Igår kväll ville jag dö. Att andas var kämpigt, allt var kämpigt. Allt berodde på en helt sysslolös dag utan David i ett grått Nässjö. Det hade inte känts lika farligt om jag varit i Jönköping, men tror det beror på att jag så många gånger under min skoltid har upplevt sysslolösa dagar under täcket utan kompisar och aktiviteter. I ren desperation stack jag till Jönköping igår, men det blev inte bättre under kvällen. Försökte tänka på allt det roliga som händer i mitt liv, teater, filminspelningar, skrivande. Allt det som jag suktat efter, men ingenting hjälpte. Så idag känns allt som vanligt igen. Idag vill jag leva, så nu kör vi!

Texten stämmer verkligen. Det är såklart inte så att alla typer av ångest kan försvinna för gott, men de kan variera i svårighetsgrad från dag till dag. Vissa dagar finns ångesten bara med som en liten påminnelse, medans den ibland är så stor att man inte vet vart man ska ta vägen. Och sen i nästa sekund är allt som bortblåst och man känner sig lycklig. Jag stod ut med min ångest igår bara för att kunna vakna upp denna morgon och finna denna underbara bild skickad till mig på facebook:

Det jag kämpar allra mest för är mina solstrålar till syskonbarn. De som jag inte vill svika, och som jag vill se växa upp. <3
// Polly

Blir du mobbad och trakasserad?

Är du en av många som blir utsatt för mobbning och trakasserier, och blir du även mobbad på nätet? Det har inte hänt så ofta att jag har blivit påhoppad på stan och i skolan, men det har hänt många gånger att folk har hängt ut mig och skrivit kränkande saker till mig, och till andra om mig på nätet. Oftast har jag vetat vem personen som skrivit dessa hemska saker, som: “Jag ska göra så att du tar livet av dig”, “Du är cp-skadad” och “Jävla skabb” är, men vid enstaka tillfällen har personen gått på mig anonymt med en fejk-profil utan riktigt namn eller ålder, vilket har retat ihjäl mig. Jag har alltid anmält kommentarerna jag har fått, men det har bara resulterat i att personens profil eller inlägg tas bort och de behöver inte stå för vad de har gjort, utan kan börja om på nytt efteråt. Trots det tycker jag ändå att man ska anmäla för att uppmärksamma folk om vilka typer av personer som är registrerade på deras webbsajter. Har du upplevt samma sak, och vill du också få bukt med de ständigt kränkande kommentarerna du får från anonyma personer? Ett tips, om det är grov mobbning du utsätts för, är att anlita cpgsecurity, som bland annat kan hjälpa till med att spåra personer. Du är värd att få hjälp, så ge inte upp!
// Polly

Hur vanligt är inte detta?

En elev blir mobbad och lärarna på skolorna gör inget åt det, utan låter eleverna dras med det. Hur sjukt är det inte att en mobbad person själv ska behöva ta bort mobbarnas idiotiska skällsord?? Och att mobbarna dessutom får gå kvar på skolan med alla chanser att förstöra någon annans liv är helt absurt. ALLA som mobbar borde tvingas genomgå en rättspsykiatrisk undersökning, för mobbar man någon är det något som är väldigt fel. Man ska inte få vara lärare om man ignorerar en sån här sak, och man är absolut inte värd någon jävla lön om man inte utför sitt jobb på rätt sätt!! Läs artikeln här.
// Polly

Lite nätmobbing: CHECK!

Så har jag fått lite mindre trevliga kommentarer på ett fyra år gammalt YouTube-klipp. Hade det varit för fem år sedan, då så många redan gjort vad de kunnat för att sabba mitt självförtroende, så hade jag tagit åt mig. Men nu?
Nu skrattar jag bara åt det! Kommentarerna är så fullkomligt patetiska och onödiga att det blir roligt. Jag har varnat personerna som skriver att jag inte lägre tar åt mig av såna här barnsligheter så att de ska slippa slösa bort sin tid, men lyssnar dem? Nej :)
Fortsätt ni med era försök, men ni kan omöjligt ge mig dåligt självförtroende igen. Mitt självförtroende, som det har tagit en jävla tid att skaffa är fan här för att stanna.
Tack för mig.
// Polly

Videon:

“Syns du inte, finns du inte”

Jag stör mig på reklamen nedan. Den visades innan en biofilm och jag la genast märke till den stötande  repliken “Syns du inte, finns du inte.” Precis som att man inte finns om man inte gör något väsen av sig, så som jag inte brukar göra. Det är inte särskilt kul för mig, och andra i min situation att höra såna här grejer. Tänk på det!
// Polly

“Jag har fått nog av mitt funktionshinder.”

Gammal text som jag hittade på min bilddagbok från den åttonde mars 2009:
“Alltså allvarligt, jag har verkligen fått nog av mitt jävla funktionshinder.
Det gör bara så att jag sårar en massa underbara och oskyldiga personer, trots att jag egentligen inte vill det, ORKA! Och jag märker att det bara blir värre och värre, tillslut så kan jag väl inte göra någonting längre, varför finns det inget botemedel mot det här för?
Det finns ju fan botemedel mot ALLT annat, så det här är fan inte rättvist! De flesta av er som läser det här hade ju säkerligen turen att inte få något funktionshinder, så jag tycker att ni kan vara riktigt nöjda alltså, för ni skulle bara veta vad mitt idiotiska funktionshinder ställer till med för problem …

Någon som vill byta? Snälla, bara för en dag!
Jag får prova på hur det är att vara normal för en dag och du får prova på mitt helvete, ska vi säga så? Nehe, slipp då för helvete!
Antar att det inte är särskilt många av er som har orkat läsa all den här texten, men ni som har orkat göra det kan ju kommentera eller nåt  …”

Bilden är gammal även den.
// Polly