Motion + godaste glassen!

I förrgår gick jag och älsklingen långt, 9, 38 kilometer! Det kändes ordentligt i benen och fötterna efteråt, men vi hade ett mål som peppade oss under vägen. Målet var att gå till närmsta butik som säljer glass från ett märke som inte finns i Nässjö och vi fick äntligen prova en varsin glassbiskvi. Hur gott som helst! Man kanske skulle testa att själv frysa in biskvier och göra glassbiskvier av dem, hade det funkat? Det vore perfekt!

Santorini förbjuder överviktiga turister – att rida på åsnor

I maj 2015 var jag på Santorini och redan då uppmärksammade jag åsnornas slitsamma liv i Fira. Fira är en välbesökt stad i Santorini som har en hamn man kan ta sig till via långa trappor eller en linbana.

Många väljer att rida på en åsna upp och ner, vilket är ett dumt val. Åsnorna har det inte bra, de måste jobba dagligen och inte göra annat än att gå upp och ner för trapporna med turister på ryggen.
Som om det inte vore nog att behöva gå i trapporna dagarna i ända, att ha en turist på ryggen också gör det knappast bättre.

Tydligen så får flera åsnor sår också av att behöva slita som de gör så jag fattar inte hur man kan välja att ta sig ner till hamnen på en stackars sliten åsnas rygg när man kan ta linbanan ner på två minuter eller gå med sina egna ben.

Nu ska det bli en liten ändring i alla fall som är till en liten fördel för åsnorna då det inte längre kommer tillåtas att personer som väger över 100 kilo rider på åsnorna.
Det kommer inte bli någon jätteskillnad för åsnorna då det troligen ändå inte kommer så många personer som väger över 100 kilo och vill rida, men ändå. Det är ett steg i rätt riktning.

Jag tycker att om de tvunget ska ha åsneridning så borde bara barn tillåtas rida, det kanske kan bli nästa steg?
Man kan ju hoppas att det blir helt förbjudet inom en snar framtid så att de lata turisterna får röra på benen lite och åsnorna slipper släpa runt på dem som tung packning i värmen.
Vad är vitsen med det när det finns andra alternativ som är tusen gånger bättre?

En bild jag tog när jag åkte linbanan som visar en del av Fira uppifrån:

Vilodag med katt

Jag och katt har varit ‘lata’ idag. Patricia har inte gått ut alls och jag var inne hela dagen fram till fem då jag gick två kilometer i kylan och regnet som självklart kom precis lagom. Som vanligt har jag varvat dagen med ljudbokslyssnande, lite skrivande, lite målande och lite Netflixtittande. Ingen huvudvärk idag och har inte varit särskilt trött i ögonen heller så det är jag glad för. Därför passar jag på att blogga nu!

Disken får vänta, jag ska sova hos syrran!

“Disken får vänta.”

“Men du har ju skjutit upp den flera dagar!”

“Ja, men jag orkar inte.”

“Varför inte?”

“Jag ska sova hos min syster idag och ska vara där vid fyra, det är bara en timme kvar.”

“På en timme hinner du diska.”

“Det är möjligt att jag hinner, men jag orkar inte. På den här timmen som är kvar ska jag hinna klä mig vettigt, packa med mig det jag ska ha och sen tar det en stund att gå.”

“Ja, men det tar inte en timme.”

“Nej ,men diskning stjäl energi och kan framkalla huvudvärk eftersom man måste ta i för att göra disken ren. Det är dyrbar energi som jag kommer att behöva när jag kommer hem till min syster. Vi ska göra mat vid fyra och sen ska jag umgås med min älskade systerdotter som ibland helt utan vetskap ger ifrån sig höga ljud.
Jag behöver energin till att orka leka med henne och hålla mig vaken tills hon däckar vid kanske åtta på kvällen.
Efter det ska jag ha energi till att se på film med min syster.  Jag har inte gjort någonting annat idag än varit i affären och sen hämtat ut ett paket. Efter det har jag legat i sängen och ändå krävs det stor ansträngning för mig att klara av en övernattning hos min syster. Visst låter det bisarrt! Jag är 27 år men orkar inte diska eftersom jag ska sova över hos min syster. Normalt?”

Social några timmar: Slut för dagen

Idag har jag hälsat på på dagiset som jag jobbade på och efter det hämtade jag syskonbarnen och lämnade dem i säkert förvar hos sin mamma. Efter det blev det en kall tur hemåt i blåst och motvind och trots den enorma tröttheten tvingade jag mig att gå till en affär för att fylla på matförrådet. Sammanlagt gick jag fem kilometer idag. Klockan var bara typ tre när jag kom hem men efter det var energin för dagen slut. Sov i två och en halv timme, vaknade trött och försökte vakna till genom att kolla på Netflix. Det funkade inte så bra och jag har varit rätt så trött sen dess men huvudvärken verkar lyckligtvis ha försvunnit efter att jag tog tabletter.

Om jag vill träffa folk och vara lite social ibland så kommer oftast huvudvärken som en dålig bonus efter alla intryck. Ibland under tiden, ibland en stund efter och ofta är hela nästa dag uppbokad med huvudvärk. Ändå träffar jag folk ibland för vad ska jag annars göra, vara i lägenheten hela livet? Idag tog jag slut på mina energireserver och fick huvudvärk för mina gamla kollegors skull och en annan dag ger jag av min dyrbara tid och energi till någon annan. Det är så det funkar.

Jag kommer inte orka skriva något nämnvärt på några böcker idag heller, bara skriva in några få meningar från skrivbok till skrivdokument i datorn. Det är bättre än ingenting.

Att göra när hjärnan är trött

1. Pussla, pussel från Adlibris – 2. Träna, yogamatta från Adlibris
3. Bok om hjärntrötthet från Adlibris
4. Måla, akrylset från Adlibris – 5. Drick, dricka från Vitamin Well Adlibris
6. Lyssna på musik eller ljudbok, hörlurar från Adlibris – 7. Sticka, garn från Adlibris

Dåliga dagar med trötta hjärnan

Ända sen i tisdags då jag fyllde år har jag haft lite sämre dagar än vanligt, har typ inte orkat någonting! Teatern var jag bara på första dagen när de startade för terminen, mer än så har det inte blivit. Jag tog mig i alla fall tid att träffa några från teatern på min födelsedag och de var så snälla, bjöd på mat och gav mig presenter. Oftast blir man orkeslös dagen efter man har varit iväg på något om man har hjärntrötthet, det blir jag i alla fall och det är därför jag nästan aldrig orkar åka till Jönköping längre.

Det blev inget undantag dagen efter att jag hade träffat mina kompisar, men ibland får det vara värt tröttheten nästa dag för annars blir det ju aldrig av att man ses! Dagen efter jag hade varit iväg i Jönköping vaknade jag seg och kände mig “låst” i hela kroppen som jag brukar göra ibland på morgonen. Det är obehagligt. Jag lyckades ta mig upp i alla fall eftersom jag skulle till stan med min syster och efter det sov jag.

Vad hände sen? Jag vaknade med huvudvärk och hade det oavbrutet resten av kvällen. Jag hade svårt att somna, vaknade vid fyra på natten fortfarande med huvudvärk och det tog ett bra tag innan jag lyckades somna om. Idag vaknade jag också med huvudvärk, men inte lika mycket som igår. Framåt dagen idag försvann det helt.

“Att göra nya saker eller att göra lite mer än vanligt kan också ge en ökad mental trötthet som även kan vara kännbar under flera dagar.”

En normal människa hade med lätthet orkat åka tåg för att träffa sin vänner den ena dagen och sen gå på stan med sin syster nästa dag utan att påverkas, men det kan inte jag. Ändå försökte jag. Jag vill inte verka lat, vilket jag har läst att många med hjärntrötthet känner sig eller blir uppfattade som.

Det känns nästan skämmigt att medge att en tågtur på sammanlagt en timme och en middag med några vänner i en högljudd miljö kräver minst en hel dags återhämtning, jag känner mig så löjlig och det blir nästan som att jag själv börjar tvivla. Behöver jag verkligen återhämta mig en hel dag efter att ha varit iväg? Nej, jag hoppar det den här gången. Det kan väl inte vara så farligt? Så kommer den ihållande huvudvärken efteråt som på beställning.

“Den mentala tröttheten kan också komma snabbt och nästan totalt slå ut förmågan att tänka och mentalt vara aktiv.” 

Det är oftast i affärer och bland folk som den mentala tröttheten kommer snabbt, det hände senaste idag. På en sekund börjar jag gäspa oavbrutet, ögonen tåras och det känns som om jag ska få panik om jag måste befinna mig bland folk en enda sekund till. Det är vid såna här tillfällen det är extra krångligt att ha hjärntrötthet eftersom man vid de flesta sociala situationerna inte bara kan stänga av, springa sin väg eller sluta vara engagerad.

“Vid mental trötthet finns även en sämre förmåga till mental återhämtning. När inte återhämtningen fungerar väl, ökar den mentala tröttheten över tid. Det kan gälla över dagen, men även under längre tid.”

Konstaterandet ovan är frustrerande. Man kan ju omöjligen planera in allt i sitt liv på minuten, saker kommer alltid att hända som man inte har planerat och vad händer då om något verkligen måste göras den dagen man egentligen måste återhämta sig? Man tvingas göra det ändå, trots att man behöver vila och då ökar den mentala tröttheten, som det står ovan kan det gälla i dagar men också längre. Hur uppmuntrande låter det?

Tekniskt sett borde hjärntrötthet aldrig kunna försvinna om man aldrig kan vara säker på att få all den återhämtningstiden man behöver och det kan man väl omöjligen få om man inte är eremit och bor på en egen planet utan intryck i minst ett år?

För de flesta med hjärntrötthet känner man sig piggare på morgonen och så blir det sämre senare på dagen. Det brukar vara samma för mig och därför känner jag stress. Så fort jag vaknar och hör dagens första ljud, en fågel eller en bil så tänker jag omedvetet “Jaha, där var första ljudet, nu ska det lagras i hjärnan och bidra till att jag blir trött.” På tåg där det är mycket pratsamma människor på flera olika platser runt om mig blir det ännu värre, jag kan inte fly från ljuden.
Alla som pratar, varenda ord någon säger, gest någon gör, skratt. Alla bidrar tillsammans till att min trötthet ska komma. Jag kan inte hindra min hjärna från att ta emot alla ovälkomna intryck, de tas emot, lagras och gör mig stegvis tröttare trots att jag inte vill. Därför känner jag stress varje dag då jag vill försöka hinna med så mycket som möjligt innan hjärnan har fått så mycket intryck att den ger upp. Som nu till exempel. Det var evigheter sen jag skrev en lång text på bloggen eftersom huvudet knappt brukar orka med att jag sitter vid datorn längre. Nu skriver jag som en galning för att hinna få ur mig allt det här innan huvudet säger stopp. Men jag vill inte att huvudet ska säga stopp, då blir jag ofrivilligt sysslolös. Det händer ofta numera på grund av huvudvärken. För vad kan man göra när man har ont i huvudet? Man orkar inte skriva, inte läsa, inte sitta vid datorn, inte kolla mobilen, inte se på teve, inte lyssna på musik, inte ens tänka. Bara ligga och lida. Om jag är trött i samband med huvudvärken brukar jag kunna somna men oftast finns inte ens sömnen till min räddning eftersom det är svårt att somna med huvudvärk. Tabletter vill inte hjälpa.

I november ska jag följa med Thim och hans mamma till Halloween på Liseberg och när min syster frågade om jag såg fram emot det sa jag att jag inte orkar se fram emot saker längre. Jag har inte energi nog att tänka framåt, det enda jag kan tänka varje morgon är hur jag ska orka ta mig igenom dagen. När jag väl tänker på något jag ska göra längre fram tänker jag inte “vad roligt det ska bli” utan “kommer jag att ha ont i huvudet? kommer jag bli trött fort? kommer det vara högljutt där? hur många dagar kommer jag behöva återhämta mig efter tre dagar i Göteborg? kan jag få permanenta hjärntrötthets-problem när jag gör något som innefattar övernattningar och resa?”

Jag sätter stopp för orden nu så att jag inte fortsätter i en evighet och tar död på mitt huvud. Egentligen hade jag planerat in att jag skulle skriva på mina böcker både idag och igår, men igår gick det inte på grund av huvudvärk och idag blev det bloggen istället. Jag ska försöka skriva åtminstone några meningar innan jag lägger mig, men då gör jag det i skrivboken. Att skriva på datorn är troligen jobbigare för huvudet. Jag hoppas verkligen inte att det går så långt att den förbannade hjärntröttheten gör så att jag inte orkar skriva alls längre för då har den tagit ifrån mig något av det bästa som finns.