Ännu ett firande

Igår var det dags för kalas igen, den här gången fyllde Isabelle år. Det fanns mycket godsaker framdukat, även till Isabelles kattflicka Tilda såklart. Isabelle ska få ett presentkort av mig, men eftersom jag inte hade hunnit köpa det än så fick hon nöja sig med ett tillfälligt i papper.

Förväntansfull flicka på tåget:

Läckerheterna:

Det strulande huvudet

I lördags var jag på sjukhuset och sökte för min återkommande huvudvärk. Har även börjat må illa väldigt ofta och det kan vara symptom på att ingreppet de gjorde i huvudet håller på att växa ihop igen. Det hoppas jag verkligen inte! Tyvärr fick jag inte någon tid för magnetröntgen förrän den 24:e april så jag får hålla ut tills dess. Det är jobbigt att inte veta om något är fel, för jag känner mig definitivt inte som förr.

Efter operationen har jag blivit någon annan, både fysiskt och psykiskt. Det är påfrestande och eftersom både huvudvärken och tröttheten kan komma när som helst på dagarna så är det svårt att genomföra aktiviteter och annat. Ibland kan jag bli akut trött när jag till exempel sitter på stationen och ska hem och då känns det som om jag ska somna på sekunden och jag gäspar oavbrutet. Förr räckte det med en powernap några dagar i veckan men tröttheten har fördubblats och jag får knappt tid till något annat än att umgås med de som vill umgås med mig under de korta tillfällena under dagen som jag varken är trött, har ont i huvudet eller sover. Det är svårt. Jag skulle nästan kunna tänka mig att sova dygnet runt!

På sjukhuset fick vi vänta i cirka sex timmar och då kunde jag självklart inte undgå att somna till ibland. Det är pinsamt att behöva bli trött bland folk för då känner jag mig som ett barn.

// Polly

Min bok i bokhandeln

Nässjö bokhandel har köpt in min bok Udda & Utsatt, hoppas på att de köper in den andra också! Just nu tycker jag att boken står lite väl gömd i hyllan men bokhandlarna kanske tar sitt förnuft till fånga och bestämmer sig för att skylta lite mer med boken. Jag är ju ändå en lokal författare så min bok borde få synas ordentligt!

// Polly

Alicia, fyra år!

I fredags fyllde Alicia fyra år och hon hade en superrolig dag där kalas med familjen, Mc Donald´s och en tur till Rosenlundsbadet var inbokat. Jag var tyvärr inte med och badade, men jag förgyllde ändå kalaset med min närvaro. Den fina flickan fick massor av presenter, bland annat ett Frost-kök, ett Frost-slott som Isabelle fyndade billigt och ett stort dockhus. Allt packades inte upp eftersom de snart ska flytta, men det ska bli kul att plocka upp alla nya leksaker till Alicias kommande rum. Fler bilder från kalaset kommer.

Fyra år med en så underbar systerdotter som Alicia är få förunnat! Jag längtar tills hon är stor nog att kunna följa med mig och mamma till Grekland!

// Polly


Ett peppande collage

I hallen har jag ett collage med bilder från Santoriniresan 2015. Det är alltid lika peppande att se bilderna och tänka på havet och värmen när det är vinter och kallt ute. Tyvärr verkar det inte finnas en enda ram med rätt mått till collaget för det hade blivit mycket snyggare! Självklart ska jag skaffa ett collage för varje resa jag har gjort, men då måste alla ramas in så att det blir en fin samling.

// Polly

Två klädstilar med vårkänsla

Länkar:

Blazer, Riverisland - Shorts, Riverisland – Skor, Zalando
Concealer, Eleven – Broscher, Riverisland - Pumps, Zalando

Kjol, Riverisland – Topp, Zalando – Kuvertväska, Zalando
Sminkpalett, Eleven – Nagellack, Eleven - Ögonpenna, Eleven

Topp, Zalando

// Polly

Min skrivutveckling – samma text, tio år emellan

För snart tio år sedan skrev jag min första del av Udda & Utsatt och la ut på skrivarsajten Dikta.se. Jag hade börjat skriva på serien redan innan dess, sedan 2006 men då häftade jag ihop böckerna själv och gjorde bilder och omslag till. Jag bestämde mig för att vara lite mer seriös när jag la ut det på nätet och trots att jag skrev väldigt dåligt om man jämför med nu så fick jag många kommentarer och min serie blev väldigt uppskattad. Nedan kan ni se den första delen av Udda & Utsatt som jag la upp på sajten, samt ett utdrag från första kapitlet i Udda & Utsatt som nu finns att köpa i nätbokhandlarna.

Den 13:e augusti 2008:

“Aaron Jacobson vaknade med ett ryck, och skyndade att klä på sig.
Det var måndagsmorgon, och idag var det den första skoldagen efter sommarlovet. Aaron var nyinflyttad i stan, och han skulle börja i en ny skola, pg.a all mobbing han hade fått stå ut med i den förra. Aaron var 14-år, och hade ljusbruna ögon, och brun / blont – hår. Han var inte speciellt annorlunda direkt, förutom att han hade ADHD, och bodde i en trång 2 tillsammans med sin alkoholiserade pappa Lasse, och sin 17 – åriga storebror Jimmy, som han helst av allt skulle vilja slänga till psyket.

Hans familj hade inte speciellt mycket pengar heller för den delen, och det var främst det som hade orsakat all mobbingen på Aarons förra skola, det, och att 
Aaron hade ADHD. Aarons mamma Lillian hade stuckit för längesen, och lämnat kvar både Aaron och Jimmy hos deras alkoholiserade, och allmänt störda pappa.
konstanta alkoholdrickande, hade slutat med att hon stack.”

2016:

“Fort fram med rakhyveln, ångesten måste bort direkt! Ja, läsare, jag vet att du är där och att du bevakar varenda steg jag tar, men vet du vad? Jag bryr mig inte. Jag måste göra det här, det finns ingen annan utväg.

Två dödsbleka armar täcka av skärsår. Ångesten i mitt bröst är så hög att det känns som om jag ska drunkna i den. Luften får inte plats, jag är övertygad om att jag är på väg att kvävas. Jag försöker andas in så mycket jag kan men det tar stopp. Hela bröstet känns igentäppt som en ballong med för mycket luft. Det känns som om jag ska sprängas. Men bara nästan.

Bröstet är fyllt med ångest ända upp till ytan och precis som att en ballong inte kan spricka utan ett nålstick så kan mitt bröst inte det heller. Armarna måste snittas sönder mer om jag ska kunna få någon ro. Jag måste andas, men det är så svårt. Jag får panik! Hjälp mig, läsare, snälla hjälp mig bara …”

Som ni ser är det väldigt stor skillnad på text ett och text två. I text ett bygger jag inte upp någon som helst spänning, jag börjar med en “klassisk mening” och berättar sedan direkt allt som finns att veta om karaktären. Läsaren får inte märka eller ta reda på något själv utan allt serveras på ett fat. Att jag har så få punkter i texten får det dessutom att verka “andfått” och det finns inte så många pauser.

I text två börjar jag med en mening som ska fånga läsaren på direkten, jag skriver i nutid och ur jag-perspektiv för att det ska kännas mer närvarande och jag nämner ordet “läsare” för att man ska känna sig delaktig i texten. I text nummer ett nämner jag ingenting om känslor. Jag bara vräker ur mig det som finns att säga, men i den andra texten använder jag en massa meningar till att beskriva hur Aaron känner inombords och jag gestaltar mer. Jag skriver inte “Jag mår dåligt” utan får läsaren att förstå det genom karaktärens handlingar och tankar.

Ett exempel på hur jag inte gestaltade i mina texter från 2008 finner ni här:

“Det var geggig grönsakssoppa med mjukt bröd & ost till lunch, och Aaron tyckte att soppan smakade vidrigt. Det enda som var någonting att ha var brödet, men eftersom
Aaron var så hungrig efter sin enportionsrätt av flingor som han fått till frukost, så brydde han sig inte om hur maten smakade.”

Så vad hade jag kunnat skriva istället? Jo, följande:

“Jag tittade ner på den geggiga grönsakssoppan och rörde runt lite i den med skeden innan jag smakade på den. När jag kände konsistensen i munnen grimaserade jag, svalde fort och tog sedan ännu en sked soppa som jag slevade in i munnen. Portionen minskade fort och för att få väck smaken i munnen doppade jag emellanåt det mjuka brödet med ost på i soppan och tog en tugga av det. På mindre än fem minuter hade jag fått i mig all soppa, brödet och mitt glas med mjölk. Jag hungrade fortfarande efter mer.”

Gestaltning är verkligen superkul, men också väldigt krångligt ibland.

// Polly