Låg & mellanstadiet / högstadiet

Ser ni skillnaden?

På bild ett är jag glad och ovetande medan jag på bild två har skurit mig över hela armarna. Allt ändrades på mellanstadiet när en lärare berättade för mina kompisar att jag hade asperger syndrom. Jag kände mig konstig, fattade inte vad det innebar. En klasskompis som kallade mig för psykopat och i slutet av sexan började mina kompisar att undvika mig. Jag anade att det berodde på det som de hade fått veta, att jag hade asperger syndrom. 

De trodde säkert, precis som jag att det var ”en konstig sjukdom”, för vilken tolvåring förstår ett funktionshinder innebörd? 
Att förstå en sjukdom är lättare, det är något som smittar. En person som har en sjukdom ska man ”undvika så att man inte blir smittad”.
Jag mår dåligt av att se högerbilden, minns den vidriga känslan. Jag kände mig ful och äcklig, så vidrig att jag inte kunde le. Jag plutade oavbrutet med läpparna under skoldagarna, ville bara dö. Då gick jag i nian.

Allt började i sjuan, då jag tvingades börja i en helt ny klass eftersom ingen av mina kompisar från sexan hade valt mig. Ingen av dem ville gå med mig i sin nya klass. Det fick mig att börja undra, vad var det för fel på mig? Bara för att de hade fått veta att jag hade ett funktionshinder betyder inte det att jag hade blivit en annan person. Jag var samma som innan. 

I min nya klass pratade jag inte med någon och att jag hade fått en assistent gjorde allt värre. Jag skämdes och ville vara som de andra. Jag var så rädd, vad var det för fel på min hals? När jag försökte prata var det som om jag hade satt i halsen, jag fick inte fram ett ord. 

Alla undvek mig, det kändes som om hela skolan visste att jag var ”den konstiga”. Elever hånlog åt mig, pekade och viskade. Om jag bara hade vetat, då hade jag inte känt mig lika ensam och konstig. Men jag fick veta först när jag var 18. Då stod det i mina papper att jag hade selektiv mutism. Det var det som var ”felet på min hals”. Andra hade vetat hela tiden, men nämnde inget för mig. Det påverkade hela min högstadietid. Hjälp till att sprida kunskap om selektiv mutism och andra funktionshinder så att mitt helvete inte upprepas för andra personer!

Lite boktips

I julas vann jag tre månader gratis på Bookbeat och jag har hunnit lyssna på många böcker. Här kommer några tips:

Kampen om järntronen av George R.R Martin som tv-serien Game of Thrones är baserad på. Betyg 5/5 Spännande och välskriven med ett lagom enkelt språk. (Bild från Storytel)

Ja, jag har mens, hurså? av Clara Henry. En bok om mens som roar och ofta får en att skratta högt. Många roliga uttryck. Betyg 5/5 (Bild från Adlibris)

Klockan 10:31 på morgonen i Khao Lak av Pigge Werkelin. En självbiografi som skildrar tsunamikatastrofen 2004 där Pigge förlorade båda sina barn och sin fru. En väldigt gripande och tragisk bok. Lite seg ibland när det var olika citat från till exempel svenska ambassader. Betyg 4/5 

// Polly

Tävla om min bok!

TÄVLING! Vinn ett exemplar av min nyaste bok ”Udda & Utsatt – Olycksbröder”! För att tävla kommenterar du bara att du är med. Vad boken handlar om går att läsa om här. För en extra chans att vinna, dela inlägget på din facebook eller blogg. Lycka till!

// Polly

Dagens boktips, Ända in i märgen

På bokmässan i Linköping träffade jag författaren till boken Ända in i märgen, Annika Teasler och jag köpte boken av henne. Jag har inte läst den, bara lyssnat på ljudboken och den är otroligt bra. Den är gripande och viktig, tycker verkligen att den behövs!
Folk som jobbar inom sjukvården borde läsa den, personer som är i samma situation som författaren själv, alla helt enkelt. Självbiografin handlar om Annika som är ryttare och en dag ramlar hon av sin häst och bryter nacken. Hon blir helkroppsförlamad.

Efter att ha läst boken tänker jag, oftare än förut på hur oviktiga småsaker egentligen är. Jag kan till exempel svära för att jag tappar något för att i samma stund inse att jag måste vara dum i huvudet som ens får för mig att klaga på en sådan simpel grej. Det är ju bara att plocka upp grejen igen! En person som är helkroppsförlamad kan inte tappa grejer, inte ens hålla i dem. Vad har jag att klaga på? Betyg: 5 av 5!

// Polly

Ett paket med nostalgi

Jag har fått hem ett paket fyllt med nostalgi, massor av Tvillingböcker för att komplettera min samling! Det bästa är att jag hittade tre guldkorn i lådan, tre böcker som jag bara har läst att de finns men inte vetat vad de handlat om eller sett hur de ser ut. Det känns lyxigt!

// Polly


Dagens boktips, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmqvist är en gripande bok som handlar om Tom och Karin som ska få sitt första barn. Barnet föds med kejsarsnitt alldeles för tidigt och kort därefter dör Karin av sjukdom. Tom måste återvända hem ensam med sin lilla dotter och inte långt där efter dör även hans pappa i cancer.

Jag lyssnade på boken som ljudbok och den är intressant och gripande. Lite hoppig, hade svårt ibland att hålla reda på tiden eftersom boken skiftar från dåtid och nutid en del men det kan också vara för att jag hängde med lite dåligt ibland.

Boken får fyra av fem poäng.

// Polly