Droppade in på provfilmning!

I fredags fick jag veta att det skulle vara provfilmning i Nässjö och idag “droppade jag in”. Det har bara varit provfilmning i Nässjö en gång innan vad jag vet och jag tycker att alla Stockholmare borde inse hur bra de har det.
Det är ju hur smidigt som helst att kunna på en provfilmning i sin egna stad. Jag slapp slösa pengar på resa, jag sparade tid och jag hann inte bli särskilt nervös. Visst var det många där eftersom det var en öppen casting och jag fick vänta i typ en timme, men det var det värt. Det gick sådär för mig.
Pressentationsvideon skulle pågå i cirka 40 sekunder och jag skulle berätta om mig själv framför kameran men kom inte på särskilt mycket att säga. Efter det fick jag, typiskt nog improvisera en scen med mig själv. Jag tycker alltid att det känns löjligt och obekvämt när jag ska improvisera själv, särskilt när jag bara ska spela en karaktär.

Jag fick improvisera att jag stod på bion och väntade på en kompis som aldrig kom och att biofilmen skulle börja om typ en minut. Fick “fejka ett samtal” där jag skulle prata med kompisen och det känns alltid lika konstigt att stå och prata med sig själv. Det hade varit mycket bättre om jag åtminstone fick spela kompisen också och slippa stå som en galning och prata med mig själv.

Jag läste om en person som hade provfilmat som fick göra tre improvisationsscener medan jag bara fick göra en. Är det bra eller dåligt? Det går ju se på två sätt. Antingen tyckte personerna direkt att jag var dålig och tyckte att de inte behövde se mer, eller så tyckte de att jag var bra och behövde inte mer material. Jag hoppas på det sista för jag vill verkligen inte missa chansen nu när det äntligen ska spelas in film i Småland!

På färjan till Gdynia 2015:

// Polly

Fynd i taxfreen

Eftersom det inte blir någon riktig “kryssningskänsla” utan att ha köpt något gott i taxfreen så blev det inget undantag den här gången heller. Jag brukar oftast köpa Toffifee, men den här gången blev det Jelly beans och Toblerone med kokossmak. Chokladen var jättegod och smakade lagom mycket kokos. Inte för att jag fattar varför det heter taxfree när det mesta där inte alls är billigare än i vanliga affärer, men det är ändå en kul grej att gå dit.

// Polly

Fler kryssningsbilder

Jag fyndade ett snyggt och mysigt klädset i Stockholm till halva priset per plagg, så snyggt! Det var grymt kallt att vara ute på däck på båten, men vi bet ihop så att vi kunde ta åtminstone några bilder. Det var värt att släpa med sig kameran för det.

// Polly














Hemma från minikryssningen

Igår kom jag hem från minikryssningen till Åbo och det var synd att det var så förbannat kallt i Stockholm, till och med kallare än i Nässjö. Det gjorde att vi inte kollade stan särskilt mycket. Längtar redan tillbaka. När vi gick av tunnelbanan vid Gärdet och jag såg de mysiga lägenheterna som fanns där “vid sidan av” i Stockholm i lugnet så tänkte jag mig in i hur underbart det hade varit att bo där och kunna gå på provfilmningar och vara statist flera dagar i veckan. Det hade varit underbart. Det känns riktigt tråkigt att ha varit i Stockholm utan att ha fått till någon provfilmning, men det fanns inget tid till det.

Köpte en alkoholfri drink med ananassmak på färjan och bartendern sa “Det är ingen alkohol i den så du vet.”
“Nehe?”, tänkte jag. “Varför tror du jag köper den?” Hahaha. Och som vanligt var jag tvungen att springa i hyttkorridorerna. Så kul! ;)


På plattan i stan fanns det ett coolt lysarrangemang med älgar:

Vi åt på Grekiska kolgrillsbaren och jag drömde mig bort:

Jag provade en ny typ av fläta som är min nya favorit:

Vår mysiga hytt:

Kvällstilltugg i form av en kycklingsallad på färjans café:

Josse och jag provade på dessertbuffé och det var lyxigt att kunna smaka lite av varje:


Jag gjorde bort mig i hissen och tryckte på hiss-siffran på tavlan istället för knapppanelen:



Min alkoholfria drink:

Trevlig annonsering i en av taxfree-butikerna:

Galen och frustrerad

Jag blir snart galen. Galen utan teatern och ändå börjar den inte igen förrän i september. Om jag inte är iväg och reser så måste jag ha något annat och sysselsätta mig och provfilmningar och filminspelningar går ju inte få på beställning. En av anledningarna till att jag inte skulle kunna ha barn är att jag skulle få panik över kravet att jag varje dag skulle behöva underhålla dem.

Mår dåligt bara jag tänker på det. Att varje morgon behöva ta mig upp, hur dåligt jag än mår och anstränga mig till det yttersta och försöka verka glad när jag i själva verket vill fly både stan och landet.
Det är jobbigt nog som det är. Jag känner mig taskig om jag inte umgås med mina syskonbarn, men det är inte alltid så lätt att hålla inne med hur dåligt jag mår över att behöva vara i Nässjö.

Något sånt går det ju såklart inte säga till en fyraåring.
Utan närvarande barn hade jag nog klarat mig hyfsat bra. Jag skulle kunna skriva, läsa, blogga, se på film och sova bort dagen, men inget av detta kan jag göra med barn. Så vad gör man? Vädret är dåligt, nya böcker på biblioteket är redan lånade, lekparken har besökts flitigt …

Om vi åtminstone hade bott i ett hus med stort utrymme hade vi kunnat leka kurragömma, vilket jag älskar och i trädgården hade vi kunnat ha studsmatta och pool. Men jag ska inte ta ut olyckan i förskott. Thim har inte särskilt höga krav så det får kanske bli en cykeltur. Synd bara att det är något som Alicia inte har någon glädje av.

Börja teatern, börja! Vill tillbaks till min älskade rutin. Visserligen är det rutin nu med då det händer i stort sett samma saker varje dag, men det är just rutinen med att jag regelbundet ska ge mig iväg någonstans som jag vill ha.

Inte detta.

Måste understryka att jag inte är tvingad till att umgås med mina syskonbarn, jag vill det själv. De är ju två små ljusglimtar i mitt liv! <3

// Polly