En begravning för en kompis

Igår var det begravning för min kompis på teatern som dog hastigt och oväntat den första maj. Jag grät först när jag fick reda på det, sen har allt känts som vanligt igen tills igår.

Att se bilden på honom stå framme vid urnan så kändes allt mycket verkligare trots att jag fortfarande har svårt att tro det och fatta det. Juku, som han ville kalla sig bytte dessutom namn en månad innan han dog så det kändes ännu mindre som han när det stod ett annat namn på korset. Men jag får vänja mig vid namnet Kim eftersom det var det han ville heta.

Det blev en fin begravning med bra musik, en av Kims favoritlåtar. Vi sjöng även den låten iefteråt när vi hade ätit god mat. De som var på begravningen fick My little Ponys eftersom Kim samlade på såna och jag fick självfallet en lila. Nu står den på min hylla intill det passande glaset och ljuset som jag har fått av Kim.

Vi från teatern åkte buss tillsammans och på ditvägen blev det bussfika. Vi pratade massor om honom under tiden och även när vi åt efter begravningen. Hela dagen var väldigt påfrestande för mig, både psykiskt och fysiskt. Massa nya människor, ny plats, intryck och sånt. Jag blev trött redan på ditvägen, men gjorde det för Kims skull och jag är nöjd med hur bra jag klarade det. Fick ingen huvudvärk under dagen heller, det spände bara lite lätt i huvudet och tröttheten gav inte med sig. Det blev inte bättre av att gråta heller, det gillade inte min panna. Är glad att jag hade de andra kompisarna från teatern där. <3

Saknar dig, Kim.

// Polly

Snart premiär för Snaran!

På torsdag är det premiär för Snaran, Freja musikteaters vårföreställning. Jag är tyvärr inte med i år, ville spara den lilla gnuttan energi jag har till barnföreställningarna som jag spelade upp i Gränna. Men det ska bli kul att se på.

Kort om handlingen:  

“Genom ‘Snaran’ utforskar Freja vår stund på jorden. Synar såväl mening som meningslöshet i ett samhälle där människans värde mer och mer mäts och bedöms genom produktivitet och nytta.

Har vi någonstans på vägen förlorat vår identitet i en ständig jakt på ouppnåeliga resultat? Och är det i så fall fortfarande möjligt att återfå kontrollen? 
Eller är det just denna jakt som utgör vår identitet, och det är produktiviteten i sig som överhuvudtaget ger oss en mening?”

Läs mer och köp biljetter här. Jag, Josse och Seba ska gå på premiären!

Simon, Beata, Klara, Sanna-Maria och Lars från teatern:

Nya gruppbilden, var gömmer jag mig? 

// Polly 

Barnföreställning i Gränna

Idag ska jag till Gränna och spela “Bara lyssna”. Vi ska köra två föreställningar, en för klass två till fyra och en för klass fem till sex. Den första gruppen är på drygt 110 barn! Igår var vi i Gränna och förberedde inför föreställningen och idag gick jag upp vid halv fem. Kommer vara helt slut när vi är klara. Älskar att spela barnteater.

// Polly

En jul utan julshow

Det blir inget “Jul hos Sanna-Maria” för min del. Ledarna tycker inte att jag ska pressa mig igenom några repetitioner eller föreställningar eftersom jag har varit sjuk, men jag hade orkat! Har kommit igång så mycket nu, kan gå superlånga rundor ute utan minsta problem. Det enda jag har problem med är att stå stilla för länge eller stå och titta uppåt, vilket jag ändå inte skulle göra i föreställningen. Så typiskt och förbannat tråkigt!!

Jag har missat så mycket på grund av min idiotiska sjukhusvistelse. Bokmässan, en typ av teaterprojekt som jag skulle göra här i Nässjö, filminspelningen blev misslyckad eftersom jag blev sjuk mitt i en tagning och jag kanske inte kommer kunna åka utomlands med mamma i år eftersom jag ännu inte vet om jag kan åka flygplan med tanke på huvudet. Och nu kommer jag dessutom att missa julshowen. :(

Jag har varit med på fyra julshower hittills och tre vårföreställningar och sist jag var med på en föreställning var förra julen. Det kommer kännas så jobbigt när de andra ska börja ha föreställningar, vill ju inte missa en föreställning!

Idiotiska “akut icke-kommunicerande hydrocefalus-fanskap”!

// Polly

Bilder från alla mina föreställningar. Från vänstra hörnet, Jul hos Juku, Glappet, Jul hos Patrik, Jul hos William, Lektionen och stolarna och Jul hos Beata.

Ambulans för andra gången

Inspelningen i lördags slutade dåligt då jag fick en typ av kollaps, ett slags virus på grund av för mycket stress, mycket att göra och tänka på och att jag troligen hade ätit och druckit för lite. Mådde lite sådär redan innan det hände. Fick vara på sjukhus ett bra tag medan de tog en massa prover, men i söndags eftermiddag kunde jag äntligen bli hämtad i Arboga och hemkörd.

Huvudet tillåter mig oftast inte att varken stå, gå eller sitta så bilresan var riktigt jobbig. En annan sak som är jobbig och tråkig är att jag missar föreställningen av “Bara lyssna” idag. :( Skulle ha spelat för barn på en skola i Gränna men måste vila upp mig så mycket jag kan om jag ska kunna klara av Bokmässan. Hur ska det gå?

De tog även ryggmärgsbedövning och ryggmärgsprov på mig så ryggen är inte i sitt bästa skick just nu. Kommer inte kunna stå i långa stunder på Bokmässan.

// Polly




Det tog tid att hitta en bekväm ställning för den långa bilresan …


Föreställningen i Stockholm

Jag klarade resan fram och tillbaks till Stockholm igår, men blev väldigt stel i kroppen. Vi spelade på ett hotell för en autismförening och längst bak i rummet fanns ett bord med massa informationsmaterial om autism. Jag la visitkort för “Om ett missfoster” där och alla tog slut. Synd att jag inte tänkte på att ta med mig fler!

Efter föreställningen fick vi svara på frågor i en mikrofon och som tur är pratade min motspelare mycket mer än vad jag själv gjorde så vi slapp någon pinsam tystnad. Jag både vill och inte vill spela fler föreställningar i Stockholm, det är ju jättekul att få åka dit och spela, men man blir ju väldigt trött och sliten att både spela och att åka tur och retur med bil till Stockholm på en och samma dag. Särskilt om man har autism. ;)

// Polly

De på föreningen kunde nog läsa mina tankar och visste att jag tycker det är onödigt med blommor som bara vissnar, för de tackade oss istället genom att ge en gåva till ett projekt de har i Neapel, ett som liknar en teaterverksamhet för funktionshindrade. Kul!





MOT STOCKHOLM!

Idag kommer det bli en lång, rolig, jobbig och slitsam dag. Ska åka till Stockolm och spela upp barnpjäsen för en autismförening. Det är alltid roligast att spela för barn, men att spela Victoria är alltid lika kul.

På vägen dit hoppas jag att jag ska kunna göra andra vettiga saker, läsa på manuset till en kortfilm jag har fått huvudrollen i till exempel. Det har jag inte lång tid på mig att lära mig.

Skriva ska jag såklart också göra om jag kan.

// Polly

Min slitsamma vecka

Klicka för förstoring. Har teaterövningar tre dagar i rad och imorgon har jag sista. Det är jobbigt med både rep för barnpjäsen och vanliga teatern samma dag, men jag är glad att jag får hålla på med det jag älskar.

På lördag ska vi ha en föreställning av barnpjäsen i Stockholm för en autismförening och det kommer bli en riktigt lång och jobbig dag, särskilt restiden. Men att spela upp föreställningen kommer såklart bli lika kul som alltid. Älskar att spela Victoria.

// Polly

Axeln sabbar skrivandet

Min onda axel sabbar för mig och hindrar mig från att orka blogga och skriva. Typiskt när jag för en gångs skull är så sugen på att skriva efter att ha läst Skrivatidningen!

Idag är det avslutningsfest med teatern och vi ska grilla. (inte jag för jag tycker det är pinsamt, haha!) Ska bli kul att äntligen ha något att göra i alla fall, för sen jag kom hem från Kreta har jag bara varit hemma och jag är ingen hemmatyp.

// Polly

 

Bilder: Skövde film och teater