Polly står för underhållningen

Senare idag ska jag och några från teatern stå för underhållning under Spiras lunchlyrik. Jag är inte mycket för dikter egentligen, men en av ledarna sa att det är ett bra sätt att “synas” på teatern om jag medverkar och den chansen tar jag ju gärna då det kan leda till roller.

Dikterna jag valde är dessutom bra.

// Polly

Himmelriket finns, men syns inte

Igår när jag var i Jönköpings hamn fick jag åter en stark längtan till Norge när jag såg alla båtar. Det är så konstigt att tänka sig att ett så underbart ställe kan finnas när man är lång ifrån det och inte kan se det. Jag måste tillbaka.

Problemet är att det är så dyrt, annars hade en weekend dit kunnat vara något. Saknar den läkande effekt Norge har på mig.
// Polly







Att gå in i en roll

Blicken flackar. Halsen snörps ihop. Orden och meningarna jag så väl formulerat i huvudet kommer inte fram. Jag vankar oroligt, fram och tillbaka.
Mina tankar är fyllda med något så oviktigt som vad jag ska göra med mina händer, vart jag ska titta.

Så får jag mitt manus, och plötsligt vet jag. Vad jag ska säga, vad jag ska göra, hur jag ska titta. Manuset är min trygghet och den stumma och tysta jag kan äntligen försvinna för en stund. Jag är inte längre rädd, jag har kontroll.
// Polly

Det funkar!

Idag skrev jag inte på surfplattan, utan på papper och det gav resultat när varken Candy Crush eller facebook-uppdateringar fanns där och lockade. Hittills har jag hunnit med hela två A4-sidor och så mycket brukar jag oftast inte skriva på en dag. Men det kommer mer!
Idag ska jag äntligen till teatern, missat tre gånger där nu och idag är jag dessutom superförkyld! Det är konstigt, varför glömmer man bort varje gång man blir förkyld hur lyxigt det faktiskt känns att kunna andas obehindrat?
// Polly