Varje dag är en påfrestande röra

Ofta önskar jag att jag hade varit ensam i hela världen för varje ny dag jag vaknar upp till innebär en sån röra och det är psykiskt påfrestande. Jag vill blogga, skriva, läsa, men samtidigt sova tillräckligt länge för att orka med dagen. Vilka vill träffa mig idag, hur många måste jag räcka till för och hur länge?
Finns det mat hemma eller måste jag till en affär och tänka igenom vad jag ska äta och köpa det innan jag kan laga nåt?

Det behöver diskas, en uppgift som återkommer varje dag precis som matlagning och jag borde skura då jag inte har gjort det en enda gång sen jag flyttade till min nya lägenhet. Jag förstår hur folk kan ha svårt att förstå hur så här få grejer kan bli en så stor grej för mig, men det är det. Jag vet aldrig i förväg hur jag ska lägga upp en ny dag, det måste jag göra efterhand och det stressar ihjäl mig.

Man tycker ju att jag, som inte ens har ett jobb eller har haft något sen tre år borde klara dessa futtiga uppgifter utan problem, men hjärntröttheten sabbar allt. Hjärntrötthetssymptom liknar de symptom jag har för mina funktionshinder och alla de besvären har fördubblats sen operationen. Det är så mycket jag behöver göra, men jag tar inte tag i någonting. Påbörjar en massa, slutför inget, är till besvär för alla. Jag slarvar bort grejer, glömmer så in i h*lvete! Jag kan säga samma sak till en person tre gånger på kort tid utan att ha ett minne av att jag sagt det tidigare. Jag är impulsiv, påbörjar hur mycket som helst men oftast inget som är vettigt som till exempel städning.

Jag är grymt lättstörd, ljud och ljuskänslig. En normal person kan ha svårt att fatta att för varenda litet ljud jag hör och varenda sak jag ser, byggs tröttheten på och hjärnan blir utarbetat av alla intryck. Värst är att vara på stan och i affärer då intrycken hemma oftast inte är nya för mig utan välbekanta. Det jag tycker är tråkigast är att jag inte orkar vara med på teatern längre, har inte varit med på någon föreställning på mer än ett år! Visst är det mycket med sång där just nu som jag inte tycker om, men det är ändå min enda aktivitet och det suger. Men jag orkar inte. Ska jag lägga ner den ytterst lilla energin jag har på något så ska det vara något som är värt det.

Varför kan inte varannan dag vara en där jag är den enda personen i hela världen? En dag där jag inte behöver strukturera någonting eller anpassa ett dugg för någon annan, bara vara för mig själv, inspärrad någonstans utan fönster och ljud utifrån för att kunna spara energi till nästa dag så att jag kan klara den utan besvär?

Autism, selektiv mutism, social fobi, hjärntrötthet och stora ADHD-drag. Räcker det inte med ett av de här problemen om jag nu måste ha ett? Bota mig!

Idag orkade jag i alla fall lägga ner lite extra tid på bloggen som jag knappt heller orkar med längre och då har jag åtminstone fått en bra grej gjort idag i alla fall. Lite skrivande har jag också hunnit avverka så dagens strukturering verkar gå igenom.

// Polly

Två dagar på Liseberg

Josse och jag har varit på Liseberg i två dagar och det har blivit mycket åk och självklart glass. När jag åkte berg och dalbanor hade jag öronproppar eftersom det är så högljutt. Blev helt slut i fötterna och benen efter båda dagarna, men huvudet hade jag typ inte ont i alls. Detta åkte jag:

Balder tre gånger
Kållerado två gånger
Uppswinget två gånger
Lisebergsbanan en gång
Flumeride en gång
Göteborgshjulet en gång
AtmosFear en gång (Premiärtur)
AeroSpin en gång (Premiärtur)



// Polly

Trevlig födelsedag

Det var en trevlig födelsedag i måndags när jag fyllde år. Jag var på teatern, åt ute med älsklingen och sen tårta på kvällen när jag kom hem. På teatern fick jag “finsång” och chokladaskar och av mormor och morfar fick jag en superfin ljuslykta i kristall. Josse fyllde också år nyligen så på fredag ska vi till Göteborg och stanna där till lördag. Då blir det Liseberg och Nordstan!

Att jag gillar fåglar är ett faktum!

// Polly


27:e september, hjärnoperationen, del två:

Efter akutoperationen var det äntligen min tur att opereras. En dålig grej var att jag såg när de plockade fram instrumenten de skulle använda när de opererade. Såg inte vad det var som tur är eftersom jag låg ner, men ändå. Hade jag sett borren hade jag kanske stapplande försökt rymma därifrån!
Jag hade aldrig blivit sövd förut, men jag hann knappt reagera innan jag somnade. Hann bara säga “Vad konstigt det känns” och desperat tänka “Vilken ska bli min sista tanke innan jag dör ifall operationen skulle misslyckas?” En bild av älsklingen dök upp och sen hann jag inte tänka mer.
En grej jag hade tänkt på innan var att jag skulle försöka komma ihåg ifall det kändes som om det hade gått lång tid från att jag sövdes till att jag vaknade, men det minns jag inte. Jag antar att det kändes som att ha sovit. Minns inte ögonblicket då jag vaknade, men FAN vad ont i huvudet det gjorde! Huvudet var hårt inlindat i bandage och det kändes som en svullen kålrot eller något.

Det var störande ljud hela tiden på uppvaket och typ omöjligt att sova. Varje kvart togs blodtrycket automatiskt på alla patienter som låg där så det var ofta det trycktes åt runt min arm. Varje gång en läkare kom för att anteckna resultatet och stod vid min sängkant försökte jag desperat påkalla uppmärksamhet, men min röst höll inte. Jag ville ha smärtlindring, men eftersom det inte fanns någon slags larmknapp var det omöjligt att få läkarnas uppmärksamhet om man inte vinkade eller pratade jättehögt.

Klockan var på väggen precis vid min sängkant och tiden gick helvetiskt sakta. Somnade bara till i små omgångar under hela natten. Mamma fick titta in en snabbis trots att man egentligen inte får ta emot besök på uppvaket, men de gjorde väl ett undantag på grund av mina funktionshinder och svårigheter. Ibland på natten låg jag och snyftade och patienten som låg intill mig, som var i mycket sämre skick frågade om jag grät. Jag sa ja, men skämdes eftersom hon hade opererat bort en hjärntumör och själv hade jag inte cancer så jag borde inte ha rätt att gråta.

// Polly

Jag såg en häger!

Jag såg en häger vid Kalmar slott och fågelnörd som jag är tog jag flera bilder på den. Hade så gärna velat se en trana på nära håll också, men de sticker alltid när jag kommer i närheten! Hägern däremot verkade vara van vid folk, för den lät både mig och Thim komma ganska nära.

// Polly




Jag äger en Spinosaurustand!

På dinosaurieutställningen coolaste present till mig själv, en Spinosaurustand! Thim vill såklart vara delägare, men han får inte ha den på sitt rum utan den är i tryggt förvar hemma hos mig i sin fina ask. Nu har jag verkligen blivit sugen på att skaffa tänder från flera dinosauriearter!

// Polly



Dinosaurieutställningen

Det har varit roliga och lite påfrestande dagar i Kalmar. Utställningen var superintressant och det fanns en massa stora dinosaurieskelett. En del arter var större än jag hade trott förut. Innan vi gick in på utställningen visste vi tyvärr inte att man inte kunde gå tillbaka in efter att man hade gått ut, och ivriga som vi var gick vi igenom allt på cirka en timme. Hade jag vetat att man inte kunde gå in igen hade jag gått igenom allt mer noggrant, för vi hade en hel del timmar kvar att spendera i Kalmar innan tåget hem gick. Jag visste inte om man fick fota med blixt där inne, så det blev lite mörka bilder.

Vi hann med både Kalmar slott (utsidan), och Leos Lekland. Leklandet var min idé för att jag skulle ha en chans att sitta ner och ta det lugnt. Blev inte så mycket med det med en leksugen sexåring, men satt i alla fall en stund och hade öronpropparna på mig för alla ljud. Thim var så gullig och lät mig powernapa lite när vi kom till hotellet dan innan utställningen och sen hämtade vi pizza som vi åt där. Så mysigt!

// Polly












Mot dinosaurierna!

Idag ska jag och Thim äntligen åka till Kalmar och imorgon ska vi till dinosaurieutställningen som ska vara en av Europas största! ;) Det ska finnas hela tio T-Rex där bland annat och man har möjlighet att känna på riktiga fossiler. Det var längesen jag var på dinosaurieutställning så det ska bli kul! Hoppas Thims intresse för det håller i sig då jag är en riktig dinosaurienörd.

// Polly