Dagens filmtips, March of the dinosaurs!

Eftersom jag är galen i dinosaurier så borde ingen bli förvånad när jag tipsar om dokumentären March of the dinosaurs. Thim och jag ska dessutom på Walking with dinosaurs utställning i Göteborg i höst, det får bli hans födelsedagspresent. Jag är glad över att ha en dinosaurieintresserad systerson!

// Polly

Andra dagen på Teneriffa, 10:e december

Dag två på Teneriffa åkte mamma och jag på utflykt. Vi hade tur med vädret och vi tog med oss frukost och åt den utomhus. Det är klart att man passar på när möjligheten finns. Det lär ju dröja minst fyra till fem månader innan man kan göra det i Sverige igen!

// Polly


När ska jag lära mig att hålla käft?

Jag lär mig aldrig. Hur många gånger jag än har blivit tillsagd och hur många gånger jag än har insett hur onaturligt högt jag kan prata ibland så fortsätter jag. Särskilt när jag passerar ett hus där det bor någon som den jag går med känner, då kan den personen säga något om de som bor i huset, till exempel att “De har målat om huset nyligen” eller “De har köpt tre bilar på fem år”.

Trots att personen jag går med pratar hyfsat lågt händer det typ varje gång att jag säger något högt precis när vi passerar huset. Typ: “Tre bilar på fem år?! Vilka rika jävlar…” eller “Huset var ju mycket finare förut, svarta hus är så fula.” Jag säger alltså rakt ut vad jag tycker utan att ha en tanke på att någon inne i huset skulle kunna höra, jag tänker helt enkelt inte någon sån tanke utan det jag vill ha sagt bara sägs.

Oftast inser jag inte ens precis efter att jag har pratat för högt IGEN, utan det är personen jag är med som gör den saken klar för mig och det är lika störande varje gång. Jag tänker: “Men låt mig prata bara!” och “De kan omöjligen höra mig, jag pratar inte alls högt.” Uppenbarligen gör jag det i alla fall utan att märka det, är det något fel på min hörsel eller? Och varför upprepar jag misstaget varje gång?

Troligt minspel i situationerna, först ovetande och glad, sedan irriterad när jag får veta att jag har pratat för högt eller sagt något olämpligt… Haha!

En annan grej jag brukar göra utan att tänka på det är att säga saker till personer som “man egentligen inte borde”. Jag har inte varit taskig, men jag har till exempel frågat en person som jag bara har träffat några gånger hur mycket han tjänade när han sålde en värdefull pryl han ägde. Jag frågade av ren nyfikenhet och tänkte inte ett skvatt på att man inte bör prata om pengar med folk man inte känner, det blev jag påmind om efteråt när en som varit med och hört samtalet berättade det för mig. Då skämdes jag.

Jag har även sagt till samma person när han bjöd på godsaker att “Det är det enda du duger till“. Jag hade sagt det i en skämtsam ton och småskrattat, men det ska man tydligen inte heller göra med flyktiga bekanta. Det är många regler och saker att tänka på när man pratar med folk, så det kanske skulle bli bättre om jag bara la av helt? Samtidigt är det ju bra träning för mig att prata med folk, jag vågar mer och det märks i mitt beteende. Men det är inte uppmuntrande att höra efteråt att jag sagt olämpliga och fel saker.

Jag är konstig. När jag hamnar i obekväma situationer och förväntas prata får jag oftast inte fram mer än några mumlande ord, men när folk vill att jag ska hålla käften, då brer jag på som en idiot. Har även en förkärlek till att rabbla filmrepliker för folk som inte är ett dugg intresserade. Botemedel mot min konstighet skickas mot portokostnad, tack på förhand!

// Polly

28:e sept-29:e sept, efter hjärnoperationen

På morgonen dagen efter operationen kom mamma tillbaka till uppvaket och hon säger att jag var högljudd, pratig och glad precis som om jag var full. Tidigare hade jag fått hjälp till toan av en personal och det var ett under att jag ens klarade av att sätta mig i rullstolen. Jag fattar inte varför de tog bort katetern innan jag ens hade vaknat efter operationen eftersom jag hade så ont att jag knappt kunde röra mig.

Jag piggnade till mer och mer och det var ren lycka när jag fick tillbaka min mobil och äntligen kunde sysselsätta mig med något. Maten och efterrätten åt jag också med stor aptit och sen spenderade vi lång tid med att väta på själva läkarronden som knappt varade i fem minuter. Jag fick typ inte veta någonting, inte om själva ingreppet eller återhämtning bara att jag förmodligen skulle skickas tillbaka till Eksjö senare på dagen. Det var snabba ryck. Läkaren undrade visserligen om jag hade några frågor, men jag kunde inte komma på några under stressen och pressen så tillfället försvann snabbt.

Det var jobbigt att åka ambulanstransport med mitt värkande huvud och det blev inte bättre av att det var skakigt att köra på motorvägen. Mamma fick inte sitta jämte mig bak i ambulansen, det fick en ambulanspersonal göra eftersom jag var nyopererad och behövde hållas koll på.

Väl tillbaka på sjukhuset i Eksjö började jag ganska snabbt må illa och spy och på natten fick jag hög feber. Det antog att operationen inte hade gått bra och gjorde en akut röntgen. Jag kunde inte ens själv flytta över från sjukhussängen de kört mig i till britsen på röntgen så de fick bära över mig. Efteråt gjorde de en lumbalpunktion som gjorde mycket ondare än den jag gjorde i Arboga. Jag kunde riktigt känna hur nålen stacks in mellan ryggkotorna på mig och det var läskigt.

När de gjorde lumbalpunktionen klarade jag inte av att sitta upp trots att jag försökte stödja mig mot sängbordet, jag blev genast kallsvettig, yr och illamående och det kändes som om jag skulle kräkas om jag inte fick lägga mig ner. Därför var de tvungna att göra lumbalpunktionen när jag låg ner.

Jag mådde riktigt dåligt hela dagen och minns typ ingenting, men slutligen mumlade jag fram att jag ville ha min mobil så att jag kunde skriva till älsklingen. Jag såg lika eländig ut som jag kände mig och håret kändes grymt ofräscht efter Hibiscruben.

// Polly


Första dagen på Teneriffa, 9:e december

Det var underbart att åka till Teneriffa och slippa det kassa, Svenska vintervädret. Den som ändå var så lyckligt lottad att man fick bo där det är behaglig värme året runt! Första morgonen i Puerto del a cruz åt vi frukost utomhus, supergod toast. Notera att vi varken behövde ha på oss jacka, vantar eller mössa. ;)

Efter frukosten blev det en liten upptäcktsfärd och jag fick bland annat se de fina havspoolerna. Hade självklart badat om jag hade haft med mig någon våghalsig!

Lite senare åkte vi buss till det trevliga köpcentret La Villa och det var mycket mysigare än till exempel A6 i Jönköping. Här har de dessutom öppet till halv två på natten, det är helt galet!

Det allra roligaste vi hittade på köpcentret var den största fågelutställningen jag någonsin har sett. Ljuden av fågelkvitter var öronbedövande och jag blev helt lyrisk. Så fina var dem och det fanns flera hundra i massor av sorter, färger, nyanser och storlekar. Först trodde jag att det var en fågelaffär och om man skulle köpa en fågel där hade det varit helt omöjligt att välja. En del fåglar hade fått prisrosetter. Jag reagerade på att fåglarna hade rätt små burar, men med tanke på att det var en utställning antar jag att det bara var tillfälliga burar.


Under dagen blev det också tillfälle för en skrivstund och en supergod Kit Kat-Shake.

På kvällen gick vi till tivolit i hamnen och jag tvingade mamma att åka ett spöktåg som snarare var komiskt än roligt. Det var mysigt på tivolit när det var kväll, men musiken var alldeles för hög till och med för mig. Tycker synd om de bebisar jag såg på tivolit, de lär ha fått hörselskador.

// Polly

Personliga julklappar

I år ska jag tyvärr inte fira jul med Alicia och Thim så de fick sina julklappar tidigare i år. Det är alltid svårast att köpa paket till Thim, så i år fick han bland annat två personliga julklappar. Ett memory och ett pussel. Han blev så glad! Alicia fick bland annat ett påslakanset med Frozen-motiv och ett dockhus.

// Polly

Jag lämnar landet!

Imorgon lämnar jag äntligen det här landet för havet och ett finare klimat med palmer och sol. (Hoppas jag!) Ska till Teneriffa, premiär för mig men sen har jag varit på alla Kanarieöarna förutom de två lite mindre där det inte är så mycket turister.

På ditvägen ska jag skriva och lyssna på ljudbok. Har köpt en skrivbok som är underbart fin! Karaktärerna från Udda & Utsatt får klara sig utan mig en stund då jag tänker skriva på en barnbok.

// Polly

Den selektiva ställde ut böcker

I lördags fick jag äntligen ställa ut mina böcker på en bokmässa! Blev sjuk dagen innan och det hade inte förvånat mig om min kropp vet i förväg vilka gånger jag ska vara med på bokmässor eftersom det blev ett släng av hydrocefalus förra gången. I fredags blev det istället ett släng av feber, men det försvann som tur var till mässan.

Vägen dit och tillbaka var jobbig med tåg, folk och kyla, men på själva mässan trivdes jag! Fick några stycken böcker sålda och det var kul att äntligen få lite uppmärksamhet för sitt skrivande och träffa andra författare. Köpte en bok av en författare jag nyligen hört talas om och det var kul att få träffas live också. När jag gick mina rundor kring de andra borden fick jag mycket inspiration till hur man kan “dekorera” borden, men jag tycker ändå att jag lyckades riktigt bra med mitt “första-gångs-utställare-bord”.


Kommande utställningar:

Nässjö julmarknad, 17:e december

Jönköping, 3:e februari

// Polly