Droppade in på provfilmning!

I fredags fick jag veta att det skulle vara provfilmning i Nässjö och idag “droppade jag in”. Det har bara varit provfilmning i Nässjö en gång innan vad jag vet och jag tycker att alla Stockholmare borde inse hur bra de har det.
Det är ju hur smidigt som helst att kunna på en provfilmning i sin egna stad. Jag slapp slösa pengar på resa, jag sparade tid och jag hann inte bli särskilt nervös. Visst var det många där eftersom det var en öppen casting och jag fick vänta i typ en timme, men det var det värt. Det gick sådär för mig.
Pressentationsvideon skulle pågå i cirka 40 sekunder och jag skulle berätta om mig själv framför kameran men kom inte på särskilt mycket att säga. Efter det fick jag, typiskt nog improvisera en scen med mig själv. Jag tycker alltid att det känns löjligt och obekvämt när jag ska improvisera själv, särskilt när jag bara ska spela en karaktär.

Jag fick improvisera att jag stod på bion och väntade på en kompis som aldrig kom och att biofilmen skulle börja om typ en minut. Fick “fejka ett samtal” där jag skulle prata med kompisen och det känns alltid lika konstigt att stå och prata med sig själv. Det hade varit mycket bättre om jag åtminstone fick spela kompisen också och slippa stå som en galning och prata med mig själv.

Jag läste om en person som hade provfilmat som fick göra tre improvisationsscener medan jag bara fick göra en. Är det bra eller dåligt? Det går ju se på två sätt. Antingen tyckte personerna direkt att jag var dålig och tyckte att de inte behövde se mer, eller så tyckte de att jag var bra och behövde inte mer material. Jag hoppas på det sista för jag vill verkligen inte missa chansen nu när det äntligen ska spelas in film i Småland!

På färjan till Gdynia 2015:

// Polly

Jukus dag!

Idag är det Jukus (Kims) dag eftersom han skulle ha fyllt 31. Det känns tomt att inte få någon typ av inbjudan till honom i år för han gillade att bjuda in några från teatern när han fyllde år. På teatern har jag fortfarande inte känt av tomheten efter honom eftersom jag inte har varit med på någon föreställning på ett tag, men det lär ju hända.
Vi har haft så mycket kul på teatern, det kan alla bilder bevisa.

// Polly

En begravning för en kompis

Igår var det begravning för min kompis på teatern som dog hastigt och oväntat den första maj. Jag grät först när jag fick reda på det, sen har allt känts som vanligt igen tills igår.

Att se bilden på honom stå framme vid urnan så kändes allt mycket verkligare trots att jag fortfarande har svårt att tro det och fatta det. Juku, som han ville kalla sig bytte dessutom namn en månad innan han dog så det kändes ännu mindre som han när det stod ett annat namn på korset. Men jag får vänja mig vid namnet Kim eftersom det var det han ville heta.

Det blev en fin begravning med bra musik, en av Kims favoritlåtar. Vi sjöng även den låten iefteråt när vi hade ätit god mat. De som var på begravningen fick My little Ponys eftersom Kim samlade på såna och jag fick självfallet en lila. Nu står den på min hylla intill det passande glaset och ljuset som jag har fått av Kim.

Vi från teatern åkte buss tillsammans och på ditvägen blev det bussfika. Vi pratade massor om honom under tiden och även när vi åt efter begravningen. Hela dagen var väldigt påfrestande för mig, både psykiskt och fysiskt. Massa nya människor, ny plats, intryck och sånt. Jag blev trött redan på ditvägen, men gjorde det för Kims skull och jag är nöjd med hur bra jag klarade det. Fick ingen huvudvärk under dagen heller, det spände bara lite lätt i huvudet och tröttheten gav inte med sig. Det blev inte bättre av att gråta heller, det gillade inte min panna. Är glad att jag hade de andra kompisarna från teatern där. <3

Saknar dig, Kim.

// Polly

Snart premiär för Snaran!

På torsdag är det premiär för Snaran, Freja musikteaters vårföreställning. Jag är tyvärr inte med i år, ville spara den lilla gnuttan energi jag har till barnföreställningarna som jag spelade upp i Gränna. Men det ska bli kul att se på.

Kort om handlingen:  

“Genom ‘Snaran’ utforskar Freja vår stund på jorden. Synar såväl mening som meningslöshet i ett samhälle där människans värde mer och mer mäts och bedöms genom produktivitet och nytta.

Har vi någonstans på vägen förlorat vår identitet i en ständig jakt på ouppnåeliga resultat? Och är det i så fall fortfarande möjligt att återfå kontrollen? 
Eller är det just denna jakt som utgör vår identitet, och det är produktiviteten i sig som överhuvudtaget ger oss en mening?”

Läs mer och köp biljetter här. Jag, Josse och Seba ska gå på premiären!

Simon, Beata, Klara, Sanna-Maria och Lars från teatern:

Nya gruppbilden, var gömmer jag mig? 

// Polly 

Barnföreställning i Gränna

Idag ska jag till Gränna och spela “Bara lyssna”. Vi ska köra två föreställningar, en för klass två till fyra och en för klass fem till sex. Den första gruppen är på drygt 110 barn! Igår var vi i Gränna och förberedde inför föreställningen och idag gick jag upp vid halv fem. Kommer vara helt slut när vi är klara. Älskar att spela barnteater.

// Polly

Nostalgifynd, filmer:

Älsklingen hittade båda filmerna och Krambjörnarna blev jag så glad över eftersom jag hyrde den på video förr och i filmbutiker säljer de bara de nya Krambjörnarna på DVD. My little pony-filmen såg jag också på förr, men den är tyvärr på video så den lär jag inte kunna se på igen. :(

// Polly