Avbrott i händelselösa dagar

Idag börjar teatern och jag saknar känslan man hade när man faktiskt såg fram emot att det skulle börja. Jag vill så gärna vara med i en föreställning igen då det är tre år sen sist, men det har inte hittills inte varit några pjäser i min smak då det är alldeles för mycket sång och musik. Jag vill ha en föreställning utan sång där man bara agerar och får en intressant roll att gestalta, det var flera år sen vi hade en sån pjäs sist. Kommer det att hända igen?

Jag ska till teatern idag men det är främst för att träffa de andra och för att få höra lite om den kommande julshowen. Jag tror tyvärr inte att jag ska vara med i den eftersom det i år är en sångälskande person som ska vara värd för showen och då kan jag inte komma undan sånger.

Det ska bli skönt att få komma iväg lite i dag i alla fall, dagarna är så händelselösa utan någon aktivitet. Skrivandet mår åtminstone bra av det för då ägnar jag det min fulla uppmärksamhet. Idag ska det skrivas både dit och hem på tåget då det gäller att passa på när det inte finns något internet som frestar!

Jag såg mig själv kollapsa

I lördags hade jag fin utsikt när jag lunchade i Arboga. Jag var tvungen att fördriva tiden på egen hand i nästan tre timmar innan inspelningen och det fanns inte mycket att se. Det enda jag gillar med Arboga är själva kanalen som går genom staden för det är fint. Men affärer finns det inte gott om!

Inspelningen var extremt jobbig både fysiskt och psykiskt. Redan när jag gick upp på morgonen var jag dödstrött och sen var jag det hela dagen. Psykiskt sett var det mest jobbigt i början eftersom jag inte hade träffat filmteamet på två år och kände osäkerhet när jag skulle gå in i lokalen, men så fort vi började spela in kändes det bättre.

Det kändes konstigt men också intressant att få se klippet från 2016 som spelade in min “kollaps”. Klippet var flera minuter långt och i scenen där jag och min motspelare satt mittemot varandra vid ett bord syntes det i mitt ansikte att jag såg mer och mer plågad ut för varje sekund innan jag slutligen la huvudet på bordet.

Hemresan blev jobbig med sammanlagt fem timmar och då är en timmes väntetid bland fulla ungdomar i Skövde inräknat. Men det var värt det. Filmen är klar!

Filminspelning med kollaps

I slutet av augusti ska vi äntligen fortsätta inspelningen i Arboga som avbröts 2016 på grund av att jag fick ett släng av hydrocefalus mitt i en tagning. Jag fick bilder från inspelningen eftersom jag inte kommer ihåg vilka kläder jag hade på mig, men nu måste plaggen letas fram. Bilden är från en av scenerna vi gjorde och bara några minuter senare föll jag nästan ihop med huvudet mot ett bord när vi gjorde en scen där vi satt mittemot varandra. Mådde så grymt illa och hade sån yrsel. Det var en hemsk dag!

Bild, Dorobantu Film & Television

Efterlängtad dag blev besvikelse

Förra veckan såg jag premiären av “Den blomstertid nu kommer” som jag medverkade som statist i förra året. Jag medverkade i tre olika scener men syntes tyvärr inte i någon av dem, inte vad jag hann se i alla fall. Det känns i alla fall inspirerande att ha varit en del av ett så stort projekt som har fått mycket uppmärksamhet. Jag hoppas på bättre tur nästa gång jag är statist eller har en mindre roll. Se filmen nu, den är både gripande och välgjord!


Föreställning imorgon!

Imorgon är det ett evenemang på Kulturhuset Spira som kallas “VIDD-DAG” och det kommer vara bland annat workshops och samtal om funktionshinder och pedagogik. Läs mer här. Föreställningen jag och några från teatern ska göra är en kortis på cirka 20 minuter som handlar om en funktionshindrad elev som blir nedvärderad av sin assistent och sina lärare. Jag spelar eleven och efteråt ska jag även erbjuda min självbiografi till försäljning. Det är helt rätt målgrupp eftersom de som kommer jobbar med funktionshinder och liknande så jag hoppas på att få några böcker sålda.

Ni har väl inte missat att “Om ett missfoster” finns som talbok hos Legimus?

// Polly

I vår syns jag på bioduken!

Förhoppningsvis i alla fall. Men alla de timmar och pengar jag har lagt ner på att vara statist i Den blomstertid nu kommer hoppas jag har lönat sig. Jag var statist i tre olika scener på en midsommarfest och hade jättetrevligt. Det känns jättekul att ha varit en del av ett projekt som ska visas på bio och som dessutom verkar bli hur bra som helst. Kolla bara in teasern nedan! En längre trailer kommer till våren och då delar jag såklart den här.

// Polly

Dagens filmtips, March of the dinosaurs!

Eftersom jag är galen i dinosaurier så borde ingen bli förvånad när jag tipsar om dokumentären March of the dinosaurs. Thim och jag ska dessutom på Walking with dinosaurs utställning i Göteborg i höst, det får bli hans födelsedagspresent. Jag är glad över att ha en dinosaurieintresserad systerson!

// Polly

Sista minuten-julhälsning

Gillar du Game of Thrones och vill skicka en julhälsning i sista minuten till någon? Skicka ett av de tre fyndiga korten som finns på Presenter till honom, jag tycker de är grymma! Hoppas bara att det kommer kort med flera karaktärer, särskilt Arya Stark som är min favorit i serien. Skicka på! ;)

// Polly

Droppade in på provfilmning!

I fredags fick jag veta att det skulle vara provfilmning i Nässjö och idag “droppade jag in”. Det har bara varit provfilmning i Nässjö en gång innan vad jag vet och jag tycker att alla Stockholmare borde inse hur bra de har det.
Det är ju hur smidigt som helst att kunna på en provfilmning i sin egna stad. Jag slapp slösa pengar på resa, jag sparade tid och jag hann inte bli särskilt nervös. Visst var det många där eftersom det var en öppen casting och jag fick vänta i typ en timme, men det var det värt. Det gick sådär för mig.
Pressentationsvideon skulle pågå i cirka 40 sekunder och jag skulle berätta om mig själv framför kameran men kom inte på särskilt mycket att säga. Efter det fick jag, typiskt nog improvisera en scen med mig själv. Jag tycker alltid att det känns löjligt och obekvämt när jag ska improvisera själv, särskilt när jag bara ska spela en karaktär.

Jag fick improvisera att jag stod på bion och väntade på en kompis som aldrig kom och att biofilmen skulle börja om typ en minut. Fick “fejka ett samtal” där jag skulle prata med kompisen och det känns alltid lika konstigt att stå och prata med sig själv. Det hade varit mycket bättre om jag åtminstone fick spela kompisen också och slippa stå som en galning och prata med mig själv.

Jag läste om en person som hade provfilmat som fick göra tre improvisationsscener medan jag bara fick göra en. Är det bra eller dåligt? Det går ju se på två sätt. Antingen tyckte personerna direkt att jag var dålig och tyckte att de inte behövde se mer, eller så tyckte de att jag var bra och behövde inte mer material. Jag hoppas på det sista för jag vill verkligen inte missa chansen nu när det äntligen ska spelas in film i Småland!

På färjan till Gdynia 2015:

// Polly

Jukus dag!

Idag är det Jukus (Kims) dag eftersom han skulle ha fyllt 31. Det känns tomt att inte få någon typ av inbjudan till honom i år för han gillade att bjuda in några från teatern när han fyllde år. På teatern har jag fortfarande inte känt av tomheten efter honom eftersom jag inte har varit med på någon föreställning på ett tag, men det lär ju hända.
Vi har haft så mycket kul på teatern, det kan alla bilder bevisa.

// Polly