Publicerat

Mina tankar från 2008 …

En ny helvetesdag i sugiga Nässjö då. Skulle bara vilja lägga mig igen och inte gå upp förrens allt är bra.
”Behandla andra som du själv vill bli behandlad …”
Ja, visst, som om det skulle hjälpa …

Jag är hur snäll som helst mot folk och jag bryr mig om de, jag trakasserar aldrig någon utan anledning och jag är aldrig taskig, men vad får jag för det?
INGENTING. Jag får ingenting tillbaks och jag tycker att det är jävligt orättvist!
Alla äckliga, skabbiga små mobbare här i Nässjö, de som är taskiga mot oss som är annorlunda och förstör andras liv, de ska minsann få ha en massa kompisar som bryr sig om de, trots att de inte alls förtjänar det!

Fan, det är så jävla irriterande! Och alla ni som läser den här texten kan dra åt helvete, för ni bryr er ändå inte om mig, trots att jag bryr mig om er …
Sorry, var bara tvungen att skriva av mig lite …
Kan någon komma och rädda mig? 🙁

En 17-årig Polly:

Som ni märker på mina ”trevliga” ordval och skällsord i texten så mådde jag grymt dåligt under den tiden och nu är det så mycket bättre. Jag trodde aldrig att det skulle kunna bli det och jag trodde aldrig att folk från Nässjö skulle sluta ge sig på mig men det händer inte längre.

Det som kan hända är att tankarna kan komma tillbaka när jag passerar jämnåriga, att de på något sätt ska känna igen mig och tänka ”Det är ju hon konstiga!” , men som tur är kan jag ju inte läsa folks tankar så det behöver jag inte bekymra mig om.

Ni som inte tror det, man kan gå från botten och mot toppen, det är bara att fortsätta kämpa. <3

// Polly 

Publicerat

Hej då, fula ord!

Hej då, fula ord, nu pushar jag er åt sidan! Ni är som träd, ni börjar luta mer och mer och till slut välter ni helt och hållet och ligger kvar där, ensamma och bortglömda där folk kan trampa på er.

Hej då ”Du är cp-skadad och kommer inte kunna ta studenten.”
– Jag har 100% rörelsefrihet och jag tog dessutom studenten fast på mitt eget sätt. 🙂

Hej då ”Du leker bara med dina marsvin och har inget liv.”
– Jag har ett superkul liv som innehåller massor av utmaningar som teater, filminspelningar och bokutgivningar samt bokskrivande. Dessutom har min förmåga att spela teater gjort det möjligt för mig att få ihop till min första egna utlandsresa till Santorini. 🙂

Hej då ”Missfoster.”
– Du får enbart äran att medverka i min boktitel, men det är enbart ironi. 🙂

Hej då ”Har du aspergers? Hoppas att det inte smittar!”
– Det smittar inte, men jag hade inte haft något emot om det gjorde det för då skulle världen svämma över av personer som är både roliga och förstående, inklusive dig. 🙂

Hej då till alla er andra också! Ni är uppenbarligen redan bortglömda för jag kommer inte på några fler fulisar att skriva. 😉
// Polly


Publicerat

Lite nätmobbing: CHECK!

Så har jag fått lite mindre trevliga kommentarer på ett fyra år gammalt YouTube-klipp. Hade det varit för fem år sedan, då så många redan gjort vad de kunnat för att sabba mitt självförtroende, så hade jag tagit åt mig. Men nu?
Nu skrattar jag bara åt det! Kommentarerna är så fullkomligt patetiska och onödiga att det blir roligt. Jag har varnat personerna som skriver att jag inte lägre tar åt mig av såna här barnsligheter så att de ska slippa slösa bort sin tid, men lyssnar dem? Nej 🙂
Fortsätt ni med era försök, men ni kan omöjligt ge mig dåligt självförtroende igen. Mitt självförtroende, som det har tagit en jävla tid att skaffa är fan här för att stanna.
Tack för mig.
// Polly

Videon:

Publicerat

”Syns du inte, finns du inte”

Jag stör mig på reklamen nedan. Den visades innan en biofilm och jag la genast märke till den stötande  repliken ”Syns du inte, finns du inte.” Precis som att man inte finns om man inte gör något väsen av sig, så som jag inte brukar göra. Det är inte särskilt kul för mig, och andra i min situation att höra såna här grejer. Tänk på det!
// Polly

Publicerat

”Jag har fått nog av mitt funktionshinder.”

Gammal text som jag hittade på min bilddagbok från den åttonde mars 2009:
”Alltså allvarligt, jag har verkligen fått nog av mitt jävla funktionshinder.
Det gör bara så att jag sårar en massa underbara och oskyldiga personer, trots att jag egentligen inte vill det, ORKA! Och jag märker att det bara blir värre och värre, tillslut så kan jag väl inte göra någonting längre, varför finns det inget botemedel mot det här för?
Det finns ju fan botemedel mot ALLT annat, så det här är fan inte rättvist! De flesta av er som läser det här hade ju säkerligen turen att inte få något funktionshinder, så jag tycker att ni kan vara riktigt nöjda alltså, för ni skulle bara veta vad mitt idiotiska funktionshinder ställer till med för problem …

Någon som vill byta? Snälla, bara för en dag!
Jag får prova på hur det är att vara normal för en dag och du får prova på mitt helvete, ska vi säga så? Nehe, slipp då för helvete!
Antar att det inte är särskilt många av er som har orkat läsa all den här texten, men ni som har orkat göra det kan ju kommentera eller nåt  …”

Bilden är gammal även den.
// Polly

Publicerat

Mot MINA odds:

”Jag kommer aldrig att få en bok utgiven!”

Fel. Min bok ”Om ett missfoster” finns nu utgiven av MiVida förlag, och jag har just fått min andra, välförtjänta utbetalning för den. <3

”Jag kommer aldrig att få en kille.”

Fel. Jag har lyckats hitta en älskling som jag har spenderat underbar tid med i nästan två år. <3

Till er som någonsin tvivlar på era förhoppningar, ge INTE upp!
// Polly

Publicerat

Mot en MOBBARES odds.

”Du kommer inte kunna ta studenten!”

Fel! Det gjorde jag. Och på mitt alldeles egna sätt.

”Du är cp-skadad.”

Nej, det är jag inte. Jag har inga fysiska funktionshinder, enbart psykiska.

”Jag ska göra så att du tar livet av dig.”

Vilka lama försök du gör! Här är jag, levnadsglad som fan (förutom vissa dagar då), men det har inte med dina patetiska ”försök” att göra. 😉
// Polly

Publicerat

VARFÖR händer sånt här??

En otroligt söt, tolvårig flicka begick självmord på grund av nätmobbning. VARFÖR måste sånt här hända?? Hela femton elever mobbade Rebecca och skrev att hon var ful, frågade varför hon fortfarande levde och att hon skulle gå och ta livet av sig. Mamman bad skolan om hjälp, men inget hände. Jag blir galen! Hur är mobbare funtade som kan få för sig att skriva såna här saker till en annan, förstår de inte hur det känns?? Jag hoppas verkligen att de får sitt straff nu när det dessutom finns bevis, och enligt mig förtjänar de fängelsestraff livet ut. Eller möjligen vård. Jag blir så ledsen när det händer såna här saker.
Alldeles nyligen så såg jag en film som tog upp det här ämnet, och den heter Cyberbully, en väldigt gripande film. Varför visar de inte såna här filmer i skolan? GÖR DET NU! Något måste göras, ingen ska behöva lida så som denna tjej har gjort!!!
// Polly

Publicerat

Jag vill inte vara ”den där funktionshindrade” …

… jag vill vara den snälla och trevliga, den som haft stake nog att våga genomföra gymnasiet, och skaffa utbildning, för att sedan kunna vara vikarie. Jag vill kunna bli accepterad av alla på mitt jobb och slippa känna mig ”värdelös” varje gång jag kommer dit. Att sitta i personalrummet är det jobbigaste av allt. Där sitter de övriga och pratar om sina bilar, hus, barn, utlandsresor, löner och after-works med jobbarkompisarna. Själv känner jag att jag inte har det minsta att komma med. Jag är bara den lilla funktionshindrade flickan som får vara med, trots att jag inte är vikarie. Flickungen som får aktivitetsersättning, hon som egentligen inte hör till. Måste det verkligen vara så?
Det enda stället jag verkligen känner att jag smälter in på och är som de andra, det är på teatern. Jag trivs verkligen där, för där är alla precis som vill och kan vara.
// Polly