Skriver, läser, reser, skådespelar
Låg skärmstyrka på mobilen, svartvitt läge på datorn, öronproppar vid höga ljud, solglasögon vid skarpt ljus, paus och vila flera gånger om dagen. Det är anpassningarna jag gör mot symptomen som har blivit värre, tusen gånger värre. Innan operationen kunde jag gå utan solglasögon när det var ljust ute, nu nyser jag tills de är …
// Polly
Idag försvinner jag från det här landet och ersätter fula Nässjö med havet och solen. Har ju ingen bild från Platanias än så det får bli en från Norge, som jag saknar riktigt mycket. // Polly
Senare idag ska jag och några från teatern stå för underhållning under Spiras lunchlyrik. Jag är inte mycket för dikter egentligen, men en av ledarna sa att det är ett bra sätt att ”synas” på teatern om jag medverkar och den chansen tar jag ju gärna då det kan leda till roller. Dikterna jag valde …
Igår när jag var i Jönköpings hamn fick jag åter en stark längtan till Norge när jag såg alla båtar. Det är så konstigt att tänka sig att ett så underbart ställe kan finnas när man är lång ifrån det och inte kan se det. Jag måste tillbaka. Problemet är att det är så dyrt, …
Imorgon: Västervik med Josse, Thim och Alicia. September: Kolmårdens djurpark med Josse och Thim. Oktober: Liseberg med Josse. Hoppas även på att kunna åka till Norge i år där bilden nedan är tagen. // Polly
Blicken flackar. Halsen snörps ihop. Orden och meningarna jag så väl formulerat i huvudet kommer inte fram. Jag vankar oroligt, fram och tillbaka. Mina tankar är fyllda med något så oviktigt som vad jag ska göra med mina händer, vart jag ska titta. Så får jag mitt manus, och plötsligt vet jag. Vad jag ska …
Medan jag förhoppningsvis letar snäckor i Santorini får ni nöja er med de jag hittade i Norge. De stora sjöstjärnorna har jag inte hittat där, utan de är köpta. Det märks att de är äkta för de doftar hav och det speciella med dem är att de är hårspännen. De måste provas! // Polly
Så fort jag är ensam tillräckligt länge ska jag gråta. Jag måste gråta om jag inte ska gå sönder. Idag är det tre år sedan som jag blev tillsammans med David och han är inte längre min. Saknar min trygghet, mina rutiner och självklart sällskapet. Får jag gråta idag?
… och inte ett dugg trött. Om jag vetat att jag kunde sova en månad i sträck utan att vakna hade jag gjort det. Jag har ingen aktivitet, inget meningsfullt att göra som jag kan vakna upp för. Det är även det som gör det svårare för mig att sova, tanken på att vakna upp …
