Nu försvinner jag

Idag försvinner jag från det här landet och ersätter fula Nässjö med havet och solen. Har ju ingen bild från Platanias än så det får bli en från Norge, som jag saknar riktigt mycket.

// Polly

Polly står för underhållningen

Senare idag ska jag och några från teatern stå för underhållning under Spiras lunchlyrik. Jag är inte mycket för dikter egentligen, men en av ledarna sa att det är ett bra sätt att ”synas” på teatern om jag medverkar och den chansen tar jag ju gärna då det kan leda till roller.

Dikterna jag valde är dessutom bra.

// Polly

Himmelriket finns, men syns inte

Igår när jag var i Jönköpings hamn fick jag åter en stark längtan till Norge när jag såg alla båtar. Det är så konstigt att tänka sig att ett så underbart ställe kan finnas när man är lång ifrån det och inte kan se det. Jag måste tillbaka.

Problemet är att det är så dyrt, annars hade en weekend dit kunnat vara något. Saknar den läkande effekt Norge har på mig.
// Polly







Kommande resor:

Imorgon: Västervik med Josse, Thim och Alicia.

September: Kolmårdens djurpark med Josse och Thim.

Oktober: Liseberg med Josse.

Hoppas även på att kunna åka till Norge i år där bilden nedan är tagen.
// Polly


Att gå in i en roll

Blicken flackar. Halsen snörps ihop. Orden och meningarna jag så väl formulerat i huvudet kommer inte fram. Jag vankar oroligt, fram och tillbaka.
Mina tankar är fyllda med något så oviktigt som vad jag ska göra med mina händer, vart jag ska titta.

Så får jag mitt manus, och plötsligt vet jag. Vad jag ska säga, vad jag ska göra, hur jag ska titta. Manuset är min trygghet och den stumma och tysta jag kan äntligen försvinna för en stund. Jag är inte längre rädd, jag har kontroll.
// Polly

Norska snäckor

Medan jag förhoppningsvis letar snäckor i Santorini får ni nöja er med de jag hittade i Norge. De stora sjöstjärnorna har jag inte hittat där, utan de är köpta. Det märks att de är äkta för de doftar hav och det speciella med dem är att de är hårspännen. De måste provas!
// Polly

Det funkar!

Idag skrev jag inte på surfplattan, utan på papper och det gav resultat när varken Candy Crush eller facebook-uppdateringar fanns där och lockade. Hittills har jag hunnit med hela två A4-sidor och så mycket brukar jag oftast inte skriva på en dag. Men det kommer mer!
Idag ska jag äntligen till teatern, missat tre gånger där nu och idag är jag dessutom superförkyld! Det är konstigt, varför glömmer man bort varje gång man blir förkyld hur lyxigt det faktiskt känns att kunna andas obehindrat?
// Polly

När får jag gråta?

Så fort jag är ensam tillräckligt länge ska jag gråta. Jag måste gråta om jag inte ska gå sönder. Idag är det tre år sedan som jag blev tillsammans med David och han är inte längre min. Saknar min trygghet, mina rutiner och självklart sällskapet. Får jag gråta idag?


Fortfarande vaken …

… och inte ett dugg trött. Om jag vetat att jag kunde sova en månad i sträck utan att vakna hade jag gjort det. Jag har ingen aktivitet, inget meningsfullt att göra som jag kan vakna upp för. Det är även det som gör det svårare för mig att sova, tanken på att vakna upp till ännu en grå Nässjö-dag med snö utan David är hemsk. Vill bara resa iväg, helst till Cypern. En terapitripp utan minsta flashbacks från min och Davids underbara tid.

En tripp där jag är så fullt upptagen av att uppleva och se underbara saker att inte minsta tanke på David slinker förbi. Jag vill ha en aktivitet igen, men klarar inte av det med detta måendet. Mår så dåligt så det finns inte. Kan inte koncentrera mig på de arbetsuppgifter en aktivitet kräver i det här tillståndet, klarar inte av tanken på att jag hela tiden måste le och verka vanlig inför folk. Enda flykten bort från tankarna är att sova, men ofta hjälper inte ens detta. David kommer i drömmarna eftersom jag inte kan sluta tänka på honom om dagarna.

Jag vill till Cypern. Jag vill att varenda dag ska vara fullproppad med aktiviteter från morgon till kväll, inga aktiviteter där jag måste anstränga mig utan bara kan ha kul. Vill uppleva saker, bada i havet, leta efter snäckor som jag älskar och kan bli sittande med i timtal. Men helst av allt vill jag åka vattenskoter precis som i GTA. Strömma fram genom vattnet så fort att det guppar och havsvatten stänker upp i ansiktet. Strömma längre och längre bort mot horisonten. Jag orkar inte anstränga mig mer. Jag. Orkar. Inte.
// Polly

När får jag bli omhållen på detta speciella sätt igen …?