Två månader och tio dagar….

… av helvete. Jag trodde aldrig att det skulle kunna hända, men nu har jag i två månader och tio dagar mått så dåligt att jag knappt har kunnat skriva. Det har aldrig någonsin hänt i hela mitt liv och jag känner mig så vilsen och förstörd.

Ända sen jag var barn har jag använt min fritid till att skriva och i hela mitt vuxna liv är det skrivandet som har gjort att jag har känt att jag har ett mål med varje dag, att fortsätta på mina böcker. Jag har aldrig haft tråkigt.

Men nu när jag mår så här dåligt så lyckas jag inte fokusera på mina texter. Jag har vid extremt få tillfällen lyckats läsa igenom EN sida åt gånger från boken jag redigerar, men ångesten är så stark att jag inte lyckas behålla fokus hur jag än försöker. Jag låter helst bli för jag litar inte på att redigeringen blir bra när jag mår så här. Det känns som att mitt liv inte har någon mening om jag inte får fylla fritiden med skrivande och jag är så rädd att jag aldrig mer kommer klara av att skriva igen. Inte nog med att jag inte klarar av att skriva så har jag knappt lyckats läsa eller lyssna på böcker på en evighet heller. Läsning och skrivning är ju lika viktigt som syre, jag varken kan eller vill klara mig utan det. Att inte längre somna till tankar om mina böcker, karaktärer och bokscener jag ska skriva känns helt fel.

Lika länge som jag har varit utan förmågan att läsa och skriva har jag också fått bekanta mig mer med panikattacker och paniksyndrom läst på mer om det. Jag har insett att jag har lidit av panikattacker ända sedan jag började i högstadiet. Men då kom bara attackerna stundvis i skolan när jag kände mig extra otrygg och det var ”mildare” attacker än de jag har börjat få nu. Jag kanske inte ska säga mildare då även de attackerna var så hemska att de gav mig en stark dödsönskan, men de var annorlunda.

I hela mitt vuxna liv har jag sedan fått attacker, men bara vid särskilda tillfällen, så jag brukar kunna undvika att hamna i de situationerna för att slippa obehaget. Nu har det utvecklats till paniksyndrom, vilket innebär att attackerna istället kommer oväntat. När som helst och från en sekund till en annan, även om jag bara är hemma och inte har gjort något särskilt, så kan attackerna slå till. Jag har lärt mig det fina ordet ”förväntansångest” som betyder att man hela tiden är rädd för att man ska drabbas av en ny attack. Man känner hela tiden efter om man till exempel börjar få hjärtklappning eller känna extra ångest, blir livrädd för att de små symptomen ska utvecklas till en ny panikattack. Nu är det ett tag sedan jag fick en attack, så de har blivit färre då jag tidigare i somras kunde ha flera per dag. Men rädslan för en ny attack försvinner ändå inte.

Ibland kan jag tänka: ”Det är väl inte så farligt att få en attack, den kommer att försvinna”, men när jag väl har en attack så upplever jag de värsta tänkbara minuterna av tortyr. De här attackerna är det vidrigaste och mest obehagliga som jag någonsin har upplevt och det känns varje gång som att jag inte kommer att överleva, att jag kommer bli sinnessjuk. Och jag vill inte överleva när jag har en attack, det är så vidrigt att jag önskar att det vore dödligt. Vid min senaste attack kändes det verkligen som att jag skulle kvävas och jag fick krampryck i halsen.

Jag har skaffat en ”Överlevnadslista” med punkter som kanske kan avleda och stoppa en påbörjad attack från helvetet. Frågan är hur länge det ska behöva vara så här? Jag, som alltid har älskat att vara ensam hemma, vill inte känna att jag måste ha sällskap hela tiden och fylla hela dagarna med aktiviteter tillsammans med andra. Jag vill inte känna att jag inte vågar varva ner och bara ta det lugnt med risk för att låta tankarna flöda fritt så att en attack får chansen att utvecklas. Jag vill göra slut med Förväntansångest och Paniksyndrom. Även med Derealisation och Depersonalisation, vilket jag har upplevt tidigare i livet, men inte i den här utsträckningen. Hela livet är en röra, allt är kaos. Kommer det någonsin att bli bra igen?

Jag försöker gå vidare, leva som vanligt, men på en sekund kan kroppen bestämma sig för att snubbla över till ”den andra sidan” och ge mig en panikattack. Rasrisken är ständigt närvarande och när det inträffar känns det omöjligt att ta sig över till den säkra sidan igen.

Biografin är redigeringsklar!

Nu är min andra biografi äntligen färdigskriven och redo att läsas igenom och börja redigeras. Första texterna till boken började jag med redan 2013 så det har tagit väldigt lång tid. Men samtidigt är det bra, för jag har lyckats samla på mig många händelser i livet som jag har kunnat skriva om, både positiva och negativa. Nu börjar redigeringen!

Snart är det Black-Weekend!

Den 26:e till den 28:e november börjar min lilla Black-Weekend. Då kan man fynda min självbiografi Om ett missfoster till ett superpris! Min Black-Weekend kommer att finnas tillgänglig här. Perfekt tillfälle i helgen för de som vill ge bort en bok i julklapp och spara pengar på det!

Efter min Black-Weekend återgår boken till sitt normalpris, som även det är ett superpris. För säker leverans av min bok innan jul måste beställningen senast onsdag den 15/12 klockan 17:00! Vill du hellre köpa Udda & Utsatt så gäller samma sista beställningstid för den.

Jag skriver. I huvudets takt …

Det är svårt att acceptera min nuvarande situation. Ska det vara så här nu? För alltid? Kommer jag aldrig att kunna sitta vid en dator mer än fem minuter i sträck utan att ögonen gör ont och sticker, utan att huvudvärk är på gång? Kommer jag alltid att behöva blunda mellan vartannat ord jag skriver på tangentbordet, titta bort från datorskärmen mer än tio gånger i minuten? Jag som förr kunde sitta vid datorn i timmar i sträck!

Jag är inte beroende av att sitta vid datorn, det är inte det som är problemet. Jag hade klarat mig utan en dator om det inte vore för att jag behöver den för att skriva. Jag vill inte sluta med en av de största anledningarna till att jag orkar och vill leva, jag vill alltid kunna skriva. När jag väl börjar på en bok så är det okej, då använder jag andra sätt än att skriva på datorn, den stora utmaningen är redigeringen av böckerna som kräver att jag använder en dator. Och det går långsamt, så fruktansvärt jävla långsamt för mig att redigera på datorn när ögonen och huvudet hela tiden säger nej. Och det gör ont. Inte bara i huvudet och ögonen utan inombords.

Jag vill kunna redigera i timmar i sträck, jag vill komma någon vart. Jag kommer aldrig någonsin att kunna acceptera att det ska vara så här för alltid, det tänker jag inte göra. Någon dag igen vill jag kunna använda en dator utan problem. Jag vill kunna ha en lampa lysande i ögonvrån utan att ögonen eller huvudet protesterar. Jag vill kunna ligga på sängen och ha taklampan tänd utan att behöva skyla den med handen som att den vore en jävla sol. Jag vill. Och jag ska. Någon gång … Annars vet jag inte hur jag ska stå ut.

Ni som läser mina böcker får ha tålamod, fler kommer. Jag håller på att läsa igenom tredje delen av Udda & Utsatt som är försenad mer än ett år då jag fick en korrekturläsning av den som jag tog åt mig av. Jag har redigerat och redigerat och nu håller jag som sagt på med genomläsningen. När det äntligen är klart så kan jag ägna mig åt min andra biografi och en barnbok som ska redigeras. Tids nog. Tyvärr är det ögonen och huvudet som bestämmer takten och jag accepterar det inte. Men jag måste ändå finna mig i det.

Det går bra för min novell!

”Oerhört professionellt! Jag som är språkpolis hittar inget att anmärka på! Spännande hela vägen fram mot upplösningen. Man får en känsla av bok utgiven av ett respektabelt förlag.”

”Personerna känns trovärdiga. Handlingen drivs av utmärkt dialog och språket känns helt rätt för dessa ungdomar. Grammatiskt oklanderligt och inga frekventa slarvfel. Personerna har ett fängslande inre tankeliv, reflekterande och känsligt. Storyn byggs väl dramaturgiskt. ”

”Inspirerande historia med otäck tvist. Bra ungdomshistoria med modernt språk”

Om detta ger mersmak så finns min novell att läsa här. Jag är med i en novelltävling med temat ”Valentin Crime”. Skicka en förfrågan om att läsa min novell så godkänner jag.

Från senaste Kretaresan:

På skrivarfronten:

Om ett missfoster

Många är taggade på att läsa fortsättningen på ”Om ett missfoster” och jag skriver flitigt på biografi nummer två som jag har kommit långt med. Olikt första delen som handlade om mina skolår, kommer del två bland annat att handla om att bo i egen lägenhet, ha ett ”jobb”, spela teater och spela in film.

Udda & Utsatt

I väntan på utgivning av tredje delen av ”Udda & Utsatt” skrivs det flitigt på del fyra som, redan innan jag avslutade del tre, hade massor av färdigskrivna scener som väntade. Att skriva bokserier är kul!

Udda & Utsatt som e-bok!

Nyhet, nu finns första delen av Udda & Utsatt som e-bok! Under två veckor kan man köpa den till ett kampanjpris så passa på. E-boken finns tillgänglig bland annat på Bokus och BoD. Klicka på bilden för att komma till e-boken på BoD.

Kommande, ny bok i Udda & Utsatt-serien!

Snart kommer den tredje delen i Udda & Utsatt-serien. Det stora steget.

”Aaron försöker att hålla låg profil för att undvika sina mobbare, men när de kommer över känslig information om hans familj får han svårt att hålla inne sin frustration.

Där hemma gör Aarons storebror Jimmy de anpassningar som krävs för att de inte ska råka illa ut. Han sätter alltid Aaron främst, men vill samtidigt bara leva som en vanlig tonåring.

Oliver kämpar med att gå vidare efter förlusten av sin pappa och vet inte hur han ska hantera sin ilska. När omgivningen till slut reagerar på hans beteende har han svårt för att se sig själv som en mobbare.”