Från mobbning i skolan till mobbning på scen

Bild ett, cirka 2006:
Mobbad, ensam, isolerad och självmordsbenägen. Mina funktionshinder och min ensamhet gjorde att jag kunde bli stående i timmar i olika skolkorridorer då det var håltimmar och jag fick utstå mängder av hatiska blickar och spydiga leenden. Jag var död inombords och stod blickstilla som på bilden. Axlarna ihop med nackarna och blicken riktad i golvet.

Bild två, december 2019:
Rekonstruktion av en av alla plågsamma skolscener jag fick utstå på Norråsaskolan i Nässjö.

Kom på min viktiga föreställning Jul hos Polly, köp biljetter här: https://www.smot.se/jul-hos-polly/

Fotograf, bild två: Lars Kroon.

Från filminspelning med kollaps till teatershow

Bild ett: Filminspelning, september, 2016 dagen innan min födelsedag. Jag hade känt mig dålig hela dagen och några minuter efter att bilden togs kollapsade jag över ett bord mitt under inspelningen.

Bild två: Teaterföreställning, december, 2019. I väntan på min hjärnoperation 2016 trodde jag inte att jag skulle överleva och tre år senare kunna rekonstruera filminspelningen i min egna julshow!

Se föreställningen, boka biljett här: https://www.smot.se/jul-hos-polly/

Fotografer: Dorobantu film och television och Lars Kroon.

Jag såg mig själv kollapsa

I lördags hade jag fin utsikt när jag lunchade i Arboga. Jag var tvungen att fördriva tiden på egen hand i nästan tre timmar innan inspelningen och det fanns inte mycket att se. Det enda jag gillar med Arboga är själva kanalen som går genom staden för det är fint. Men affärer finns det inte gott om!

Inspelningen var extremt jobbig både fysiskt och psykiskt. Redan när jag gick upp på morgonen var jag dödstrött och sen var jag det hela dagen. Psykiskt sett var det mest jobbigt i början eftersom jag inte hade träffat filmteamet på två år och kände osäkerhet när jag skulle gå in i lokalen, men så fort vi började spela in kändes det bättre.

Det kändes konstigt men också intressant att få se klippet från 2016 som spelade in min ”kollaps”. Klippet var flera minuter långt och i scenen där jag och min motspelare satt mittemot varandra vid ett bord syntes det i mitt ansikte att jag såg mer och mer plågad ut för varje sekund innan jag slutligen la huvudet på bordet.

Hemresan blev jobbig med sammanlagt fem timmar och då är en timmes väntetid bland fulla ungdomar i Skövde inräknat. Men det var värt det. Filmen är klar!

Filminspelning med kollaps

I slutet av augusti ska vi äntligen fortsätta inspelningen i Arboga som avbröts 2016 på grund av att jag fick ett släng av hydrocefalus mitt i en tagning. Jag fick bilder från inspelningen eftersom jag inte kommer ihåg vilka kläder jag hade på mig, men nu måste plaggen letas fram. Bilden är från en av scenerna vi gjorde och bara några minuter senare föll jag nästan ihop med huvudet mot ett bord när vi gjorde en scen där vi satt mittemot varandra. Mådde så grymt illa och hade sån yrsel. Det var en hemsk dag!

Bild, Dorobantu Film & Television

Efterlängtad dag blev besvikelse

Förra veckan såg jag premiären av ”Den blomstertid nu kommer” som jag medverkade som statist i förra året. Jag medverkade i tre olika scener men syntes tyvärr inte i någon av dem, inte vad jag hann se i alla fall. Det känns i alla fall inspirerande att ha varit en del av ett så stort projekt som har fått mycket uppmärksamhet. Jag hoppas på bättre tur nästa gång jag är statist eller har en mindre roll. Se filmen nu, den är både gripande och välgjord!


I vår syns jag på bioduken!

Förhoppningsvis i alla fall. Men alla de timmar och pengar jag har lagt ner på att vara statist i Den blomstertid nu kommer hoppas jag har lönat sig. Jag var statist i tre olika scener på en midsommarfest och hade jättetrevligt. Det känns jättekul att ha varit en del av ett projekt som ska visas på bio och som dessutom verkar bli hur bra som helst. Kolla bara in teasern nedan! En längre trailer kommer till våren och då delar jag såklart den här.

// Polly

Ambulans för andra gången

Inspelningen i lördags slutade dåligt då jag fick en typ av kollaps, ett slags virus på grund av för mycket stress, mycket att göra och tänka på och att jag troligen hade ätit och druckit för lite. Mådde lite sådär redan innan det hände. Fick vara på sjukhus ett bra tag medan de tog en massa prover, men i söndags eftermiddag kunde jag äntligen bli hämtad i Arboga och hemkörd.

Huvudet tillåter mig oftast inte att varken stå, gå eller sitta så bilresan var riktigt jobbig. En annan sak som är jobbig och tråkig är att jag missar föreställningen av ”Bara lyssna” idag. 🙁 Skulle ha spelat för barn på en skola i Gränna men måste vila upp mig så mycket jag kan om jag ska kunna klara av Bokmässan. Hur ska det gå?

De tog även ryggmärgsbedövning och ryggmärgsprov på mig så ryggen är inte i sitt bästa skick just nu. Kommer inte kunna stå i långa stunder på Bokmässan.

// Polly




Det tog tid att hitta en bekväm ställning för den långa bilresan …


Min första huvudroll

Jag har fått min första huvudroll i en kortfilm och imorgon är det inspelning. Kul! Har ordnat kläder och replikerna är jag trött på sedan länge. Har gjort som jag brukar när jag ska lära mig repliker, spela in på mobilen när jag läser upp dem så att jag kan lyssna när som helst och slippa ha en massa papper framme.

Har hört mig själv till leda nu och kommer bli trött på filmen innan den ens är inspelad, hahaha! Det ska bli skönt att få agera imorgon och, för omväxlings skull slippa höra mig själv säga precis alla replikerna. Inspelningen kommer bara ta en dag och min motspelare har jag inte mött än så det ska bli intressant. Vet ju inte om det blir samma person som jag spelade mot under provfilmningen.

// Polly

Föreställningen i Stockholm

Jag klarade resan fram och tillbaks till Stockholm igår, men blev väldigt stel i kroppen. Vi spelade på ett hotell för en autismförening och längst bak i rummet fanns ett bord med massa informationsmaterial om autism. Jag la visitkort för ”Om ett missfoster” där och alla tog slut. Synd att jag inte tänkte på att ta med mig fler!

Efter föreställningen fick vi svara på frågor i en mikrofon och som tur är pratade min motspelare mycket mer än vad jag själv gjorde så vi slapp någon pinsam tystnad. Jag både vill och inte vill spela fler föreställningar i Stockholm, det är ju jättekul att få åka dit och spela, men man blir ju väldigt trött och sliten att både spela och att åka tur och retur med bil till Stockholm på en och samma dag. Särskilt om man har autism. 😉

// Polly

De på föreningen kunde nog läsa mina tankar och visste att jag tycker det är onödigt med blommor som bara vissnar, för de tackade oss istället genom att ge en gåva till ett projekt de har i Neapel, ett som liknar en teaterverksamhet för funktionshindrade. Kul!





MOT STOCKHOLM!

Idag kommer det bli en lång, rolig, jobbig och slitsam dag. Ska åka till Stockolm och spela upp barnpjäsen för en autismförening. Det är alltid roligast att spela för barn, men att spela Victoria är alltid lika kul.

På vägen dit hoppas jag att jag ska kunna göra andra vettiga saker, läsa på manuset till en kortfilm jag har fått huvudrollen i till exempel. Det har jag inte lång tid på mig att lära mig.

Skriva ska jag såklart också göra om jag kan.

// Polly