Skrivkurs i sommarpresent

Jag prenumererar på nyhetsbrev från Ann Ljungberg som bland annat är skrivcoach och för ett tag sen fick man en sommarpresent, man fick välja en gratis skrivkurs via nätet! Jag valde Skriv en serie eftersom jag själv håller på med en och där har jag fått många bra tips. Det är en trevlig liten kurs som inspirerar till att skriva mer, en perfekt present för mig!

En grej från övningarna och tipsen som jag har använt mig av är att man antyder något i en av de tidigare böckerna, något som läsaren kanske inte lägger märke till så mycket men som man utvecklar i en senare bok.

Det andra tipset jag tyckte var bra handlade om upprepning. Jag har ofta undrat över hur man borde göra när man skriver böcker i en serie för att det inte ska bli tjatigt för de som redan har läst de tidigare böckerna. Det är meningen att man ska kunna läsa böckerna i vilken ordning som helst, men då måste det skrivas på ett sätt som även kan få nya läsare att inte bli förvirrade.

Tipset jag fick när man ska återge något som har hänt i en tidigare bok så att de nya läsarna förstår är att återge det, men med nya ord och kanske en annan scen från den händelsen. På det sättet blir de nya läsarna informerade och de gamla läsarna tycker inte att det är tjatigt och får istället reda på ”något nytt” om det som de egentligen redan visste om. Tack Ann Ljungberg för kursen!

Jag känner mig patetisk

Jag har inte skrivit något än om min vågade insats på förra skrivarträffen, så därför gör jag det nu. Jag läste upp prologen till ”Udda & Utsatt” inför, vad jag minns hela sex personer. En hade jag pratat med någorlunda sedan innan, två kände jag till från tidigare träffar och de övriga var helt och hållet främlingar för mig. Det var en stor grej.

Vi sågs för att läsa olika texter som vi, eller någon annan hade skrivit och jag led bitvis hela kvällen medan jag hela tiden sköt fram min läsning och lät andra vara före.

När det väl var min tur tog det emot något enormt att läsa, men jag tänkte att om jag inte läste alls så hade jag fått lida nästintill i onödan så därför gjorde jag det. Jag fick bra kommentarer om min text och det var heller inte bemötandet av texten jag oroade mig för, utan att behöva läsa den.

Att jag, under hela kvällen och som på de övriga skrivarträffarna dessutom kände mig som en barnunge gjorde inte saken bättre. Jag hatar hur min sociala fobi och min selektiva mutism får mig att känna, jag SKÄMS.
När vi åt buffé på skrivarträffen var det som värst, för ni kan tänka mig in i situationen själva va? Där sitter vuxna förståndiga människor och samtalar, och sedan jag, en tyst liten flickunge som inte ger ifrån sig ett ljud ifall ingen tilltalar mig.
Om någon väl pratar med mig, svarar jag bara på frågan och blir sedan lika tyst igen.

Jag är omöjlig, kan bara inte prata allmänt med folk jag inte känner.
För när jag inte känner dem, hur ska jag kunna veta vad jag ska prata om? Jag vet inte hur de är som personer, vad de är intresserade av, vad de blir uttråkade av eller inte tycker om att prata om.

Strax innan buffén fick jag dessutom kommentaren ”Du har inte sagt något än, Pauline.” , precis som om jag inte redan visste det, haha!
Men jag dömer inte personer som säger sådana här saker, jag får stå ut med det ofta.

Varje gång någon säger det blir jag påmind om mina svårigheter och det gör ont samtidigt som situationen blir ännu mer obekväm. Vad ska jag svara liksom?
Sist tror jag att jag sa något i stil med ”Nej, jag brukar inte prata så mycket.”, och samtidigt tänkte jag på hur gärna jag ville att alla som var där skulle vara medvetna om min situation så att jag slapp pressen.

När kvällen nästan var slut kunde den som ville berätta mer om sig själv, dela ut visitkort till exempel och berätta om sina projekt. Jag gjorde det såklart inte trots att mitt inre verkligen ville dela med sig, jag satt bara tyst. För att få något ur mig var de andra tvungna att själva ställa frågor om mig och min fritid.

Jag hade hellre velat ge varenda en där ett visitkort till min självbiografi så att de kunde läsa den och förstå. Då hade jag gjort en god gärning och sett till så att åtminstone en liten gnutta till av Sveriges befolkning fick upp ögonen för hur svårt vissa kan ha det med att prata trots att stämbanden funkar. 

Men men, trots att jag misslyckades med att berätta om mina projekt så nådde jag åtminstone ett av målen under kvällen, att läsa min text. Om jag övar upp mig och tar en svår sak i taget så kan det väl inte bli annat än bättre? Jag hoppas på det bästa för jag skulle inte stå ut med att vara på det här sättet livet ut.

// Polly

Snön väljer rätt

”Perfekt dag för Polly att vada genom snön!”

Så tänker nog de eländiga snöflingorna när de väller ner. Jag ska ju på skrivarträff idag och förra gången jag gick dit fick jag också vada fram i djup på trottoarer där det inte var skottat och sen gick jag vilse. Får se hur det går den här gången men snöigt blir det. Usch.

Jag har finslipat min text som jag ska ha med mig till skrivarträffen, deltagarna ska läsa upp lite av något de skrivit så att de andra kan ge synpunkter på texten och jag tänker ta med mig prologen till ”Udda & Utsatt”.

Självklart ska jag inte glömma att ta med mig visitkort för min självbiografi för en skrivarträff är det perfekta stället att göra reklam för sina böcker på.

Kan egentligen inte säga att jag hellre vill vara på Fuerteventura eftersom jag läst att det otroligt nog är snö på Kanarieöarna nu, vilket jag inte trodde var möjligt, men oavsett vad så finns havet och de fina vyerna kvar där vilket är det minsta man kan tala om när det gäller Nässjö.

// Polly

Ny skrivmetod

Nu har jag testat den nya skrivmetoden för ”Udda & Utsatt” som den senaste bokserien jag läste hade, den där karaktären vet att läsaren är närvarande. Det är ett intressant perspektiv att skriva i och nu återstår bara att göra om hela boken till det perspektivet.

Det blir även en skrivarträff snart igen där några deltagare ska ses och läsa upp egenskrivna texter för varandra som man sen kan samtala om. Jag tvivlar på att jag skulle klara av att läsa min text inför alla, men man vet aldrig. Jag kanske finner mod?

// Polly

Dags för UTMANING!

Idag är det dags för utmaning, nämligen en ”skrivarkursdag” igen. Ska bli kul! Utmaningen kommer bli ännu större med tanke på att jag har halsont och alltså både kommer ha svårigheter att prata både fysiskt och psykiskt med tanke på att jag har selektiv mutism. Och social fobi. Har ju bara träffat en av personerna som ska medverka idag så det blir många nya ansikten. Hur kommer det att gå? Får tänka mig in i att jag är ”karaktären” på bilden så går det nog vägen. 😉

// Polly

Två övningar i en

Skrivar-workshopen jag fick på gav mig inte bara skrivarövningar utan även social träning. Under de flesta uppgifterna vi skulle göra blev vi indelade två och två och jag kände självklart ingen av dem jag jobbade med.

Vi fick göra ett roligt karaktärsschema och en del fick ta bildkort om de ville skapa en karaktär utifrån det, men jag tog en karaktär från ”Udda & Utsatt” som jag ville lära känna mer. Ska självklart göra ett sånt karaktärsschema för mina övriga karaktärer, vilket jag egentligen redan har men jag har inte så mycket uppgifter om mina karaktärer som det fanns att fylla i i detta karaktärsschema.
När vi var klara fick vi läsa om vår karaktär för den personen vi jobbade med.

Under workshopen fick vi även öva på att skriva en gestaltande text och då blev vi åter indelade två och två. När vi var klara fick vi läsa upp texten för den andra personen och de gav respons. Jag blev jättenöjd med den responsen jag fick, men det kändes så klart lite konstigt och blottande att läsa om en av mina karaktärer för främlingar.

// Polly

Jag längst till höger, som synes!

Ett enormt orosmoment

Jag har haft ett sånt enorm orosmoment för skrivar-workshopen jag gick på idag. Jag drömde tre gånger att jag kom försent, att jag vaknade och kollade på klockan, som var alldeles för mycket.

Det obehagliga var att varje gång jag vaknade för att kolla på klockan så kändes det som om jag vaknade på riktigt fast jag inte gjorde det och jag var helt förkrossad över att ha missat workshopen. Och i någon av drömmarna försökte jag ta mig dit ändå och jag tappade en massa saker på vägen, allt blev helt fel.
Mådde dåligt först när jag vaknade och insåg att jag inte hade försovit mig.

Jag oroade mig för så mycket. Var på biblioteket workshopen skulle hållas, vilka som skulle vara där, hur många som skulle vara där och hur jag skulle bete mig.

Om jag inte hade haft social fobi eller ens oroat mig för en grej som är så vardaglig för många andra så kanske jag inte ens hade plågats av dessa drömmar och tankar men jag antar att det är det som förvärrar allt, att jag inte kan sluta gå omkring och oroa mig.

Hur gick det nu då? Det får ni läsa senare.

// Polly

Skrivarworkshop

På lördag ska jag på skrivarworkshop. Jag har aldrig varit på någon sådan förut och jag har inte heller gjort några skrivövningar så det ska bli både intressant och grymt kul, inspirerande.

Anledningen till att jag inte har gått förut är för att jag inte haft råd, men på lördag är det gratis samtidigt som det är här i Nässjö. Då är det klart att jag passar på! Den här workshopen kanske får mig så fast att jag omedelbart börjar spara ihop till en skrivarkurs?

Du som bor i eller i närheten av Nässjö och också vill gå på workshopen kan läsa mer här.

// Polly