Autism. ”Bara” autism…

Autism. BARA autism. Och ändå klagade jag och var en bortskämd prinsessa som fick utbrott så fort jag inte fick som jag ville. Jag hade ju bara lite autism, kände mig rastlös lätt och kände mig lite utanför då och då, det är ju rena drömtillvaron.

Varje dag när jag använder min värmemassage för pannan och ögonen på grund av huvudvärk, extrem trötthet eller bara för en ofrivillig paus som är ett måste för att jag inte ska krascha så ligger jag och tänker på det bortskämda prinsesskräket jag var och hur gärna jag vill vara henne igen.Kunna få som jag vill nästan hela tiden och bara ägna dagarna åt lek utan att bli utmattad eller att behöva gå omkring och tänka på att jag kan BLI utmattad och att jag därför måste ta regelbundna svintråkiga pauser flera gånger om dagen för att det inte ska gå åt helvete med orken.

För att förhindra att bägaren tippar över så att jag riskerar en krasch som kan vara i dagar, veckor eller månader. Vilken drömtillvaro att vara utan det. Att inte veta vad hjärntrötthet är. Vad ptsd är. Vad paniksyndrom är. Vad social fobi är. Vad selektiv mutism är. Vad kronisk huvudvärk är. Att inte veta hur det är att behöva vara så trött i ögonen och ha så ont i dem att man måste gå omkring och blunda ett oräkneligt antal gånger flera gånger per dag för att ögonen inte orkar ta in minsta intryck.

Att inte ens kunna GÅ utan att behöva blunda ibland. Inte ens kunna cykla utan att tvingas blunda någon sekund åt gången då och då. Att inte orka TA FRAM cykeln från källaren för att den är för tung. Vilken lycka det vore. Att få uppleva tiden som ovetande barn med bara autism igen…