Loppisfynd, fler böcker!

Jag älskar att leta efter böcker på loppis och i förrgår gjorde jag ett riktigt bra fynd. Massor av nostalgiböcker, några av dem har jag till och med haft som bänkbok i skolan. Kul!

// Polly

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det, man får se ankor inne i självaste stadskärnan! Det är inte ofta de gör sig den äran, men jag blir lika förvånad varje gång. Utbrister såklart alltid ett glatt hej till de små vännerna, men dessa två blev lurade och trodde att de skulle få mat. Synd! Hoppas att de hittar tillbaka till stans metropol stadsparken och Ingsbergssjön tids nog så de inte torkar ut. 😉

// Polly


Ett besök i turistorten, Playa del Ingles

Efter tre enbart mulna, men milda dagar i Las Palmas med bland annat en kort regnskur så åkte mamma och jag buss till turistorten Playa del Ingles och vi ångrade att vi inte hade gjort det tidigare eftersom det var så varmt där. Medan vi åkte bussen dit skingrades de gråa molnen bit för bit tills det blev helt molnfritt. Det var underbart väder. 

Det som var negativt var att det bara är en uppbyggd turistort där allt är fejk, vilket inte passar mamma och mig som gillar att upptäcka saker. Men vi njöt av värmen, kollade i souvenirbutikerna och jag powernapade på stranden. Det var lite besvärligt eftersom det blåste sand hela tiden. Jag var helt lyrisk inför butikerna eftersom jag, varje gång vi har rest har vant mig vid att det alltid ska finnas souvenirbutiker där vi bor på hotell. Det gjorde det inte i Las Palmas, så det var kul att checka in alla butiker.

Efter ett tag uppmanades mamma och jag av en man att komma upp på hans takterrass där det fanns pool och servering. Jag köpte en smoothie och kastade längtansfulla blickar mot poolen. Jag hade inga badkläder med mig och mamma hatar att bada i pooler så det behöver jag Josse för. Men takterrassen var så pass högt upp att det ofta blåste till och då kändes det genast som om värmen försvann. Då blev jag inte alls sugen på att bada.

// Polly








Världens finaste katt:


// Polly

Jordgubbssmoothie för två

Igår improviserade jag ihop en jordgubbssmoothie. Det blev sådär, lyckas alltid få vätskan att bli lite trög så att den inte går igenom locket. Som tur var går det ju dricka med sugrör. Tycker det är kul att ha en smoothieblandare och mixa ihop olika ingredienser, den godaste jag gjort är Snickers-drickan. Vad står på tur?

// Polly

Las Palmas, gamla stan och katedralen

På dag tre, andra gången som mamma och jag åkte sightseeingbussen gick vi av på ett ställe vi tyckte såg intressant ut dagen innan, nämligen den gamla delen av stan.

Där fanns även en stor katedral som vi var inne i och ett litet intressant museum med en utställning av massa skallar och rester av ett slags folkslag som bodde i grottor. Tyvärr fanns det inte så mycket information att läsa på engelska, men lite fattade man ju ändå.

// Polly




















Jag kan se, jag kan se!

Nu kan jag äntligen se ordentligt i stort sett när jag vill. Har skaffat kontaktlinser! Det känns underbart att kunna se lika skarpt som jag gör med glasögon, men att slippa tänka på att ha med dem till ställen hela tiden. Har varit alldeles för dålig på att använda glasögonen, så det här kommer bli grymt mycket bättre.
Att få in linserna tycker jag är mycket lättare än att få ut dem igen, för då känner jag dem inte! Hoppas det blir bättre. Nu ska jag ut och ”upptäcka” staden med skärpa och detaljer, utan glasögon. 🙂 


Mina underbara linser:

// Polly 

Jönköping med älsklingen

Förra helgen var jag i Jönköping med älsklingen. Supermysigt! Vi åt glass och gick till Vätterstranden. Det är så grymt fint där.

// Polly




Sighteeing i Las Palmas

Efter att ha utforskat en annan del av Las Palmas på resans andra dag så hittade jag och mamma en sightseeingbuss vid hamnen som vi åkte med. Vi fick se stora delar av stan och satt kvar hela turen för att veta vilka hållplatser vi villa gå av nästa gång. Det var en så bra grej att man kunde köpa en dygnsbiljett.

// Polly








Ny dag, ny panik, ny STRESS

Varje ny dag som börjar ger mig alltid ny stress och panik. Stress och panik över saker jag vill hinna med innan jag blir trött igen. Jag har alltid som mest energi på morgonen och förmiddagen och då passar jag alltid på att hinna med så mycket som möjligt. Jag vill bland annat bogga, läsa böcker, skriva på mina egna böcker.

Jag vill läsa alla intressanta tidningar jag har, en har inte ens blivit färdigläst trots att jag köpte den för snart två år sen och så har jag en halvläst Skrivatidning liggande. Förr slukade jag alltid de tidningarna direkt, men nu finns inte orken. Jag vill spela spel på mobilen, bry mig om min katt och så har jag såklart en massa måsten att ta hand om som jag knappt inte gör. Disken växer på nytt hela tiden trots att jag motvilligt försöker hålla efter och diska den, men det känns hopplöst med tanke på att även om jag diskat klart allt så blir det fullt med disk igen efter maten.

Och efter maten har jag definitivt inget sug efter att diska. Då är jag mätt, trött och slutkörd efter att först ha hittat på vad jag ska äta för dagen, lida mig igenom affären och handla det och sen laga det. Jag orkar inte hur mycket som helst. Varje gång det har tvättats blir det fullt med klädpåsar i min redan så trånga lägenhet och det tar en evighet för mig att få upp allting, oftast flera dagar då jag bara orkar ta upp ett par plagg åt gången och för tusende gången lägga in dem i garderoben igen. Garderoberna ja, de är fulla med grejer, de behöver sorteras för att jag ska kunna få mer plats i lägenheten. Men orken, var finns den?

Idag har jag åtminstone handtvättat några plagg som jag ska skänka tillsammans med två andra påsar kläder och det är ju alltid något. Då blir tvättkorgen lite mindre full till nästa gång. Det ger mig ångest att den aldrig är helt tom. Eftersom energin inte finns har jag bestämt att jag ska röja undan minst en grej per dag i alla fall från garderoberna, för då händer åtminstone något.

Det måste dammsugas, men jag gör det inte ofta eftersom min dammsugare är trasig och det känns ännu motigare att genomföra dammsugningen när jag måste in till mamma varje gång och låna dammsugaren. Det borde skuras, det har jag aldrig ens gjort i den här lägenheten. Och skräp ja, det måste ständigt slängas. Kartonger, flaskor och annat måste återvinnas, staplas på högar och i påsar i mitt kök. Jag får panik bara jag tänker på det. Både min nya och min förra mobil svämmar över av noteringar om grejer jag ska/vill göra och saker jag ska kolla upp, men inget händer.

Mitt i allt detta ska man vara social. Jag vill såklart träffa familjen och syskonbarnen, men varje gång det är något bestämt får jag ångest redan innan när jag tänker på hur mycket energi som kommer gå åt trots att jag inte vill det. Jag känner mig osocial och elak, men varken mitt psykiska eller fysiska jag orkar egentligen. Men jag försöker vara snäll, ställa upp trots att kroppen egentligen bara vill ligga på sängen dagarna i ända.

Om cirka en timme ska jag äntligen träffa min systerson. Det var längesen och det ska blir kul, men jag orkar inte tänka framåt än. Och jag vill absolut inte tänka på hur mycket tid och energi jag har slösat på att skriva det här inlägget när jag egentligen borde sova så att jag orkar med det som väntar.

Jag önskar att jag kunde pausa tiden så att jag kunde sova hur mycket jag ville och behövde utan att det påverkar någon. Då hade jag hunnit med så mycket mer. Nu har jag inte sovit på cirka sex timmar och av erfarenhet vet jag att jag snart kommer bli trött. Jag kanske även blir det bara för att jag tänker att jag ska bli det, för jag vet att hjärntrötthet tyvärr kan bli psykiskt. Men vad kan man göra åt det? Jag måste ju ta hänsyn till min hjärntrötthet och då måste jag tänka igenom saker för att besluta mig för om jag kommer orka innan jag gör något, vilket innebär att jag automatiskt tänker ”Jag kommer bli trött om jag är i väg för mycket eller om jag gör det där allt för länge”. Och vips så blir det psykiskt.

Min hjärntrötthet i kombination med mina funktionshinder är en katastrof och samtidigt som jag måste ”fajtas” med allt här ovan så känner jag mig taskig om jag inte är social nog mot min älskling. Det tar också energi trots att jag känner honom väl, men inte på långa vägar lika mycket som med folk utifrån.

Nu ska jag smyga ner i sängen och se om jag hinner sova åtminstone pyttelite innan jag går iväg. Det är så skönt att ha fått allt det här ur mig och nu förstår ni kanske lite varför jag inte orkar blogga så ofta.

// Polly