Ny dag, ny panik, ny STRESS

Varje ny dag som börjar ger mig alltid ny stress och panik. Stress och panik över saker jag vill hinna med innan jag blir trött igen. Jag har alltid som mest energi på morgonen och förmiddagen och då passar jag alltid på att hinna med så mycket som möjligt. Jag vill bland annat bogga, läsa böcker, skriva på mina egna böcker.

Jag vill läsa alla intressanta tidningar jag har, en har inte ens blivit färdigläst trots att jag köpte den för snart två år sen och så har jag en halvläst Skrivatidning liggande. Förr slukade jag alltid de tidningarna direkt, men nu finns inte orken. Jag vill spela spel på mobilen, bry mig om min katt och så har jag såklart en massa måsten att ta hand om som jag knappt inte gör. Disken växer på nytt hela tiden trots att jag motvilligt försöker hålla efter och diska den, men det känns hopplöst med tanke på att även om jag diskat klart allt så blir det fullt med disk igen efter maten.

Och efter maten har jag definitivt inget sug efter att diska. Då är jag mätt, trött och slutkörd efter att först ha hittat på vad jag ska äta för dagen, lida mig igenom affären och handla det och sen laga det. Jag orkar inte hur mycket som helst. Varje gång det har tvättats blir det fullt med klädpåsar i min redan så trånga lägenhet och det tar en evighet för mig att få upp allting, oftast flera dagar då jag bara orkar ta upp ett par plagg åt gången och för tusende gången lägga in dem i garderoben igen. Garderoberna ja, de är fulla med grejer, de behöver sorteras för att jag ska kunna få mer plats i lägenheten. Men orken, var finns den?

Idag har jag åtminstone handtvättat några plagg som jag ska skänka tillsammans med två andra påsar kläder och det är ju alltid något. Då blir tvättkorgen lite mindre full till nästa gång. Det ger mig ångest att den aldrig är helt tom. Eftersom energin inte finns har jag bestämt att jag ska röja undan minst en grej per dag i alla fall från garderoberna, för då händer åtminstone något.

Det måste dammsugas, men jag gör det inte ofta eftersom min dammsugare är trasig och det känns ännu motigare att genomföra dammsugningen när jag måste in till mamma varje gång och låna dammsugaren. Det borde skuras, det har jag aldrig ens gjort i den här lägenheten. Och skräp ja, det måste ständigt slängas. Kartonger, flaskor och annat måste återvinnas, staplas på högar och i påsar i mitt kök. Jag får panik bara jag tänker på det. Både min nya och min förra mobil svämmar över av noteringar om grejer jag ska/vill göra och saker jag ska kolla upp, men inget händer.

Mitt i allt detta ska man vara social. Jag vill såklart träffa familjen och syskonbarnen, men varje gång det är något bestämt får jag ångest redan innan när jag tänker på hur mycket energi som kommer gå åt trots att jag inte vill det. Jag känner mig osocial och elak, men varken mitt psykiska eller fysiska jag orkar egentligen. Men jag försöker vara snäll, ställa upp trots att kroppen egentligen bara vill ligga på sängen dagarna i ända.

Om cirka en timme ska jag äntligen träffa min systerson. Det var längesen och det ska blir kul, men jag orkar inte tänka framåt än. Och jag vill absolut inte tänka på hur mycket tid och energi jag har slösat på att skriva det här inlägget när jag egentligen borde sova så att jag orkar med det som väntar.

Jag önskar att jag kunde pausa tiden så att jag kunde sova hur mycket jag ville och behövde utan att det påverkar någon. Då hade jag hunnit med så mycket mer. Nu har jag inte sovit på cirka sex timmar och av erfarenhet vet jag att jag snart kommer bli trött. Jag kanske även blir det bara för att jag tänker att jag ska bli det, för jag vet att hjärntrötthet tyvärr kan bli psykiskt. Men vad kan man göra åt det? Jag måste ju ta hänsyn till min hjärntrötthet och då måste jag tänka igenom saker för att besluta mig för om jag kommer orka innan jag gör något, vilket innebär att jag automatiskt tänker ”Jag kommer bli trött om jag är i väg för mycket eller om jag gör det där allt för länge”. Och vips så blir det psykiskt.

Min hjärntrötthet i kombination med mina funktionshinder är en katastrof och samtidigt som jag måste ”fajtas” med allt här ovan så känner jag mig taskig om jag inte är social nog mot min älskling. Det tar också energi trots att jag känner honom väl, men inte på långa vägar lika mycket som med folk utifrån.

Nu ska jag smyga ner i sängen och se om jag hinner sova åtminstone pyttelite innan jag går iväg. Det är så skönt att ha fått allt det här ur mig och nu förstår ni kanske lite varför jag inte orkar blogga så ofta.

// Polly 

4 svar på ”Ny dag, ny panik, ny STRESS”

  1. Ända sen jag fick internet 1996 har det hela tiden känts som att jag inte hinner med mitt liv. Mejlen är det värsta. Bara växer och växer. Sen sortera alla bilder och allt annat och göra backup. Katter, träning, musik och städning. Några intressanta TV program och t.ex. vetenskap och historia. Allt som kastas in i brevlådan. Jag har gjort några saker i alla fall. ”Reklam Nej Tack” på brevlådan. Inga datorspel (får jag tid över får det gå till att spela musikinstrument). Jag fastnade för ett onlinespel. Tror det var 2008. Sen bestämde jag mig för att aldrig mer spela datorspel. Jag har nästan slutat med att se filmer också. Om jag ska se film måste den vara verklighetsbaserad. Nyligen slutade jag med dagstidningar för att prioritera de böcker jag vill läsa. Läser böcker om historia, religion, filosofi, samhällskunskap, et.c. Det var verkligen värt att sluta med dagstidningar för detta. Jag har bra diskningsrutin men det fick jag ganska sent i livet. Diskar innan jag lägger mig. Har även hyfsade städrutiner. Min honkatt är lite ”speciell” och måste hålla golven väldigt rena för hennes skull. Mindre prylar på golvet kan hon svälja och tyg, papper och plastpåsar som ligger på golvet kan hon tror är en ”kattlåda” Har i alla fall ingen hjärntrötthet. Hoppas din går över. Nu ska vi se om hon vill skriva något till dig: zssssssssssssssssssssssssssssssssssssxzzzzzzzzzzzzzzzzsssssssssz (hon sitter ofta i mitt knä och trycker på tangentbordet med framtassarna)

    1. Problemet med tidningar och böcker är att jag ”måste” läsa allt innan jag kan kasta dom i insamlingen. Läser dessutom långsamt. Gick ibland flera timmar för att bli klar med Metro och andra gratistidningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.


CAPTCHA Image
Reload Image