Nervositetens fyra stadier …

… kan liknas med att tatuera sig eller åka HöjdskräckenLiseberg.
Steg nummer ett: Du sitter hemma i lugn och ro och planerar din tilltänkta ”aktivitet” utan minsta tanke på att det kommer kännas jobbigt, utan du tänker ”Det blir nog bra, det är ju en senare fråga hur det kommer kännas sen”.
Steg nummer två: Det ”fruktansvärda” valet du har gjort kommer inom synhåll och bröstet gör så ont att du blir övertygad om att du ska få en hjärtattack. Nu kommer tankar som ”Varför utsätter jag mig för sånt här?” eller ”Jag får panik, jag klarar det inte! Jag måste försökte dra mig ur, men hur?”. Men du drar dig inte ur, utan tar plats och utsätter dig för ”faran”.

Steg nummere tre: ”Faran” pågår och ju längre tiden går förmildras din panik och du börjar känna adig bekväm med situationen. Samtidigt hoppas du innerligt på att det någon gång ska vara över och du börjar tänka på hur din situation kommer att se ut ett tag efteråt. Om du kommer leva överhuvudtaget och var du kommer befinna dig då.

Steg nummer fyra: Faran är över. Tankar som ”Jag ska aldrig mer göra om det här, hur kunde jag frivilligt försätta mig i en sån situation?” uppkommer, samtidigt som du känner en jublande stolthet över dig själv och känner dig bäst i världen. Och inte långt där efter börjar du åter fundera på att utsätta dig för samma fara.

Även om steg ett och fyra medverkar till att du åter vill uppleva steg två och tre, så tycker jag att det är bra stadier, då det faktiskt får en att genomföra det hela.
Det som du så gärna vill, men egentligen inte vågar. Så fortsätt att utsätta dig för risker, det kommer alltid något gott ur det tillslut.
// Polly

2 svar på ”Nervositetens fyra stadier …”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.


CAPTCHA Image
Reload Image