Det går nog inte att föreställa sig hur underbart det skulle vara att kunna tillbringa varje dag på en solstol och skriva med denna fantastiska utsikt. Hur kan något vara så fint?
// Polly
Igår började det regna kort efter att vi gått ut och jag hann inte ta så många bilder. Och vad ser jag idag när jag vinklar persiennerna som döljer mig från verkligheten? Jo, regn. Det har nästan regnat varje dag sedan jag kom hem från Santorini, det var till och med så mulet när vi började närma oss Sverige att man inte såg marken på grund av alla moln. Jag hatar verkligen vädret i Sverige. Det enda som är bra med det här landet är att det är tryggt och att det finns en hel del fina ställen vid havet. Att försöka få dagarna att gå på egen hand är inte så svårt, man kan sova, skriva och se på film. Men att roa barn alla regniga dagar och i Nässjö dessutom!
Här finns enbart ett bibliotek och stadsparken om man ska roa barn och det enda förslaget går ju bort direkt på grund av vädret. Att bada i badhuset, gå på bio och bowla kostar ju pengar så då blir man ruinerad direkt.
Hur ska man roa barnen i denna stad?
// Polly
// Polly
Så underbart! Att kunna se havet varenda dag vid frukostbordet, vad mer behöver man?
// Polly
… slutar det så här. Glassen smälte fort i Santorini och den etsade sig fast på min fötter och skor. Skojsigt va?
// Polly
Jag hade gärna varit här idag, just nu. Så underbart …
// Polly
Idag började det regna nästan direkt när vi gick ut. Först duggade det och sen kom ösregnet, men jag hann få till några bilder i alla fall. Inget slår en svensk sommar.
// Polly
Jag ogillar oftast att umgås och jag hittade en text som stämmer in perfekt på mig. Texten är från Aspergerssyndrom.info, Copyright 2012 M Wallgren.
” Forskning har visat att aspergaren för umgänge med andra använder samma område i hjärnan som när han arbetar med logiska problem och inlärning. Detta medför att socialt umgänge, som för andra innebär påfyllning av energi, istället innebär en betydande ansträngning för aspergaren. Gemenskapen som för flertalet är en viktig bit i livet dränerar aspergaren. Han föredrar ensamheten. Just denna bit förefaller vara mycket svår att förstå för de som inte har detta funktionshinder.
Tröttande är också alla sinnesintryck: ljud, ljus och lukter kan trötta enormt. De som drabbats av utmattningssyndrom kan ha liknande symptom. Personen med AS löper dessutom större risk att drabbas av utmattning pga en lägre stresströskel, men också på grund av bombardemanget av sinnesintryck som han inte kan filtrera.
För att återhämta sig behöver aspergaren vara ensam, vilket lätt missförstås av omgivningen.
’Passar inte vårt sällskap? Varför vill du inte hänga med på det och det? Är du sur? Eller tycker du att du är förmer än vi?’ En neurotypisk person sållar automatiskt bort bakgrundsljud. De flesta kan utan problem tala i telefon fastän andra pratar i samma rum eller TV:n står på. Detta kan vara omöjligt för aspergaren.
Att äta tillsammans vid ett långbord där alla pratar är mycket krävande. Att försöka urskilja vad bordsgrannen säger och föra ett vettigt samtal kräver stor ansträngning. Efter en stund är aspergaren helt slut. Har han dessutom drabbats av utbrändhet är sociala situationer inte att tänka på. Det går dock bra att samtala med en i taget i ett tyst rum. Det går också bra att hålla föredrag (om det inte är för mycket intryck och ljud i bakgrunden förstås, för då tappar man tankarna).”
Är det någon som känner igen sig i det här?
För mig innebär umgänge stora problem, speciellt om det är med folk jag inte känner, men det kan kännas svårt oavsett. Det är inte det att jag inte vill umgås för det kan hända ibland att jag vill, men jag undviker det oftast för att det är så jobbigt.
De två senaste gångerna när jag träffade teatervänner i Jönköping fegade jag ur så fort jag närmade mig parken och jag höll på att skämmas ihjäl över att behöva gå dit själv för att vänta på de andra. Jag kände mig så obekväm och det kändes som om alla stirrade på mig.
Ett av de största problemen när jag umgås med folk är att jag inte klarar av att meddela andra när jag har fått nog och vill hem, vilket medför att jag blir gnällig, trött och nära gråten. Just därför känns det alltid tryggast att bara vara hemma i ensamheten. Dator, skriva, läsa och film. Jag umgås med folk på datorn, i böcker när jag läser och skriver och i filmer när jag kollar på andra. Det är det allra bästa sättet för mig att umgås på. Alla gånger.
// Polly
På grund av att jag hade oväntat besök igår som ordnade med min vattenläcka så glömde jag skrivboken inne hos mig på morgonen. Fick lite panik på tåget till teatern när jag insåg att jag varken hade med mig mobilladdare så att jag kunde lyssna obegränsat på musik och spela Wordfeud eller min skrivbok. Dock hade jag två pennor i väskan så jag fick improvisera och skrev på ett kuvert jag hade i väskan.
// Polly
3 Comments