Som tröst för att jag missade bokmässan i år så har jag fått två superfina böcker av två författare som ställde ut. ”Jag brukar vinka till en sten”, av Karin Askerin och ”Morrison och hamsterjakten” av Sanna Juhlin. Två riktigt bra böcker med fina illustrationer, ska bli kul att läsa dem för Thim och Alicia. Rekommenderar båda starkt.
Tack!
// Polly
Det är svårt att tänka sig att jag förmodligen hade varit död nu om det inte hade funnits hjärnkirurger här i världen som kunde ta sig an en operation av mitt huvud. De kräver inte mycket i gengäld däremot, inte mer än tvåhundra för själva operationen och den korta tiden jag var inlagd i Linköping. Ändå hängde allt på dem.
Tänk om ingen alls hade varit intresserad av att bli hjärnkirurg, skulle man behöva tvinga folk till det då eller hade folk bara fått självdö om en olycka eller sjukdom varit framme? Det enda man kan veta med säkerhet är att världens befolkningsantal hade varit väldigt mycket mindre än vad det faktiskt är.
// Polly
Idag hämtade jag ut ett paket och det var gratis chips som jag har blivit utvald att testa. Perfekt för mig som älskar både chips och sånt som är gratis. Det fanns två olika smaker att testa och jag hoppas på att jag får prova den som jag tycker lät godast.
// Polly
Igår fick jag äntligen komma hem och det är helt underbart att få vara på mitt egna ställe med min Patricia. Hon har inte varit ute sen jag kom hem och knappt ens lämnat mig vid sängen. Hon låg där både när jag somnade och vaknade och hon höll mig sällskap vid frukosten. Hur mysigt som helst! Har verkligen saknat att få ha henne hos mig. Det finns inget hem utan åtminstone en katt.
Saknar Tuss. <3
Att kunna få äta vad och dessutom hur mycket jag vill till frukost har jag också saknat och på det blev det Simpsons.
// Polly
Var är den sjätte ungen? Är det den som tar bilden eller kan fotografen inte räkna? 🙂
// Polly
Jag tror att jag och korsordet har olika uppfattningar om min sjukdomsbild …
// Polly
Jag klarar inte av att vara här mer, paniken kommer döda mig. Mår för jävligt av att inte kunna få vara i min egen lägenhet där jag kan låsa om mig, inte veta när och hur ofta någon får för sig att störa mig genom att komma in. Den del knackar, en del gör det inte.
Det värsta är att inte ens få vara ifred på natten, utan att det ska komma in folk minst två gånger, dels för att ta blodtryck och för att ge mig mediciner.
Är trött på att ha en nål i armen som ömmar, att inte kunna gosa med min katt eller ens ta en ”längre runda” när jag känner för det.
Jag är så pigg att det känns som om det ska göra mig sinnessjuk, men så länge jag inte har besök så klarar jag inte av att lämna ”mitt” rum. Vad ska jag ut i korridorerna att göra? Där finns inte ett enda dugg att göra. Jag blir tröttare än hemma, även om jag inte har så mycket mer ytor där än här att röra mig på, men att inte ens kunna öppna ett fönster är ett helvete. Jag får inte äta vad jag vill, och inte använda mig av mina egna mattider. (Nu blev jag störd igen för kortison.) Jag är grymt trött på att inte kunna äta mig mätt på en gång som jag kan göra hemma, utan behöva ta en massa småmål och behöva gå och hungra och vänta på nästa.
När jag har besök får jag bara se de förbannade sjukhuskorridorerna och de lama försöken till utegårdar. Rör på benen ständigt i sängen för att slippa vara helt stilla, men gråten vill ändå komma. Jag låg på sjukhus från förmiddagen den 17:e september till den 18:e och bara det var ett helvete. Sedan var jag hemma två, eller tre dar innan smärtan fick mig att inse att jag måste söka hjälp igen och på sjukhus har jag varit sen sist. Linköpings och Eksjös. Det som stör mig mest är att jag fortfarande inte vet om jag kommer behöva flytta på mig igen, vilket jag inte vill!
Vill inte ha någon ny miljö och ny personal i Jönköping, men kommer inte få veta något förrän imorgon antagligen då jag tror att det blir läkarrond. Då får jag veta vilken typ av bakteriell hjärnhinneinflammation jag har och då får jag också de exakta injektionerna för det. Snart kommer jag bli tvungen att byta nål med, Jippi.
(Utsikt från balkongen, som jag inte kan med att gå ut till om jag inte
har besök.)
// Polly
De på sjukhuset vet vad jag gillar. Kaka med lila glasyr …
// Polly
Jag kände mig rätt bra efter operationen, men blev snabbt sämre och nu misstänker de att jag har fått hjärnhinneinflammation efter operationen. Är så trött på sjukdomar nu, har inte ens kunnat smälta än att jag troligen alltid har haft det lite för trångt i hjärnan för att vätska ska kunna rinna som den ska, jag visste liksom inte ens att man hade vätska i hjärnan.
Det är mycket att ta in. Bara hundra personer per år i Sverige får bakteriell hjärnhinneinflammation varje år, och det är ju extra allvarligt efter en operation. Sju av hundra dör trots behandling, undra varför? Kommer jag vara en av de som dör?
// Polly
Jag är inte död! Jag har varit på sjukhus igen sen i tisdags eftersom huvudvärken inte försvann och det var ingen biverkan efter ryggmärgsprovet, utan vätska som samlats i ett hålrum i hjärnan på mig och som måste bort.
Ska till Linköping på måndag och opereras där på tisdag, för gör man inget åt vätska i hjärnan samlas det så mycket till slut och trycket blir så stort att man blir medvetslös. Sen dör man till slut.
Tyvärr har jag missat både bokmässan där jag skulle ställa ut och så har jag fått hoppa över en barnföreställning jag skulle göra. 🙁
Men imorgon kommer älsklingen hit! <3
// Polly
1 Comment