Paniken dödar mig

Jag klarar inte av att vara här mer, paniken kommer döda mig. Mår för jävligt av att inte kunna få vara i min egen lägenhet där jag kan låsa om mig, inte veta när och hur ofta någon får för sig att störa mig genom att komma in. Den del knackar, en del gör det inte.
Det värsta är att inte ens få vara ifred på natten, utan att det ska komma in folk minst två gånger, dels för att ta blodtryck och för att ge mig mediciner.
Är trött på att ha en nål i armen som ömmar, att inte kunna gosa med min katt eller ens ta en ”längre runda” när jag känner för det.

Jag är så pigg att det känns som om det ska göra mig sinnessjuk, men så länge jag inte har besök så klarar jag inte av att lämna ”mitt” rum. Vad ska jag ut i korridorerna att göra? Där finns inte ett enda dugg att göra. Jag blir tröttare än hemma, även om jag inte har så mycket mer ytor där än här att röra mig på, men att inte ens kunna öppna ett fönster är ett helvete. Jag får inte äta vad jag vill, och inte använda mig av mina egna mattider. (Nu blev jag störd igen för kortison.) Jag är grymt trött på att inte kunna äta mig mätt på en gång som jag kan göra hemma, utan behöva ta en massa småmål och behöva gå och hungra och vänta på nästa.

När jag har besök får jag bara se de förbannade sjukhuskorridorerna och de lama försöken till utegårdar. Rör på benen ständigt i sängen för att slippa vara helt stilla, men gråten vill ändå komma. Jag låg på sjukhus från förmiddagen den 17:e september till den 18:e och bara det var ett helvete. Sedan var jag hemma två, eller tre dar innan smärtan fick mig att inse att jag måste söka hjälp igen och på sjukhus har jag varit sen sist. Linköpings och Eksjös. Det som stör mig mest är att jag fortfarande inte vet om jag kommer behöva flytta på mig igen, vilket jag inte vill!

Vill inte ha någon ny miljö och ny personal i Jönköping, men kommer inte få veta något förrän imorgon antagligen då jag tror att det blir läkarrond. Då får jag veta vilken typ av bakteriell hjärnhinneinflammation jag har och då får jag också de exakta injektionerna för det. Snart kommer jag bli tvungen att byta nål med, Jippi.


(Utsikt från balkongen, som jag inte kan med att gå ut till om jag inte
har besök.)

// Polly

3 svar på ”Paniken dödar mig”

  1. Kämpa på och fokusera på saker som kan få dig att må bra. Hoppas att det är snälla bakterier som är lätta att ta kål på.

  2. Finns det ingen panikhämmande medicin du kan få så länge du är kvar? Om du bara ska äta under kort period på sjukhus gör det kanske inget om det är stark medicin man inte vill stå på permanent?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.


CAPTCHA Image
Reload Image