// Polly
Jag hade nästan glömt hur kul det är att rita ^^
// Polly
… träffade massa nytt folk och jag gjorde det dessutom i en helt ny miljö. Först var jag livrädd att någon skulle stå utanför, för då hade jag inte vågat stå kvar och möta hon som föreslog mig om stället. Jag trodde att alla skulle stirra ut mig direkt och fatta vem jag var, den ”konstiga” alltså. Jag kände igen två personer från Norråsa där det gick mest rykten om mig, men de varken sa något konstigt eller glodde på mig. Det är så jävla skönt. Först tänkte jag typ ”Men vad fan håller jag på med? Jag kan ju inte umgås med andra än David, jag kan ju inte gå till folk som jag inte känner!” Det var som att gå mot sin egen död till en början. Nu är det avklarat.
// Polly
Jag hatar att ha så jobbiga tankar, jag vill vara ensam men ändå inte. Nu när jag inte är med David känns det extra jobbigt. Honom känner jag, jag slipper känna rädslan och osäkerheten över att umgås med andra. Dessutom kan jag vara med honom hur länge som helst utan att längta efter ensamheten. Men vad gör jag då när han inte är här? Jag känner folk som jag vet att jag kan umgås med, men rädslan för det ”okända” får mig att låta bli. Hur blir resten av min kväll då? Hur länge ska vi ses? När kan jag gå hem och äta mina smaskiga chips? Folk brukar ju inte bestämma exakt hur länge de ska ses och vad de ska göra, men jag skulle älska om alla gjorde det. Jag hatar denna känslan.
// Polly
… utan David. Det var ett tag sen. Saknar honom! Hur ska jag stå ut?
// Polly
(Är olycklgtvis inte där nu.)
// Polly
// Polly
I Made it nummer ett: För ett tag sedan skulle jag hämta ut ett paket på Mekonomen. (Hatar att man ska behöva hämta ut där) Fullt med bilförsäljande män, plus jag i lokalen gör mig otroligt obekväm. Jag har svårt för att befinna mig ensam med enbart män, men det har ju sina orsakar. Men I MADE IT!
I Made it nummer två: Igår på teatern övade vi på scenen för första gången och längst bak i salen satt männen som skötte ljudet. Några andra som jag inte känner till satt också med när vi repade och jag hatar när utomstående ska sitta och kolla.
Eftersom de inte har sett föreställningen innan så skäms jag för att agera fullt ut, när de inte vet vad de har att vänta sig. Visserligen är det samma sak när man ska uppträda för publik, men då känns det inte lika jobbigt. När publiken inte är där är jag rädd att de utomstående ska klaga på upplägget och så. Jag är rädd för att de tänker: ’Vad är det här för dålig föreställning? Ingen kommer vilja se den!’ Jag har lite jobbiga tankar, men idag kör vi igen och jag ska åter klara det 😀
// Polly
// Polly
… var min tanke då. Nu är jag glad att det inte blev så.
// Polly
5 Comments