För några dagar sedan slutförde jag skrivandet av första ”Udda & Utsatt”-boken. David ställde upp på att vara korrekturläsare, men han har väl som mest läst en sida hittills 😉 Arbetet med bok nummer två är igång, och jag gör intressant research för en av karaktärerna. Prologen är redan skriven. Jag brukar alltid göra ett tillfälligt omslag till boken, som jag bifogar i dokumentet jag skriver i, det är så peppande att se varje gång jag ska skriva. Gör någon annan också så? Nedan ser ni omslaget till den färdigskrivna ”Udda & Utsatt”.
// Polly
… har srungit världens längsta och mest svåra maratonlopp, överlevt ett mordförsök, fått en hjärtattack och varit nära att falla flera hundra meter ner från en skyskrapa, på en och samma gång! Eller kanske inte … Den riktigt sanna sanningen är att jag, i mitt dåliga skick har gått till affären utan David. Ångesten + att jag är selektiv och sjukt folkrädd försvårade den egentligen riktigt lätta uppgiften.
Fortfarande slår pulsen så hårt att jag kan känna hur det bankar i bröstet på mig, och hur det var i affären ska vi inte tala om. Svetten rann, jag blev alldeles yr och när jag dessutom fick syn på någon jag kände blev paniken total.
I affärer försöker jag alltid undvika att gå nära folk som jobbar där, om de till exempel plockar upp varor. Då går jag extrarundor, väntar på att de ska försvinna så att jag, oupptäckt kan gå och hämta de saker jag vill ha. Det är ett riktigt dilemma.
Mina ”snattar-beteenden” borde snart ta död på mig så upptressad som jag är.
När jag såg personen jag kände hoppades jag för mitt liv att han inte skulle se mig, för att både försöka handla och samtidigt kommunicera med en person som jag inte känner ordentligt är mer än jag egentligen klarar av. Jag försökte i alla fall vara så trevlig som möjligt, men ställde inga frågor. Jag har svårt för det när jag inte känner en person så väl, det är inte lätt att veta vad man kan prata och skämta om.
Mitt, nästan största dilemma i affären var att personen jag känner såg vilka matvaror jag stod och kollade på och jag fasade för att få frågan ”Vad ska du köpa?”. För det visste jag inte ens själv.
Nu är jag äntligen i trygghet.
// Polly
… under den påfrestande spelningen som hans band hade i Jönköping 😉
// Polly
Bilderna är gamla, men har inte visats på bloggen innan.
// Polly
Jag har många gånger trott att jag har ADHD, och idag är inget undantag. Igår köpte jag ett par helt nya hörlurar då de andra gått sönder, och jag hann använda dem två gånger innan jag … slarvade bort dem! Jag minns när jag använde dem sist, men inte var jag la dem och det är så typiskt mig. Dessutom har jag svårt att sitta still utan att få göra något annat under tiden, jag blir lätt rastlös och är lättdistraherad och otålig. Jag vill oftast att saker och ting ska ske på en gång, och jag tar många förhastade beslut innan jag först tänker igenom konsekvenserna. Jag stör mig på ljud runt omkring mig, har svårt att sluta prata (med folk jag känner) och har svårt för att vänta på min tur när någon annan börjar prata före mig. Jag påbörjar en massa grejer för att sedan inte slutföra alla, jag har för mycket tankar i huvudet för det och tycker det är svårt att enbart fokusera på en enda sak.
Vad tror ni, enbart genom att läsa denna text? Har jag ADHD eller kan man ändå ha svårigheter med alla dessa grejer? :O
// Polly
… är nyklippt! Vad tycker ni? 😀
// Polly
Vad finns det för syfte med kanelbullens dag? För mig, inget alls. Jag hatar både kanelbullar och kanel, men det är inte därför jag tycker att man borde skippa dagen helt och hållet. Varför ska något så meningslöst som kanelbullar få en egen ”högtidsdag”, när det finns så mycket annat som är viktigare att lägga fokus på? Missförstå mig inte, det är klart att folk får baka bullar och ha fikamys, men det kan man ju ha när som!
Varför inte ha en ”Barncancerfondens dag” exempelvis? Eller någon som lägger fokus på andra sjukdomar. Då kan det under enbart den dagen pratas extra mycket i teve och stå mer i tidningar om forskning, de sjuka barnen och hur man skänker pengar. Då kan alla hjälpa till och omvandla den lilla bortgångna ängeln på stolen till ett friskt och glatt barn som kan fortsätta leva, gå i skolan och leka med sina kompisar och syskon …
Inte behöva dö ung.
Eller vad tycker ni?
// Polly
… en sådan jättechoklad som man kan vinna på Liseberg. Problemet är bara att jag vann chokladen i en dröm, och det fanns ingen choklad i, utan en massa äckliga godisägg som man får på påsken. Blev så besviken! ^^
// Polly
Jag har fyndat och köpt tre par leggings till priset av två. Priset? Enbart 40 kronor istället för de 327 som var ursprungspriset (Y)
// Polly
// Polly
2 Comments