Att vara ovetande sjuk
Jag kan fortfarande knappt fatta det, det känns så konstigt att jag förmodligen har varit sjuk hela livet utan att veta om det. Jag som trodde att jag var frisk, jag har alltid känt mig frisk åtminstone och jag har oftast varit hälsosam. Dricker inte, röker inte.
Det är en sån chock att få veta att jag troligen föddes med hydrocefalus, jag har alltid levt med vetskapen att jag har funktionshinder men det här är något helt nytt för mig.
När jag kollar på gamla bilder av mig själv där jag ser frisk och glad ut så är det svårt att tänka sig att jag då hade förträngningar i hjärnan som gjorde att hjärnvätskan inte kunde flöda fritt. Jag hade ett fel i hjärnan och det syntes inte på mig. Det känns läskigt att man kan vara sjuk utan att veta om det, men ändå känna sig frisk och att symptomen kan visa sig så plötsligt.
Det kan vara så att min hydrocefalus förvärrades när jag fick en hjärnskakning för elva år sedan, men att jag ändå kunde klara mig så här länge till innan det tog stopp och vätskan inte kunde ”flöda runt” mer är svårt att fatta. Symptomen kom från en dag till en annan. Dagen innan jag skulle till filminspelningen i Arboga kände jag ingenting, men på morgonen när jag skulle åka kände jag mig extra trött och på vägen dit frös jag och var öm i kroppen precis som om jag hade feber.
Jag lyckades klara mig igenom flera tagningar under inspelningen, men sen, mitt under en tagning förvärrades allt på en gång. På vägen till inspelningen hade jag börjat få huvudvärk och sen kom flera symptom på en gång. Ett riktigt kraftigt illamående, yrsel och domningar i händerna. Det var hemskt, men jag tyckte ändå det kändes pinsamt och onödigt att de ringde ambulansen. Men det var ju tur att de gjorde det.
På sjukhuset i Eksjö, dagen eller dagarna innan jag åkte till Linköping för att opereras:
Det är verkligen konstigt att symptomen kunde komma så fort och att det inte utvecklades under flera dagar. Hjärnan kan väl inte helt plötsligt bara få nog, jag har så svårt att fatta det. Men jag kommer aldrig att få veta varför och hur det kunde komma så plötsligt så det är lika bra att sluta tänka på det. Lite komiskt bara att hjärnan bestämde sig att få nog dagen innan min 25-årsdag. Jag som brukar skoja om att jag börjar bli gammal, då kan ni väl tro att jag kände mig extra gammal när jag blev så här sjuk dagen innan jag fyllde 25, haha. Trevligt välkomnande till den åldern.
Numera har jag både en sjukdom och funktionshinder. Dubbelt upp. Jag är ”en sån som har en sjukdom”.
// Polly
Posted: by Pauline Wågström
Category: Hydrocefalus, Min dagbok
vi hoppas och tror att du blir bra igen farmor o farfar
Undra vad som orsakade all yrsel jag hade när jag var mellan 15 och 30? Kan ha varit lågt blodtryck? Men blev du inte permanent botad med operationen? Du säger att du ”har sjukdom”. Jag blev ”nästan” permanent botad från gallstensbesvären efter min operation 2009. Men jag hade konstigt nog 2-3 gallstensliknande anfall förra sommaren. Jag hade gallstensattacker i c:a 10 år innan operationen. Men dom 2 första kom väldigt glest. De sista 4-5 åren hade jag attacker med svåra smärtor nästan varje månad. Jag fick tid för operation 2 gånger men vågade inte gå dit så avbokade. Men till sist hade jag flera anfall/attacker i veckan och insåg att det nog inte fanns någon annan lösning än operation. Märkligt nog hade jag inte ett enda anfall sista månaden innan operationen. Bokade av 2 resor som jag skulle gjort den månade, men hade troligtvis kunnat genomföra dem.
På nätet står det att Akut icke kommunicerande hydrocefalus är en sjukdom, för det är ju inget som kan försvinna av sig själv om man inte opereras. Jag vet inte än om jag blivit permanent botad, får veta det först efter magnetröntgen då de kan se om gången de gjorde i huvudet på mig har växt igen eller inte. Annars måste jag opereras igen.
// Polly
Hoppas att du slipper. Jag hade ju lite otur när dom tog bort gallblåsan och fick göra 5 extra mindre operationer efteråt. Men dom gick att göra genom munnen när jag var sövd och dom var inte akuta utan planerade.