Tack, Deathstars <3
Jag trotsade många jobbiga hinder för att få se detta underbara band spela i år igen. Spelningen var på en klausofobiskt trång pub fullproppad av berusade personer som knuffades och spillde öl. Ett helvete för mig, men jag klarade det. Spelningen var underbar, men mina största favoritlåtar spelades tyvärr inte. Nedan kan ni se en underbar musikvideo av Deathstars och lite bilder.
Snodde bilderna från Josse. 😉
// Polly
Tack! Nu fick jag svaret jag ställde i ett annat inlägg! Jag såg dem på Stadion en gång när de var förband till Iron Maiden. Konserter är en prövning för mig också. Men inomhus slipper man i alla fall (för det mesta) all cigarettrök. Trängsel, överdrivet knuffande, ölspill, busvisslingar rakt in i ens öra, folk som sitter på andras axlar och sparkar så vilt så man riskerar att få en känga rakt i ansiktet och manliga headbangare som piskar en i ansiktet med svettigt hår. Jag brukar hålla mig lite utanför värsta trängseln. Ofta så står jag ganska snett på ena sidan. Om man står snett så kan man ofta komma lite närmare utan trängsel. I mitt fall är det ju basisten jag är mest intresserad av, så jag brukar välja den sida som basriggen står på.
Okej! Jag stod längst fram den här gången.
// Polly
Respekt! Jag har övergett detta för länge sen. Inte ens på Iron Maiden skulle jag kunna utsätta mig för detta längre.
Det är en enorm prövning.
// Polly
Stod du på samma plats som fotografen? Intressant, för jag ställer mig också så att jag kommer närmast basisten. Kanske en yrkesskada i mitt fall, men jag gillade bas långt innan jag började spela det instrumentet. Det trevliga med basen är att det går att spela i princip hur högt som helst utan att få ont i öronen. Men inte hemma förstås, för då blir grannarna sura.
Det var min syster som tog bilderna.
// Polly