Mot det okända
Idag tänkte jag köra på lite provfilmning!
”Döda mig, jag kommer dö!”
”Nej, det är inget farligt. Du ska bara träffa några främlingar och prata inför dem.”
”Men jag har inget manus, jag måste ha ett manus!”
”Du har ju ett manus?”
”Ja, till rollen jag ska provspela för, men inte för resten.”
”Resten?”
”Ja, jag måste ju veta hur jag ska bete mig inför alla.”
”Det faller sig naturligt.”
”Nej, inte för mig. Inte för sådana som har autism, selektiv mutism och social fobi.
Och jag hatar det.”
Posted: by Pauline Wågström
Nästa ”Bond”brud? Flera svenska tjejer har ju varit det innan =)
Jag gillar teater men avskyr att improvisera. Skulle inte gå på en audition om jag skulle behöva improvisera. Måste få ett manus att läsa och förbereda mig noga innan. Jag höll ju också på lite med teater för några år sen. Nu är det istället musik som gäller för min del.
Improvisation tycker jag är lättare om man väl kör scenen. Inte på en provfilmning inför okända människor.
// Polly
Kanske. Det händer något när man står på scen. Jag är också lite socialt hämmad annars. Men jag gillar att stå på scen och spela elbas. Numera kan jag även improvisera med basen. Jag har även spelat piano och keyboard för publik. Men jag vill inte vara sångaren som alla tittar på hela tiden. Det får någon annan göra. Nu kan jag ju inte sjunga, men om jag kunde det hade jag kanske jag gillat det?
Så kanske det är.
// Polly
Jag läste om Ulf Lundell idag. Han umgås inte med någon människa över huvud taget förutom sin sambo. Sorgligt nog inte ens barn och barnbarn. Men ändå turnerar han och ställer sig på en scen åtminstone varannan sommar. Lite väl extremt kanske, så inget att eftersträva. Men kanske har han en släng av de problem vi har?
Jo …
// Polly
Fina bilder höll jag på att glömma bort att säga 😉
Tack 🙂
// Polly