Blyg, tystlåten och besvärad?

Precis som i texten nedan kände jag mig igår när jag var tvungen att gå till tatueraren helt själv. David hade försovit sig och det enda som är bra med det är att jag fick lite ”träning”. Frågan är bara om den ger något resultat …

”Vid första mötet kan ungdomen te sig blyg, tystlåten och verka besvärad. Han eller hon kan ge sparsamt med ögonkontakt eller så är den annorlunda.
Känslor uttrycks sällan i ansiktet. Vissa döljer ansiktet bakom en huva eller en lugg. Några gör nervösa rörelser, t ex vrider på händerna eller snurrar på en ring på fingret. Har ungdomen med sig en förälder får ofta föräldern föra ungdomens talan. Ungdomen formulerar sällan egna frågor eller önskemål och tar sällan initiativ. Frågor besvaras kort, svävande: ”Ja, kanske,” ”Det är väl bra” och mycket ofta ”Jag vet inte.” Samtalet tryter, den professionella kan känna att han/hon själv får dra hela lasset. Det kan vara svårt att få fram vad ungdomen vill egentligen, då inga klara önskemål uttrycks och inga förslag verkar ”landa” riktigt. Man kan känna sig avvisad.”

Någon mer som känner igen sig i texten? Eller finns det någon som har träffat mig som känner att jag stämmer in på den?

// Polly

4 svar på ”Blyg, tystlåten och besvärad?”

  1. vad synd att David försov sig så du fick gå själv till tatueraren.. vad blev det för tatuering? hur många tatueringar har du?
    jag skulle själv vilja tatuera mig men är så rädd för att göra det

    1. Sju, plus en som jag håller på att ta bort. Du kan se de nya i ett annat inlägg. Om du vill tatuera dig kan du ju alltid börja med något litet för att känna hur det känns.
      // Polly

    1. Det var för obehagligt att tatuera på magen och svårt att ligga still, så ska ha det motivet någon annanstans.
      // Polly

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.


CAPTCHA Image
Reload Image