Vad hade jag väntat mig??

Självklart är jag inte värd en psykolog, en som kan ge mig vettiga svar på mina problem och hjälpa mig ur det här helvetet. Bara för att jag inte klarar av att prata om mina övergrepp med någon okänd person öga mot öga, så är jag inte värd någon hjälp. Jag var faktiskt dum nog att tro att jag hade blivit beviljad psykologkontakt via mejl, men så var inte fallet. Den här personen är inte i närheten av att vara en psykolog, personen ska bara föreställa en typ av ”mejl-kontakt”, så nu har jag svaret på varför jag inte har fått några vettiga svar.

Hur svårt kan det vara att be en riktig psykolog mejla med mig? Är jag inte värd någon hjälp bara för att jag inte klarar av att prata? Ni som läser min blogg märker ju hur bra jag är på att uttrycka mig i skrift, medan jag mestadels bara får fram ynkliga ”Ja” och ”Nej” om vi träffas i verkliga livet. Alltså är jag perfekt anpassad till att istället få skriva ner mina problem och mejla dem till en psykolog.
Det här är diskriminering!!
// Polly

10 Comments on “Vad hade jag väntat mig??”

  1. Förstår dig helt och hållet. Har liknande problem som du; svårt att prata lätt att skriva. Det sjuka är att ”vanliga” människor verkar ha otroligt svårt att förstå det. 🙁

  2. hej!
    jag förstår hur du har det för jag har det också lättare att skriva vad jag tycker och känner och så än att prata med vissa folk jag inte känner. det är bara med min familj, släkt, min kille och i vissa fall med mina arbetskompisar jag kan prata och uttrycka mig så som jag vill. jag blir ofta orolig, skakig och ledsen när jag ska säga något till folk jag inte känner.. sen måste jag tänka igenom länge och väl hur jag ska framföra min fråga och hur jag ska kunna vara och prata i ett samtal mellan mig och andra.. är jag tillsammans med min familj, släkt, och mina kompisar brukar jag aldrig inleda ett samtal för jag vet inte vad jag ska prata om och om jag säger något fel. och sen så får ofta andra prata så lyssnar jag mest bara på vad som sägs när till exempel min kille, min familj, släkt och kompisar pratar med varandra eller med andra när jag är med dom. men jag kan prata en massa så fort jag är med såna som jag känner så andra kan bli trött på mig efter ett tag. jag tycker det är lättare för mig att skriva mejl, brev och sms när jag vill säga något. då blir det lättare för mig att uttrycka mig rätt.

  3. Jag vet inte om det kan vara en tröst, men jag tror inte att det handlar om att du inte är värd det, för det är du! Jag tror att det helt enkelt handlar om resurser. Men jag håller verkligen med dig om att det är sjukt att de i så fall inte har resurser till mailkontakt :/ och även här i Enköping och Västerås är psykiatrin dålig; jag har inga problem med att få psykolog, men jag blir istället bollad hit och dit och får byta stup i kvarten. Jag har träffat upp mot 50 olika personer sedan jag kom till psykiatrin. Och varje gång jag får en ny, är det lika svårt att öppna upp sig… så jag lider verkligen med dig, förstår hur du har det, även om våra problem ligger på olika ställen i saken.

    Även om jag inte känner dig i verkligheten, finns jag tillgänglig om du behöver prata med någon. Har du Skype?

    • Idiotiskt! Jag får också träffa rätt många läkare och det är ju ett problem då det blir svårare att lära känna personen och våga prata med den. Jo, jag har Skype, men använder det inte. Får panik bara genom att tänka på att prata live med en annan person via datorn, haha. Men vi kan mejla, skriva på facebook eller något annat om du vill?
      // polly

Lämna ett svar till Pauline Wågström Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.


CAPTCHA Image
Reload Image