Varför behövs ”utbildning” …
… för att få jobba på dagis, men inte för att skaffa egna barn och ta hand om? Jag fattar inte det! Det är ju i stort sett samma sak och om nu utbildning skulle behövas tror jag det skulle göra nytta bättre hos föräldrarna som ska ta hand om sina barn ända tills de blir stora med allt vad de innebär. På dagis umgås man bara med barnen ett par timmar om dagen och syftet där är att underhålla dem, vilket är hur lätt som helst utan utbildning. Eftersom jag har bevisat både för mig själv och andra att jag KAN jobba med barn fast jag inte har någon utan utbildning och funktionshindrade barn dessutom, så tycker jag att jag borde få vara vikarie. Vad är problemet? Istället för tre års utbildning på en skola, i ett klassrum där inte minsta barn syns till, tycker jag att man tjänar mer på att befinna sig på dagiset i hela tre år så som jag har gjort, varför kan inte det räknas som utbildning? Jag är så less på det här. Bara för att jag mådde dåligt under skoltiden och inte klarade av att vistas bland andra människor för att kunna studera, så missunnas jag att vara vikarie. Jag hatar detta.
// Polly
Posted: by Pauline Wågström
Category: Min dagbok
Dom vill väl ha någon form av kvallitéstämpel och facket vill väl bevaka sitt skrå. Men förmågan att ta hand om barn bra och även hur man undervisar yngre elever kan inte avgöras av ett akademiskt betyg. Det är till stor den en naturlig fallenhet man har. Många av de bästa lärarna på mitt högstadie var tex obehöriga. Matteläraren var faktiskt doktor i mattematik, men hans undervisningsstil passade enbart de 5% mest intresserade av matte (inkl. jag). För övriga elever var han en katastrof minst sagt! Jag skulle förmodligen hur lätt som helst klara de teoretiska proven på förskolelärarlinjen med toppbetyg, men skulle jag ta hand om barn som skrek skulle jag hålla för öronen och springa därifrån direkt!
Okej :O
// Polly
En gång läste jag Jan Myrdals biografi från sin bandom. Hans mamma var en av Sveriges ledande och mest respekterade auktoriteter om hur man skulle uppfostra barn. Men enligt Jan Myrdal var hon en jättedålig mamma som var totalt känslokall och kärlekslös. Så att även om han kanske rent teoretiskt var bland dom bästa i Sverige hur barn skulle uppfostras, så var hon i praktiken jättedålig. Så att en lång högskoleutbildning är ingen garanti alls för att man är bra på att ta hand om barn. Nej, det är ju tråkigt om du med all din erfarenhet inte får en chans att arbeta med det du helst vill göra.
Ja, verkligen!
// Polly
”hon”