I made it! Jag …

… träffade massa nytt folk och jag gjorde det dessutom i en helt ny miljö. Först var jag livrädd att någon skulle stå utanför, för då hade jag inte vågat stå kvar och möta hon som föreslog mig om stället. Jag trodde att alla skulle stirra ut mig direkt och fatta vem jag var,  den ”konstiga” alltså. Jag kände igen två personer från Norråsa där det gick mest rykten om mig, men de varken sa något konstigt eller glodde på mig. Det är så jävla skönt. Först tänkte jag typ ”Men vad fan håller jag på med? Jag kan ju inte umgås med andra än David, jag kan ju inte gå till folk som jag inte känner!” Det var som att gå mot sin egen död till en början. Nu är det avklarat.
// Polly