Jag mötte en BEKANT!
Igår mötte jag en bekant på Willys! Det var både jobbigt och kul. Visste inte riktigt hur jag skulle kolla när jag pratade med henne, blicken mötte hennes, jag tittade bort, tittade på henne igen, såg ner i golvet. Usch vad jag hatar ögonkontakt! Känns helt konstigt att prata när man måste stå och stirra rakt in i någons ögon.
Sen när hon skulle gå gjorde hon som folk brukar (har allt hört folk)
”Ha det så bra!”
Jag: ”Ja, du med …”
”Hej då!”
Jag: Hej d …
Folk brukar ju säga så när de ska gå, men jag fattar inte varför. Jag hinner inte med :O
Självklart måste jag säga till personen att han/hon också ska ha det bra, men jag hinner ju knappt säga ”Desamma” eller ”Du med”, förren personen har sagt hej då och är påväg bort, behöver jag ens säga hej då?
Det borde väl låta lite skumt. ”Ja, dumedhejdå!”
Varför väntar inte personen in en då de har sagt ”Ha det bra” så man hinner svara innan man säger hej då? Förstår mig verkligen inte på ’vanligt’ folks kommunikation …
// Polly
Posted: by Pauline Wågström
Category: Autism/selektiv mutism/social fobi, I made it!, Svårigheter
<3
<3
// Polly
Jag har också problem med ögonkontakt ofta, men jag fick lära mig ett knep… Man tittar på den där punkten mitt mellan ögonbrynen över näsan, du vet, eller nån annanstans som är så i närheten av ögonen som man är bekväm med, det viktiga är att inte flacka med blicken. Tar lite tid att vänja sig vid men det får personen att slappna av lite så de inte blir obekväma av att man flackar med blicken. Det ger illusionen av att man ser dem i ögonen fast man egentligen inte gör det, men man ser dem i ansiktet iaf (man kan också titta precis ovanför huvudet, bakom dem) och inte på nåt annat. När man flackar med blicken så kan det göra folk lite nervösa. Vi har ju ibland inte samma kroppsspråk som ntv-personer (ntv – normal tills vidare, personer utan diagnoser) och då kan vi vara lika svåra att läsa av som vi har svårt att läsa av andra, det uppstår ju lätt missförstånd då, när man inte kan förklara riktigt varför man har svårt att se dem i ögonen osv… Det där med hälsningsfraser och ytligt småprat har jag stora problem med, har lärt mig hur man gör och så men tycker det är så fjantigt, varför säga ytliga fraser istället för att vara tydlig, ärlig och säga vad man menar? Hellöjligt och slöseri med tid, men det är bara min åsikt… ;-P Egentligen så ska ju inte vi heller behöva anpassa oss så mkt som vi måste göra, för att andra ska känna sig bekväma, men om man lyckas få folk att slappna av lite i vår närhet så kanske vi kan känna oss bekväma att slappna av lite också och så går allt smidigare, är väl det alla dessa sociala ytliga fraser är till för, men skulle ju vara skönt om alla kunde hålla sig till ”reglerna” isf så man vet vad som gäller, eller hur? 😉
Jag har en bra regel som jag tycker alla borde följa, mycket enkelt; Säg vad du menar och mena vad du säger! Ibland kan det vara svårt att säga något alls, men när man säger nåt så borde det vara ärligt och inte bara ytligt trams, om jag säger att jag tycker någon är fin i håret så menar jag det, jag säger det inte bara för att vara ”snäll”, för jag tycker inte det är snällt att vara oärlig mot någon.
Jag vet inte, bara mina åsikter, men testa att träna det där med blicken på nån du känner dig lite mer bekväm med, det har funkat bra för mig, har ”lurat” många med det tricket! ;-P
Så BRA det du skriver!
Ja!
// Polly