Pauline Wågström

Eftersom jag glömmer mycket och vill ha struktur och överblick över saker så har jag införskaffat mig en ny hjälpreda för 2018 och 2019. Läcker va?

Tänk att jag, bara genom att hälla vatten i den här ”burken” med mina små darriga händer lyckats skapa liv! Imponerande va? Hoppas bara att liven jag har skapat växer till sig och blir fina solrosor.

Jag var sinnessjuk redan som liten om någon undrar! Jag kommer ihåg när vi skulle ha skolfotografering i typ tvåan, trean eller kanske fyran. Då sa jag till min kompis att vi skulle gapa stort och se ut som hundar på bilden. Normalt? Sen när skolkatalogen kom och fotot hängdes upp till allmän beskådan i klassrummet, vad såg jag då?

Jo, det var bara jag som lekte hund! Jag stod ensam och gapade som ett fån medan min kompis bara stod och log ett sockersött leende med sina långa böljande lockar. Så utskämd jag blev! Och jag undrar hur min kompis tänkte. Ångrade hon att vi skulle göra de där minerna, glömde hon bort det eller ville hon helt enkelt bara göra bort mig? Jag kommer ihåg att en av mina klasskompisar utbrast Haha, kolla Pauline, hon ser ut som en hund! Men varför skämdes jag över det? Det var ju meningen att jag skulle se ut som en hund? Jag fattar inte hur jag tänkte men jag kommer i alla fall ihåg att jag ångrade vad jag hade gjort när jag fick se bilden.

Nu bjuder jag på den i bloggen! Hundlikt eller vad?

Ideal of Sweden säljer så grymma mobilskal!

Nummer ett – Nummer två – Nummer tre

Skatorna attackerar, skatorna har fått nog. Skatorna vill ha trygghet, här i sin egen stad!

När jag och älsklingen var på upptäcktsfärd i skogen så gick vi lite vilse och då blev vi ut-mattade! Fin utsikt fick vi i alla fall.

När jag var hos älsklingen gjorde jag två små nya tavlor. Jag gjorde den till höger först och blev genast sugen att göra en till med samma koncept.