Nu är inlinessäsongen äntligen här! Jag har åkt två gånger och det var evigheter sen sist. Som tur är hade huvudet inte så mycket att säga om det, men jag har börjat få huvudvärk varje dag nu. Suuuuuck! Idag vaknade jag med huvudvärk, det är så störande. Eftersom jag kan bli yr ibland när jag står upp trodde jag nästan att jag inte skulle kunna åka inlines utan att få svindel och ramla eller nåt, men det gjorde jag inte. Det är så kul att kunna åka igen!
// Polly
Mina strumpor och trasmattan matchar varandra. Är strumporna gjorda av en matta? Eller är mattan gjord av strumpor??
Man kan tro att denna bilden är redigerad, för vad skulle få hela fem grodor att sitta på rad på en liten krokodils rygg? Ska de genomföra ett cirkusnummer? Älskar bilden!
// Polly
Igår skrev jag in några nya texter till mitt bokmanus och redigerade massor. Kunde inte slita mig! Nu har jag inte mycket kvar att redigera och jag har bara lite text kvar att skriva in på olika ställen och en ny scen att skriva klart. Sen ska jag läsa igenom allt igen och hoppas på att manuset håller måttet och klarar sig igenom ”godkänt-spärren”. En annan grej som jag inte ser fram emot är att göra omslaget, för det är alltid det krångligaste. Då måste man räkna ut olika vinklar och sånt och man måste även göra bokryggen och baksidan själv. Vad boken ska heta vet jag inte riktigt heller än.
Glass på Leos Lekland med Alicia, jag valde självklart en 88:an!
// Polly
Det verkar aldrig bli varmt i det här envist kalla landet och jag får hemska noteringar på facebook om att det ska komma snö och noteringarna kommer typ varje gång det har varit varmt och man trott att ”Nu, nu är det dags. Nu kan man ha fina kläder och frisyrer”, men nej. På med mössan och vantarna igen …
Det värsta är att det snart kommer börja bli mörkt igen, näst nästa månad. Trots att det inte ens har hunnit bli varmt. Det här landets klimat är patetiskt. 🙂
Facebook borde förbjudas att göra så här:
// Polly
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmqvist är en gripande bok som handlar om Tom och Karin som ska få sitt första barn. Barnet föds med kejsarsnitt alldeles för tidigt och kort därefter dör Karin av sjukdom. Tom måste återvända hem ensam med sin lilla dotter och inte långt där efter dör även hans pappa i cancer.
Jag lyssnade på boken som ljudbok och den är intressant och gripande. Lite hoppig, hade svårt ibland att hålla reda på tiden eftersom boken skiftar från dåtid och nutid en del men det kan också vara för att jag hängde med lite dåligt ibland.
Boken får fyra av fem poäng.
// Polly

Länkar:
Kjol, Zalando – Linne, Zalando – Tubhalsduk, Bonprix
Nagelkonstpenslar, Bluebox – Väska, Zalando – Ljuslykta, Royaldesign
Polkagrisar, Lagerhaus – Nagellack, Asos – Nagellack, Nelly
Fickspegel, Missselfridge – Parfym, Nelly – Body Butter, Eleven
Blomkrans, Nelly
// Polly
Dagen innan operationen tog de mina saker eftersom jag inte skulle ha kvar rummet sen, utan vara på uppvaket. Jag hade varken min mobil eller dator och min fina solros fick tyvärr slängas eftersom de sa att man inte fick ha blommor där. Jag blev väckt tidigt för att duscha igen, kunde knappt sitta själv så mamma fick hjälpa mig. Jag kände mig som en gammal döing på ett ålderdomshem och jag fantiserade om en bår så att jag kunde duscha liggande. Haha!
Kvällen innan fick jag en spruta i magen som skulle minska risken för blodproppar under operationen. Det gjorde riktigt ont! Kanske beror på att jag är så smal, men det var en helt annan känsla att få en spruta i magen än att få det i armarna. Hela magen stramade och gjorde ont efteråt och känslig som jag var för nästan allt just då så grät jag nästan när jag fick reda på att jag skulle få en spruta där, för det var jag inte beredd på.
Kvällen innan operationen, nyduschad och nerbäddad:

Efter duschen var det bara att vänta, jag hade varken fått äta eller dricka förrän kvällen innan. Utanför fönstret kunde jag se folk passera, helt vanligt friskt folk utan för mycket vätska i huvudet som fungerade helt normalt.
Varför gjorde inte jag det? Det fanns ett lågt tak till entrén eller vad det var utanför fönstret och där hade det samlats massor av duvor. Trevligt sällskap!
Jag minns inte hur länge jag fick vänta, men slutligen skulle jag köras till operationsrummet och mamma följde med. De körde in sjukhussängen i en hiss och där var det skarpa, obehagliga lampor. Jag blundade för att slippa det. Jag kördes in genom en dörr och till en typ av förberedelserum som fanns innan man gick in i själva operationsrummen och där fick jag bland annat en blå, ful mössa på huvudet. Det kändes lite onödigt eftersom de ändå skulle ta av den sen, de skulle ju operera mig i huvudet!
Jag var livrädd, men längtade efter att det skulle vara över så jag blev både irriterad och besviken när vi informerades om att de hade fått ett akutfall. Min operation blev framskjuten och jag kördes tillbaka till rummet igen. Jag var less på allt, orkade inte vänta mer. Ju längre tid det tog, desto mer rädd och nervös inför operationen blev jag. Men jag minns ändå att jag tänkte på personen som skulle opereras akut och jag hoppades att det skulle gå bra. Sen somnade jag i väntan på operationen.
(Fortsättning i ett annat inlägg)
// Polly
Dag fem så ”undersökte” mamma och jag andra sidan av en bukt. Vi gick längre och längre för att vi trodde att det skulle finnas något intressant att se bakom nästa krön, men det bara fortsatte med klippor. Fint var det i alla fall, det var någon typ av motionsslinga. Som vanligt glömde jag vatten och efter ett tag gav vi upp och gick samma väg tillbaka igen. Det var superhöga, fina vågor den dagen och vi satt och kollade på några galna surfare. Fick dem på bild också.
// Polly
Leave a Comment