Igår när han gick förbi sjön i parken och ankorna inte var där så hade han sagt ”Anko jobbar!”. Så gulligt!! Thim tror att alla jobbar bara för att hans mamma gör det ibland, han tror till och med att djuren jobbar ^^
// Polly

Igår när han gick förbi sjön i parken och ankorna inte var där så hade han sagt ”Anko jobbar!”. Så gulligt!! Thim tror att alla jobbar bara för att hans mamma gör det ibland, han tror till och med att djuren jobbar ^^
// Polly


Jag tycker att vissa barn får alldeles för mycket till jul. Både när det gäller julklappar och annat. Till exempel har jag sett att man kan köpa jättedyra kalendrar för typ 200 där barnen får en sak varje dag ända fram till jul. Jag bara undrar, varför ska barnen behöva få en sak varje dag ända fram till jul när de ändå ska få en massa julklappar på julafton också? Folk som köper för mycket julklappar till sina barn borde istället säga åt dem att alla barn faktiskt inte får julklappar, så att de förstår.
Just nu kan man köpa extremt välbehövda julklappar till barn och det tycker jag är mycket viktigare än att BARA köpa en massa leksaker till sitt barn, ibland kommer inte ens allt till användning.
Tänk på det i jul.
Jag tycker att det borde vara ett krav för dem som har mycket pengar att, åtminstone ibland skänka pengar och annat till folk som verkligen behöver det.
// Polly

Dagens Goda Gärning för idag: Jag ska hämta Thim på dagis och jobbar över en och en halv timme för att kunna göra det. Då slipper Josse jäkta dit efter Kvantum-praktiken 😉
// Polly

Dagens Goda Gärningar för den nionde och tionde december är följande:
Gärning nummer ett: Jag diskade hos mamma när hon inte var hemma. (Sscch, säg inget!)
Gärning nummer två: Jag tänker gå förbi återvinningsstationen sen och skänka typ tre par skor som jag inte kan ha på mig 🙂
// Polly

Ta en tandpetare och välj ut lite gottigott snacks. Sätt dit snacksen på tandpetaren, en i taget och väldigt varsamt så att de inte går sönder. Ät och njut! 🙂
// Polly
2006: Under min prao tillsammans med min assistent på dagiset i Ormaryd under högstadietiden så kände jag mig lyckligast i världen bara jag hade lyckats ta mod till mig och hjälpa ett barn av med sina ytterkläder. Dessutom vågade jag inte ha någon vinterjacka på mig när vi var ute på gården, eftersom jag kände mig både tjock och ful då.
2012: Nu är villkoren allt högre och nu blir jag superstolt varje gång jag vågar säga nej och säga åt barnen när de är ute att de faktiskt måste låna med sig av sina pulkor så att alla får åka. Och vinterjacka och varma kläder, var är det för problem med det? Inga! Vilken utveckling alltså …
// Polly
2 Comments