Candy Crush gör Polly genomglad!

// Polly

Min lilla glädjespidare! <3

// Polly

Det känns bättre av att skriva.

Bit för bit bildas alla meningar och ord. Snart blir helvetet lättare att bära. Att minnena ska försvinna helt och hållet finns inte, men en chans till bearbetning.
// Polly

Patrcia SITTER …


… i soffan!
// Polly

Första toapappret med SOCKER!


Unikt va? 😀
// Polly

Skrivworkshop!

Idag ska jag på Skrivworkshop på Spira. Det ska bli kul och intressant.
// Polly

 

Jag vill upphöra att finnas.

Jag orkar inte med det här. Jag vill inte vara kille egentligen, men just nu vill jag inte vara tjej. Orkar inte med att ha de här jävla tankarna, orkar inte med att känna ångest, oro och rädsla varje gång jag går förbi ett killgäng. Orkar inte undra över om de kommer börja skrika, när de kommer börja skrika. Nedsättande ord om mig, den utnyttjade tjejen som killar kan göra vad de vill med. Jag vill inte vara den här tjejen. Jag vill vara en lycklig tjej som inte behöver hysa agg mot killar på stan, en som inte räds dem och ens bryr sig om när de skrattar.
Om jag ser ett killgäng på bussen som skrattar åt något på sin mobil så tänker jag genast ”Är det en tjej de skrattar åt? Hånar de hennes kropp? Har de just kallat henne för hora och skrattar åt hennes ångest?”

Det tär på krafterna att känna så här, att istället för att bara bli glad för en killes skulle när han har fått barn, automatiskt tänka Han har det bra, han är en kille. En lyckad kille som inte förknippar sex med ångest. Han får ut något bra av det. Han blir inte utnyttjad. Jag är en äcklig jävla tjej. En misslyckad tjej som killar utnyttjar för att få sex. En tjej som förknippar sex med extrem ångest och smärta”.
Jag vill för fan inte vara en söndertrasad jävla tjej. Så länge det känns så här vill jag upphöra att finnas. Eller varför inte, bara för en kort stund få vara kille?
// Polly

Jag missunnade David …


… en glass! 🙁 Vi var i Jönköpings stadspark i förrgår och jag var sugen på kulglass redan innan vi kom in på serveringen. Jag älskar deras marsipanchoklad! Men mina förhoppningar gick i stöpet när jag upptäckte att två småkillar verkade ha praktik i kiosken och de stod vid kulglassen. Jag kunde inte förmå mig att köpa något, hade inte klarat det även om någon äldre hade stått där. David kunde inte köpa sin glass, eftersom det inte gick att köpa under 25 om man hade kort. Jag ska återgälda det idag!
Jag hatar verkligen att vara i närheten av killar i 13-15 årsåldern, det gör mig osäker. Har mött så många killar i den åldern som har skrikit efter mig och kallat mig för fula ord, tänker automatiskt på det så det är lite jobbigt.
// Polly

”OM ETT MISSFOSTER” ÄR UTGIVEN!

Bokomslag Om ett missfoster : att leva med selektiv mutism, autism & social fobi (häftad)

Ni kan köpa den genom att klicka på bilden! 😀
// Polly

Jag vill inte ”synas”.


Äntligen fick jag åka inlines. Jag åka det till dagis idag, det känns mycket lättare att åka när jag har en destination som jag ska nå. Oturligt nog var det en som undrade om jag hade hjälm, och det har jag men trivs inte i den. Har inte använt den ända sen jag köpte den. Jag ogillar tanken på att ha hjälm även om det är bra och anledningen är att jag redan tycker det är tillräckligt pinsamt att bara åka inlines. Har jag hjälm och skydd på mig så syns jag ännu mer. Usch vad jobbigt det är. Skulle kännas lättare att åka bredvid någon som även den har hjälm …
Tycker ni det är jobbigt psykiskt att använda hjälm?
Senare idag blir det skrivande! Fortsatt genomläsning av ”Om ett missfoster”, samt mer skrivande på ”Udda & Utsatt”.
// Polly