… eller inte.
// Polly
… men det går inte att ta bort det! Jag prenumererar på tidningen SKRIVA, men har inte fått det senaste numret. Jag skickade ett meddelande till redaktionen, och nu skriver dem att något har gått fel och att jag får ringa kundtjänst så att de kan hjälpa mig. Bara tanken på att ringa ett samtal till en okänd person ger mig panik! Rädda mig.
// Polly
Då skulle jag ha en privat namnskylt med texten ”POLLY”. Det första stället jag hade kört till om jag hade haft bil och körkort? Havet såklart! 😀
// Polly
Jag kan aldrig få nog av havet. Vill dit igen! Kanske ska på kryssning med David, men problemet då är att det inte går att nå havet från färjan. Jag vill känna havsdoften och vara nära vågorna. Vill bada i havet. Tänk att få ha tillgång till bil och kunna åka till Öland eller något annat trevligt ställe. Varför ska körkort och bil vara så förbannat dyrt??? Kan inte folk betala någon typ av bilskatt som gör att fler kan få tillgång till den friheten som det inger? Ifall alla betalade så skulle det ju bli mycket billigare … Jag är så trött på att känna mig fast.
// Polly
… för att få jobba på dagis, men inte för att skaffa egna barn och ta hand om? Jag fattar inte det! Det är ju i stort sett samma sak och om nu utbildning skulle behövas tror jag det skulle göra nytta bättre hos föräldrarna som ska ta hand om sina barn ända tills de blir stora med allt vad de innebär. På dagis umgås man bara med barnen ett par timmar om dagen och syftet där är att underhålla dem, vilket är hur lätt som helst utan utbildning. Eftersom jag har bevisat både för mig själv och andra att jag KAN jobba med barn fast jag inte har någon utan utbildning och funktionshindrade barn dessutom, så tycker jag att jag borde få vara vikarie. Vad är problemet? Istället för tre års utbildning på en skola, i ett klassrum där inte minsta barn syns till, tycker jag att man tjänar mer på att befinna sig på dagiset i hela tre år så som jag har gjort, varför kan inte det räknas som utbildning? Jag är så less på det här. Bara för att jag mådde dåligt under skoltiden och inte klarade av att vistas bland andra människor för att kunna studera, så missunnas jag att vara vikarie. Jag hatar detta.
// Polly
De som inte stödjer budskapet i min tatuering: ”Never Ever Forgive”, kan heller inte fatta hur illa alla killarna har gjort mig och hur mycket deras handlingar fortfarande påverkar mig. Många kan heller inte förstå vad jag har att må dåligt över eftersom jag både har kompisar och kille, men hur bra man än ha det så kan ångesten attackera när som.
Jag står inte ut med tanken på att killarna som har besudlat mig och min kropp, kanske just i detta ögonblick utnyttjar andra tjejer till fullo. Det är vidrigt. Jag letar så gott jag kan för att försöka hitta någon att mejla med som kan förstå hur jag känner, men hittar aldrig någon som kan förklara för mig hur jag ska komma över mina problem. De enda personerna jag hittar att chatta med är tjejer som har varit med om samma sak, men det är ju inte alla gånger de vet hur jag ska göra för att må bättre. Jag vill komma ifrån de plötsliga ångest och självmordsattackerna som gör att jag för stunden bara vill dö, för slutligen kanske jag ger med mig? Och då förlorar jag i samma stund allt i mitt liv som har blivit så bra, helt i onödan.
Snälla hjälp mig. Jag vill inte behöva sumpa mitt liv för att få slut på lidandet.
// Polly
// Polly
… och så saknar jag det här underbara stället.
// Polly
// Polly
Leave a Comment