Pauline Wågström

// Polly

Jag hittade en artikel där det stod att de i Peking och Kina säljer vattenfyllda nyckelringar med levande djur i! Hur känslokallt och elakt är inte det? Djuret får alltså långsamt svälta till döds inuti nyckelringen, medan kunden njuter av den vackra ”utsmyckningen”.
En försäljare påstod att djuret kan leva flera månader inuti nyckelringen eftersom vätskan både är närings och syrerik, men vad har det med saken att göra om det nu stämmer?? Inser idioterna inte vilken panik det lilla djuret får av att vara instängd i ett så pass litet utrymme där de knappt kan vända på sig? Vidrigt. Om försäljarna nu tycker att dessa nyckelringar är så fina, så kan de ju ha verklighetstrogna plastdjur i istället!! Djur har känslor.
// Polly

Senaste gången jag var på Mc Donald’s hände samma grej som de flesta andra gångerna. Då maten man beställt inte är klar direkt får man stiga åt sidan i trängseln där alla står och köar, vänta tillsammans med flera stycken andra som heller inte fått sin mat än. Man lämnar brickan, ber någon sitta kvar och paxa platserna, går tillbaka, väntar igen, svettas, trängs …
Oftast tar det sådan tid att få hela beställningen att maten man redan fått hinner svalna, ibland glömmer personalen bort att man överhuvudtaget ska ha något mer, och man får tränga sig förbi köerna flera gånger för att fråga om maten är klar.

Förutom att det är jobbigt för kunderna kan jag förstå att det måste vara en stressig situation för de som jobbar på Mc Donald’s. Samtidigt som de betjänar kund efter kund ska de hålla reda på personerna som står i en klunga intill köerna och väntar på sin mat, vad är det för system egentligen? Varför inte ha en sådan där typ av ”nummerplatta” som man får med sig till bordet vid restauranger, och som sedan blinkar och vibrerar när ens mat är klar? Det skulle bli så mycket lättare då, både för kunderna och de som jobbar där. Någon som håller med?
// Polly

Igår var jag på bio, idag ska jag på OA-träff och bowla, den tjugoandra blir det filminspelning och jag har dessutom blivit bjuden till två fester.
För er som inte vet vad OA är, så är det en grupp med aspergare som hittar på aktiviteter, vi heter egentligen Organiserade Aspergare. Det känns sjukt rörigt för mig med så här mycket aktiviteter på en gång, och jag har inte använt min kalender så flitigt på jättelänge 😉 Fester eller ”kalas”, har jag inte blivit bjuden på sedan jag gick i lågstadiet, och nu är det två personer jag har lärt känna på teatern som har bjudit in mig till sina fester. Det uppskattar jag verkligen! 😀 Just nu känner jag mig som på bilden nedan:
// Polly

… genom att deras skolfoton var mycket mindre i storlek till skillnad från de ”vanliga” klasserna i katalogen. HUR kan detta vara tillåtet? Visserligen har fotoföretaget beslutat att alla klasser ska få lika stor plats i nästa års skolkatalog, men att det ändå händer EN gång är alldeles för mycket! Hur tänker de stackars eleverna när deras klasser nekas lika stor storlek på bilden som alla andra, bara för att de har ett funktionshinder??
Personen som är ansvarig för katalogens formgivning säger bland annat att det är svårt att fota särskolebarnen, att de inte sitter still, inte gör sig bra på bild, dreglar och har tjocka glasögon som det blir reflexer i. Men vad spelar det för roll?
Det faktum att eleverna har funktionshinder är inget man ska dölja, man ska vara öppen med det. Övriga elever på skolan som inte är funktionshindrade kan ju få för sig att de med funktionshindrade är mindre värda när de blir behandlade så här. Det är idiotiskt!
Här kan ni läsa artikeln.
// Polly

Till höger, en av eleverna som går i särskoleklassen och blev illa behandlad.