Pauline Wågström

Att säga att man får skylla sig själv för att man har blivit sexuellt utnyttjad, (när man inte har förmågan att säga nej), är som att säga till små barn som blir slagna av sina föräldrar att de får skylla sig själv för att de inte försvarade sig eller sa emot.

Vilka håller med mig på den punkten? Jag har oräkneliga gånger fått höra att jag ”inte alls har blivit sexuellt utnyttjad”, ”är du så dum att du följde med honom så får du skylla dig själv” och ”då får du ju skylla dig själv om du går med på det. Det brukar man ju räkna med på krogen.”
Men personer med selektiv mutism och social fobi(åtminstone jag), intarofta en typ av ”försvarstillstånd” om vi blir utnyttjade, skrämda eller slagna. Vi blir precis som de tysta, rädda barnen. Vår kropp fajtar inte emot, vi ligger stilla i sängen och väntar på att personen som utnyttjar oss ska bli klar, eller på golvet tills sparkarna avtar.

Det faktum att vi ligger stilla verkar vara det enda som folk ser som viktigt, de struntar helt i de andra faktorerna. Att våra ögon är fyllda med skräck och tårar, att det kanske till och med rinner tårar längs med våra kinder är det ingen som lägger märke till. Inte heller hur stel kroppshållning vi har, hur axlarna har skjutits till höjden och hur slappa våra armar är. Det spelar ingen roll att vi inte vill, det spelar ingen roll att våra händer inte försöker skydda oss eller, i de sexuellt utnyttjades fall, gör minsta antydan till smekning på personen som utför handlingen.
Alla dessa bevis på att vi verkligen inte vill, sopas vårdslöst under den skabbiga mattan av en enda anledning:
Vi varken säger nej eller gör motstånd.

Vårat psyke är inte starkt nog att klara en sådan påfrestning, så vi tiger, och försöker stå ut. Dessa signaler borde uppfattas. Om en person märker att man ligger helt stilla, med skräck i blicken, tårar längs kinderna, då borde de förstå. Våra händer rör ju inte vid eran kropp, vi försöker istället bedja med vår blick.

VI

VILL

INTE!

// Polly