Pauline Wågström

… på grund av ett litet misstag jag gjorde när jag var arton år, alltså för hela fyra år sen. Jag var så ivrig över att få ge ut en bok och bli författare, att jag skrev på kontrakt med ett förlag som trycker upp folks böcker, men jag tänkte inte igenom beslutet så noga och blev därför tvungen att ”köpa” alla exemplar av boken som inte blev sålda. Självklart hade jag inte råd att betala denna stora summa och därför är jag nu inte värd ett hem.

Jag har lätt för att ta beslut utan att riktigt tänka igenom konsekvenserna av det, och för det ska jag alltså straffas. Det hjälper inte att det är fyra år sedan nu, och att skulden är avbetald, jag ska ändå få äran att stå kvar i ”skamregistret” i ännu ett antal år så att de hyresvärdar som är omänskliga med glädje ska kunna neka mig att hyra lägenhet efter lägenhet.

Jag förstår inte vad problemet är. Jag är världens lugnaste person, jag är nykterist och festar inte, jag röker inte, jag betalar alltid hyran i tid då jag är ett kontrollfreak och jag skulle aldrig få för mig att störa grannarna. Det enda jag ber om är ett eget hem där jag kan få fortsätta skriva på mina böcker i lugn och ro, ett hem som jag tycker varenda människa borde förtjäna, även de som har skulder. Jag har till och med erbjudit mig att skaffa en borgenär om hyresvärdarna inte litar på att jag betalar hyran, eller vill ha referenser från min förra hyresvärd, men inte då.

När folks skulder är avbetalda tycker jag att personen i fråga ska ”kollas upp” innan de bara etsas fast på svart-listan utan minsta chans till försoning. Varför får vi först ingen chans att visa att vi bättrat oss?
Så till alla er som har ett fast jobb och en bra inkomst, ni som har ett hem som varenda människa i världen borde förtjäna, ni som inte hade så naiva drömmar om att bli författare i artonårsåldern och därmed avskaffades rätten till ett hem. Vad skulle ni göra i min situation?
Svaret är att ni skulle bli tvugna att fortsätta vara inneboende hos era föräldrar utan chans att få bo med ensam med era älskade katter, trots att det vore er enda önskan. Ni skulle få bita ihop och vänta och vänta ända tills en vänlig själ tog bort er från ”skuldlistan” och åter släppte in er i världen där folk har rättigheter. Ni skulle bli tvugna till detta, eftersom det finns såna som ni.
// Polly