Svetten rinner, paniken är nära att komma. Jag står still, hoppas och önskar att tortyren snart är över. Tiden släpar sig fram. Så avslutar en av Bilmekonomens personal sitt samtal och vänder sig till mig så att jag äntligen kan hämta ut mitt paket.
När jag sedan skyndar på stegen, slår upp dörren och lämnar bilverkstaden som oturligt nog börjat med paketutlämning känns det genast lättare att andas. Tårarna är nära att komma, men jag behärskar mig.
Ensam i en bilverkstad med mer än fem män och ingen kvinna i sikte. Men det hände inget den här gången heller.
Nu har jag äntligen tagit tag i en sak jag tänkt på länge, och det är att skriva till ett personligt ombud. Jag mejlade till dem och beskrev min situation och vilken stor ångest jag får varje gång jag måste ringa till främlingar som hyr ut lägenheter och jag fick svar omgående. Redan nästa vecka ska de ta upp på ett möte ifall de ska jobba med ”mitt fall” eller inte. Här går det snabbt minsann! Psykiatrin har minsann inte åstadkommit något trots allt tjat om att jag behöver ett hem. Hoppas verkligen att jag får ett personligt ombud, varför har jag inte tänkt på det innan??
Nu är jag grymt trött och sliten. Självklart blev ett tåg vi skulle möta på vägen till Halmstad trasigt, så vårt tåg fick ”skjuta på” det andra till nästa station, där en trevlig bussersättning väntade. Fullt med folk, värme, hunger, törst, småbarn och massor av packning. Det blev mer än två timmar försenat så det sinkade en hel del tid för oss. Men imorgon blir det en tripp till äventyrslandet!
// Polly



Jag hittade just en smickrande kommentar om min biografi ”Om ett missfoster”, som jag inte sett förut, härligt! 🙂 Läs den nedan:
”Pauline Wågströms fina självbiografi manar verkligen till efterföljd! Fler borde våga göra vad hon har presterat i sitt lilla mästarstycke – föra ut till allmänt beskådande sin egen existentiella situation som funktionshindrad i ett intoleransens samhälle.”
// Polly
Här är lite av det jag fyndade i Norge. Världens finaste necessär, pysselgrejer, billig akrylfärg, ett gulligt kläd-kit till Alicia, örhängen och sen en gåva från David, en supersöt silverfågel <3 När vi kom ut från affären fick jag plötsligt pengar av David och när jag undrade varför så sa jag att jag fick fågeln. Så gulligt! Min favoritaffär i Norge är utan tvekan Nille, där finns allt för mig. Pysselgrejer, smycken, inredning och söta prydnadssaker.
Mamma och jag var bland annat på Naturhistoriska riksmuseet och Gröna Lund, men jag blev besviken då det inte fanns någon komplett T-Rex ”fossil” på museet, då jag har läst att det ska göra det. Däremot så fanns det en skalle av en T-Rex och i butiken kunde man köpa en tand av en Spinosaurs, vilket drömköp det hade varit! På Gröna Lund åkte jag den nya attraktionen Eclipse, som är precis som en slänggunga bortsett från att den snurrar typ hundra meter upp i luften. Jag hade aldrig fått med mamma i den då hon är höjdrädd och ogillar karuseller, men jag lyckades åtminstone övertala henne att åka Det blå tåget, som ska föreställa ett skräcktåg. Inte för att det får en att bli rädd, vi höll på att skratta ihjäl oss. 😉 Jag har gjort upptäckten att min kamera tar bättre bilder ute än inne, men det är något ni får leva med. Någon mer än jag som tycker att lunnefåglar är grymt fina? (Bild nummer tio)
// Polly





















































2 Comments