Att ”gömma undan” allt som påminner om honom funkar inte. Det är omöjligt, finns flera hundra saker som påminner men inte går att undvika. Teatern påminner om honom, affärerna vi varit på, alla ställen vi varit på och fotat på, de glutenfria avdelningarna i varenda mataffär, vissa uttryck folk säger, filmer som visas på teve, mina drömmar. Nu har jag drömt om honom tre dagar i rad och det gör mig galen. I ena drömmen håller han om mig trots att vi inte är tillsammans, och ett litet hopp börjar spridas inom mig när det börjar gå upp för mig att allt kanske bara var ett skämt. Att han vill ha mig trots allt. Sedan drömmen när jag åter såg honom ha på sig ringen jag köpte till honom med våra namn och datum, trots att det är slut. Hoppet tändes även där, men det försvann så fort jag vaknade i mörkret i min loftsäng. Ensam.
Vem är det som hugger mig blodig om nätterna?
11 Comments