De stumma får lida.
HUR ska jag bära mig åt för att få mejl-kontakt med en psykolog?
”Vi jobbar inte på det sättet.” Fuck you! Jag behöver hjälp och terapi nu, med en gång. Jag har för fan blivit sexuellt utnyttjad! Jag klarar inte ens av att vara ute själv och passera killar utan att få panik och känna mig obekväm. Kommer de att skratta åt mig, kasta sten eller skrika skällsord efter mig? Jag är ju tjej, då måste de ju skrika efter mig, eller hur? Är det inte så det är? De grymma behandlingarna som killar har utsatt mig för har gett mig men för livet, det är som ett handikapp. Jag vill inte ha de här tankarna, och jag orkar inte med att ha dem. Men hur får jag bort dem?
Jag har försökt på eget bevåg, jag har mejlat ett tiotal tjejjourer/stödsidor utan att ha fått ett enda vettigt svar. Så vad är alternativet? Att jag går med på att träffa en psykolog live? Jo, ett sånt möte skulle jag ju få ut väldigt mycket av!
”Vad är det som har hänt, Pauline?” Tystnad, undvikande ögonkontakt, suckar, ohörbart mummel. Och sen lyckas jag pressa fram en liten lögn som enda svar:
”Ingenting”.
Lyckat …
// Polly
Posted: by Pauline Wågström
Jag vet Pauline..har råkat ut för precis samma sak. Som tur är hade jag turen att få träffa en musikterapeut som använde alternativa sätt att jobba med saker på. Nu är det dock en helt annan sak när han inte får jobba kvar. Det är som att de tror att man sitter där och tiger med flit ibland. Ibland tror jag att stumheten väcker en osäkerhetskänsla i dem, trots att de ska vara välutbildade och helst stabila och förstående personer.
Du har inte möjlighet att få skriva ner på vanligt papper lite om dig och sånt du behöver prata om och eventuellt göra det mellan besök också? En del går åtminstone med på sånt.
Ibland vill de inte använda mail pga risk att nån ska ta sig in i deras mail och titta då allt man säger eller skriver ska vara sekretessbelagt.
Stå på dig och ta hjälp av någon om du vill och behöver.
Personligt ombud ska till exempel kunna hjälpa till att stötta och att driva din sak.