Min utveckling på dagis:

2006: Under min prao tillsammans med min assistent på dagiset i Ormaryd under högstadietiden så kände jag mig lyckligast i världen bara jag hade lyckats ta mod till mig och hjälpa ett barn av med sina ytterkläder. Dessutom vågade jag inte ha någon vinterjacka på mig när vi var ute på gården, eftersom jag kände mig både tjock och ful då.

2012: Nu är villkoren allt högre och nu blir jag superstolt varje gång jag vågar säga nej och säga åt barnen när de är ute att de faktiskt måste låna med sig av sina pulkor så att alla får åka. Och vinterjacka och varma kläder, var är det för problem med det? Inga! Vilken utveckling alltså …
// Polly