Jag överlevde

Svetten rinner, paniken är nära att komma. Jag står still, hoppas och önskar att tortyren snart är över. Tiden släpar sig fram. Så avslutar en av Bilmekonomens personal sitt  samtal och vänder sig till mig så att jag äntligen kan hämta ut mitt paket.
När jag sedan skyndar på stegen, slår upp dörren och lämnar bilverkstaden som oturligt nog börjat med paketutlämning känns det genast lättare att andas. Tårarna är nära att komma, men jag behärskar mig.
Ensam i en bilverkstad med mer än fem män och ingen kvinna i sikte. Men det hände inget den här gången heller.

I MADE it!!

// Polly