VAD är Polly?
Ibland känner jag mig som ett skämt på dagis. Som att jag inte behövs och som att jag inte hör hemma där. Ingen kan komma och säg annat eftersom det inte är mitt ”riktiga” jobb och jag varken är vikare, anställd eller praktikant. Vad är jag egentligen? Ingenting? Typ så. Jag är bara en funktionshindrad 21åring utan utbildning som behöver en daglig aktivitet, men ska jag ha denna ”aktivitet” i all framtid?
Någon gång kommer ju avdelningen att försvinna och vart ska jag ta vägen då? Jag vågar inte utbilda mig då jag inte klarar av att beblanda mig med enbart okända människor och jag vågar inte byta sysselsättning av samma anledning. Hur kommer min framtid att se ut?? Jag är trött på att känna såhär.
Ibland kan jag inte låta bli att jämföra mig med andra i min ålder som har lyckats med så mycket. De har kunnat skaffa utbildning genom att slippa ett funktionshinder som sabbar skolgången + en massa hänsynslösa idioter som gör det ännu värre och de har lyckats bli vikarier och annat. De har även tagit en lyckad student.
Just nu plågar jag mig själv genom att tänka såhär, men ibland blir det så.
// Polly
Posted: by Pauline Wågström
Category: Autism/selektiv mutism/social fobi, Min dagbok, Svårigheter
Jag har samma tankar varje dag, jag börjar också tröttna på det jag gör… Jag har ingen utbildning, ingen student, jag har inte ens ett jobb! Jag väntar och väntar men händer det något? Nej… Jag klarar inte av kommunens ”arbete” då jag inte ser någon nytta i det dom har att erbjuda mig… Jag hatar det! Jag har också funderat på att utbilda mig, men jag kan inte finna något jag kan tycka är värdefullt för mig… Så du är inte ensam om det…
Funderar också mycket över mitt ”handikapp”… Du inte är inte ensam <3
<3
// Polly
Men nu för tiden finns det ju så mycket möjligheter för personer med funktionshinder, dessutom kan man ju läsa på distans. Då behöver man ju inte vara på skolan 🙂
Det är bra 🙂
// Polly
Jag förstår dig ganska bra, tror jag… Jag får inte ens plugga med min sjukersättning, då förlorar jag den, csn e ju ingen idé när man inte kommer kunna jobba tillräckligt för att ha råd att betala tillbaka det heller… Jag är så stresskänslig med min Asperger/ADHD och andra problem på det, bränner ut mig direkt, jag är impad av ditt ändå ganska fulla schema och förstår att du är så trött ibland… 😉
Men som någon skrev så kanske du kan testa en distanskurs, nånting som handlar om att skriva eller svenska språket, kanske? 😉 Jag är faktiskt ändå avundsjuk på dig som har ditt skrivande och din teater, du har intressen som du ändå satsar på och som kan bli mer på sikt, eller ja, som jag ser det så har du ju redan en yrkestitel, författare, det är man ju om man skriver och ger ut böcker, eller hur? 😉 Jag har inget sånt, letar fortfarande efter min plats i den här världen, jag har helt fantastiska vänner, min valda familj kallar jag dem, och det räcker väldigt långt, men man behöver något eget också, om du förstår(?), något som ger en självkänsla och självrespekt, det letar jag fortfarande efter… Men du, Polly, du är en person att se upp till, det kanske inte känns så när du går där i din vardag, men du har kommit väldigt långt, och även om jag kanske är mer social och rör mig ute mer obehindrat, pratar kanske för mycket snarare, och har kommit ganska långt med att ta vara på och lära av mina livserfarenheter med funktionshinder och ett ”turbulent” liv, men du har något jag inte har, du har ditt skrivande, din teater, din blog, du går på auditions och ger ut böcker och pratar med bokförlag, och massa annat, det är värt mer än guld i mina ögon, och det är, som jag ser det, DITT ”riktiga jobb”! 🙂 Jag kommer nog också hitta min grej nån dag, även om jag redan är 36 år och inte gjort det än, och det är jättejobbigt psykiskt stundtals när jag tänker på framtiden, men mina vänner påminner mig då om att jag har redan ett annat viktigt jobb; att kämpa för att bli den bästa Hanna jag kan bli, att må bra och få ro och frid i kroppen och huvudet och att jobba för att få ett fungerande liv. 🙂 Du är en stor inspiration för mig i det arbetet, Polly, väldigt glad att jag hittade din blog, den hjälper mig att fortsätta kämpa när det känns jobbigt, kan du kanske jag också kan! 😉
Varma hälsningar från ett iskallt men soligt Göteborg!
Tack! Kul att få komplimanger av dig, jättesmickrande. Vad skönt för dig att min blogg hjälper dig, det är sånt jag vill. Det kommer gå bra för dig också, det lovar jag! 😀
// Polly
Det hoppas jag med! Kram
// Polly