Världens bästa bilder? ;)

Jag har äntligen framkallat våra gamla bilder (mamma har haft två fotorullar liggande ett bra tag), och resultatet blev nästan exakt som mamma trodde. Bilderna nedan säger det mesta:

Bra kvalité va? Finns det någon mer här som tog ”skolkort” på sina barbies? ^^
// Polly

”Jag har fått nog av mitt funktionshinder.”

Gammal text som jag hittade på min bilddagbok från den åttonde mars 2009:
”Alltså allvarligt, jag har verkligen fått nog av mitt jävla funktionshinder.
Det gör bara så att jag sårar en massa underbara och oskyldiga personer, trots att jag egentligen inte vill det, ORKA! Och jag märker att det bara blir värre och värre, tillslut så kan jag väl inte göra någonting längre, varför finns det inget botemedel mot det här för?
Det finns ju fan botemedel mot ALLT annat, så det här är fan inte rättvist! De flesta av er som läser det här hade ju säkerligen turen att inte få något funktionshinder, så jag tycker att ni kan vara riktigt nöjda alltså, för ni skulle bara veta vad mitt idiotiska funktionshinder ställer till med för problem …

Någon som vill byta? Snälla, bara för en dag!
Jag får prova på hur det är att vara normal för en dag och du får prova på mitt helvete, ska vi säga så? Nehe, slipp då för helvete!
Antar att det inte är särskilt många av er som har orkat läsa all den här texten, men ni som har orkat göra det kan ju kommentera eller nåt  …”

Bilden är gammal även den.
// Polly

VARFÖR har jag så svårt för teve, radio och reklam??

Är det någon mer än jag som inte står ut med att höra programledare/radiospeakers och sångares positiva och gälla röster på teve och radio? Jag blir lika galen varje gång :O Jag vill slänga teven och radion i väggen, ta bort ljudet, tysta alltihop!
Vissa kan tycka att jag överdriver, men jag mår verkligen dåligt av det. I i stort sett alla reklamfilmer låter allt så himla bra och rösterna i bakgrunden är så positiva! ”Köp den här, köp den!” Precis som om varenda människa i världen har obegränsat med pengar och inga problem alls. Jag får ångest varje gång.
’Varför tjatar de bara om småsaker och försöker uppmana folk att köpa prylar?? Är det det enda i världen som spelar någon roll? Varför inte tänka lite på alla som mår dåligt, som blir mobbade, som har dödsångest, som har förlorat en anhörig, som har blivit sexuellt utnyttjade?’
Jag vill skrika åt dem, få dem att förstå och börja bry sig om viktiga saker. ’Här sitter jag och mår hur dåligt som helst, men ni bara tjatar om att jag ska köpa den nya exklusiva datorn eller bilen, trots att jag inte ens har något körkort! Håll käften och ägna er åt alla problem som finns här i världen, gör det nu!’
De enda reklamfilmerna jag har sett som är någorlunda vettiga är dem som Barncancerfonden och Friends gör. Det kan jag kalla VERKLIGHET.
// Polly

En skrivardag.

Jag är ledig från dagis idag, känner att jag behöver ha en ”ledig” dag varje gång jag har haft teater. Det tär på krafterna med övningar två gånger i veckan och det blir mycket pendlande. När jag är ledig slipper jag åka hem på sena kvällen efter teatern, då kan jag sova hos David. Det är så skönt! Men jag har inte riktigt ledigt idag ändå för nu ska jag passa på att skriva. Det är så jobbigt när jag är på dagis och inte kan göra något åt att skrivarlusten flödar inom mig. Det känns toppen att kunna jobba med skrivandet under mina lediga dagar!
Idag står fortsatt redigering av ”Om ett missfoster” och ”Udda & Utsatt” på tur.
// Polly
§