Fick inte komma in i butik, på grund av rullstol!

9-årige Vincent skulle gå till en klädaffär med sin familj, men fick inte komma in på grund av att han sitter i rullstol! Så diskriminerande! Expediten i affären hade skyllt på att det finns för lite plats och han sa att ”Vi tar inte emot sådana här”. Hur kan man vara så taskig? De stod inte ens i vägen med rullstolen, utan i ett hörn så att folk skulle kunna ta sig förbi. ALLA affären borde ha skyldighet att ha både plats och ramp så att även funktionshindrade kan få handla som ”normala” människor. Expediten hade även sagt att affären sålde tjejkläder och att det då inte fanns någon mening för Vincent att vara där eftersom han är kille. Idiotiskt va?
Man ska väl kunna besöka en butik ändå, tänk om man ska köpa present till någon?? Dessutom är ju expediten manlig och han får minsann vistas i butiken. Jävla dubbelmoral! Läs mer här. Vad tycker ni om denna idiotiska sörbehandling?

// Polly

”Lego” knark-labb, ja, varför inte??

Jag läste just på Aftonbladet att det har tillverkats ett ”lego” knark-labb för barn, där de kan leka att de tillverkar knark. En massa föräldrar rasar mot idén, och visst är det lite opassande, men tänk då på allt annat lego som finns! Krigsrobotar, pirater, och soldater som man ska kriga, skjuta och låtsas att man döda varandra med. VAD är skillnaden? Det är olagligt att knarka, men det är även olagligt att slåss och döda, så varför skulle inte barn kunna leka med ett knark-labb. Finns det någon som har ett vettigt svar på det?
// Polly

Inför en besöksgräns på Liseberg!

Är det någon mer än jag som tycker att Liseberg borde införa en typ av gräns för hur många besökare som får vistas i parken samtidigt? Varje gång är det samma sak, man får köa i en evighet bara för att få komma in i parken, man köper ett åkpass och köar sedan flera timmar under dagen enbart för att sedan bara hinna åka tre, fyra attraktioner innan det är dags att springa till tåget hem. Så var det förra gången jag var där med Thim för första gången och jag blev riktigt besviken. Vi hade betalat så mycket och bestämt så mycket som vi ville åka, men vi hann inte ens med hälften av det vi skulle.
Till och med att äta på Liseberg är nästan en ren omöjlighet. Vi hittade ett ställe där det fanns flera matställen under samma tak, men för att komma till den serveringen vi ville var vi tvungna att gå rakt igenom alla köer som blockerade oss på vägen. Vi hittade inga bestick, och absolut inga sittplatser, så vi satte oss tillslut på golvet och åt med händerna. Vi det laget var jag så utsvulten att jag kände mig svimfärdig.

När vi köade till Rabalder var det massa barn som skrek och klagade över att det tog sådan tid och där fick man stå och lugna systersonen i allt tumult. Varmt var det också och även vid lyckohjulen var det kö. Personerna framför mig släppte inte fram någon, utan satsade pengar gång på gång tills de vann något.
Så nu till mitt förslag, varför inför Liseberg inte en besöksgräns?
De kan exempelvis ha ett system som innebär att man får anmäla sig på hemsidan den dagen man har tänkt att besöka parken och därmed garantera sig om att besöket blir värt pengarna. De som inte anmäler sig får därmed chansa och gå dit ändå, och sedan kan Liseberg se till att ha en besöksräknare så de vet exakt hur många besökare de kan släppa in när de har släppt ut någon.

Det borde funka eftersom det nästan hela tiden går ut åtminstone en person. Med följande system skulle Liseberg undvika tumult om det började brinna i någon av deras folkfulla lokaler och besökarna som tog sig dit skulle få ut allt de ville av parken för att sedan åka hem nöjda och glada? Liseberg är ju trots allt ett ställe man ska ha kul på och inte bara behöva trängas, vänta och vara hungrig på. Eller hur?
// Polly

Om jag bodde i Stockholm …


… så hade jag varit med i minst tio filmer vid det här laget. Jag stör mig så på att filmbranschen mest gynnar Stockholsinvånarna. Hittills i mitt liv har jag bara sett två annonser från Jönköpings län, resten har varit från Stockholm, Skåne, Göteborg och typ Dalarna. Igår fick jag mejl för att jag hade sökt som statist till en webb-serie, och de skrev att de behövde mig för inspelning redan imorgon.
Kan ni gissa vilken stad inspelningen kommer ske i? Jo, Stockholm! Hade det inte varit för att det kostar en förmögenhet att åka dit med så kort varsel, så hade jag kunnat få vara med på ännu en filminspelning imorgon. Fattar ni? :O
Om jag hade bott i Stockholm så hade jag kunnat använda alla mina sysslolösa dagar till något vettigt, något som jag verkligen är intresserad av. Jag hade kunnat gå på provfilmningar varje dag, vara jour-statist och dessutom medverka på alla låg-budget inspelningar jag hade haft tid med. Folk säger att skådespeleri är en hård bransch, men den är mer än dubbelt så hård om man inte bor i Stockholm!
// Polly

VARFÖR har jag så svårt för teve, radio och reklam??

Är det någon mer än jag som inte står ut med att höra programledare/radiospeakers och sångares positiva och gälla röster på teve och radio? Jag blir lika galen varje gång :O Jag vill slänga teven och radion i väggen, ta bort ljudet, tysta alltihop!
Vissa kan tycka att jag överdriver, men jag mår verkligen dåligt av det. I i stort sett alla reklamfilmer låter allt så himla bra och rösterna i bakgrunden är så positiva! ”Köp den här, köp den!” Precis som om varenda människa i världen har obegränsat med pengar och inga problem alls. Jag får ångest varje gång.
’Varför tjatar de bara om småsaker och försöker uppmana folk att köpa prylar?? Är det det enda i världen som spelar någon roll? Varför inte tänka lite på alla som mår dåligt, som blir mobbade, som har dödsångest, som har förlorat en anhörig, som har blivit sexuellt utnyttjade?’
Jag vill skrika åt dem, få dem att förstå och börja bry sig om viktiga saker. ’Här sitter jag och mår hur dåligt som helst, men ni bara tjatar om att jag ska köpa den nya exklusiva datorn eller bilen, trots att jag inte ens har något körkort! Håll käften och ägna er åt alla problem som finns här i världen, gör det nu!’
De enda reklamfilmerna jag har sett som är någorlunda vettiga är dem som Barncancerfonden och Friends gör. Det kan jag kalla VERKLIGHET.
// Polly

Rihanna fick privat hotellrum, för att vara OLAGLIG!

Rihanna ville röka på ett hotell i Stockholm, men eftersom rökning inte är tillåten inomhus så fick hon ett privat rum som hon kunde röka i. Varför skulle hon särbehandlas bara för att hon är en kändis? Och för att få röka dessutom! Jag tycker inte att man ska uppmana till något sånt. Tycker ni det? Läs mer här.
// Polly

Varför ”Bögbyrån”, men inte ”Aspergerbyrån”?

Finns det någon som har uppmärksammat Pressbyråns kampanj i Stockholm under Pride-veckan? Ända till Prideveckans slut ska de ha namn som ”Bögbyrån”, ”Flatbyrån”, ”Transbyrån”, ”Homobyrån” och ”Queerbyrån” för att visa att butikerna finns till för alla. Men vadå alla? Om ovanstående namn kan ges till butikerna så kan de väl lika väl heta ”Aspergerbyrån”, ”Down-syndrombyrån”, ”Autismbyrån”, ”Mutismbyrån” och ”Social fobi-byrån” så att vi funktionshindrade också kan få känna oss välkomna? 😉
Jag tycker dessa tillfälliga namnbyten är väldigt onödiga. Det finns andra sätt att visa att alla är välkomna till butikerna, nämligen att lära folk att alla är lika mycket värda, oavsett läggning eller funktionshinder.
Jag tror knappast att folk känner sig mindre välkomna till en butik bara för att de är exempelvis homosexuella, men kanske om de har ett funktionshinder. Jag har många gånger känt mig obekväm i affärer och på grund av hur jag beter mig för att jag har social fobi har folk till och med trott att jag tänkt sno. Nej, döp butiken till ”Aspergerbyrån” istället, för som homosexuell kan man vara hur anonym som helst när man går till en butik. Det är inget som syns 🙂
// Polly

Varför dessa kontraster??

Jag hittade dessa bilder på en sajt som säljer kläder, och ja, ni ser ju själva. Vid uppvisandet av kläder som säljs för killar visas en sån här enkel och naturlig bild …

… medans tjejkläderna visas upp på detta vis:

Tycker ni att det är okej? Det gör inte jag i alla fall! Medan första bilden lägger fokus på själva klädesplagget, så ser de andra bilderna ut att komma från en sexsajt eller något liknande. Platta magar, massor av smink, en del erotiska poser + enorma bröst med push-up. (Om ni kollar in första och sista bilden) Jag tycker det ser riktigt äckligt ut, varför visas inte liknande bilder för killplaggen?? Jag blir galen på sådant här.
Jävla utseendefixering.
// Polly

Tänk att vakna upp här varje morgon …


Jag kan aldrig få nog av havet. Vill dit igen! Kanske ska på kryssning med David, men problemet då är att det inte går att nå havet från färjan. Jag vill känna havsdoften och vara nära vågorna. Vill bada i havet. Tänk att få ha tillgång till bil och kunna åka till Öland eller något annat trevligt ställe. Varför ska körkort och bil vara så förbannat dyrt??? Kan inte folk betala någon typ av bilskatt som gör att fler kan få tillgång till den friheten som det inger? Ifall alla betalade så skulle det ju bli mycket billigare … Jag är så trött på att känna mig fast.
// Polly

Varför behövs ”utbildning” …


… för att få jobba på dagis, men inte för att skaffa egna barn och ta hand om? Jag fattar inte det! Det är ju i stort sett samma sak och om nu utbildning skulle behövas tror jag det skulle göra nytta bättre hos föräldrarna som ska ta hand om sina barn ända tills de blir stora med allt vad de innebär. På dagis umgås man bara med barnen ett par timmar om dagen och syftet där är att underhålla dem, vilket är hur lätt som helst utan utbildning. Eftersom jag har bevisat både för mig själv och andra att jag KAN jobba med barn fast jag inte har någon utan utbildning och funktionshindrade barn dessutom, så tycker jag att jag borde få vara vikarie. Vad är problemet? Istället för tre års utbildning på en skola, i ett klassrum där inte minsta barn syns till, tycker jag att man tjänar mer på att befinna sig på dagiset i hela tre år så som jag har gjort, varför kan inte det räknas som utbildning? Jag är så less på det här. Bara för att jag mådde dåligt under skoltiden och inte klarade av att vistas bland andra människor för att kunna studera, så missunnas jag att vara vikarie. Jag hatar detta.
// Polly