Jag skriver. I huvudets takt …

Det är svårt att acceptera min nuvarande situation. Ska det vara så här nu? För alltid? Kommer jag aldrig att kunna sitta vid en dator mer än fem minuter i sträck utan att ögonen gör ont och sticker, utan att huvudvärk är på gång? Kommer jag alltid att behöva blunda mellan vartannat ord jag skriver på tangentbordet, titta bort från datorskärmen mer än tio gånger i minuten? Jag som förr kunde sitta vid datorn i timmar i sträck!

Jag är inte beroende av att sitta vid datorn, det är inte det som är problemet. Jag hade klarat mig utan en dator om det inte vore för att jag behöver den för att skriva. Jag vill inte sluta med en av de största anledningarna till att jag orkar och vill leva, jag vill alltid kunna skriva. När jag väl börjar på en bok så är det okej, då använder jag andra sätt än att skriva på datorn, den stora utmaningen är redigeringen av böckerna som kräver att jag använder en dator. Och det går långsamt, så fruktansvärt jävla långsamt för mig att redigera på datorn när ögonen och huvudet hela tiden säger nej. Och det gör ont. Inte bara i huvudet och ögonen utan inombords.

Jag vill kunna redigera i timmar i sträck, jag vill komma någon vart. Jag kommer aldrig någonsin att kunna acceptera att det ska vara så här för alltid, det tänker jag inte göra. Någon dag igen vill jag kunna använda en dator utan problem. Jag vill kunna ha en lampa lysande i ögonvrån utan att ögonen eller huvudet protesterar. Jag vill kunna ligga på sängen och ha taklampan tänd utan att behöva skyla den med handen som att den vore en jävla sol. Jag vill. Och jag ska. Någon gång … Annars vet jag inte hur jag ska stå ut.

Ni som läser mina böcker får ha tålamod, fler kommer. Jag håller på att läsa igenom tredje delen av Udda & Utsatt som är försenad mer än ett år då jag fick en korrekturläsning av den som jag tog åt mig av. Jag har redigerat och redigerat och nu håller jag som sagt på med genomläsningen. När det äntligen är klart så kan jag ägna mig åt min andra biografi och en barnbok som ska redigeras. Tids nog. Tyvärr är det ögonen och huvudet som bestämmer takten och jag accepterar det inte. Men jag måste ändå finna mig i det.

En frustrerande situation

Att ögonundersökningen inte visade minsta fel på mina ögon och att det inte heller verkar vara en biverkan från min medicin är frustrerande. Jag VET att något är fel, för jag märker det varje dag och varje sekund. Hoppas bara att neuropsykologen jag ska få träffa kan reda ut problemet. När jag får komma dit har jag ingen aning om, så det gäller bara att stå ut. Numera kan jag inte använda datorn alls utan att känna obehag trots att jag blundar nästan mellan varje klick och tittar bort från skärmen så ofta jag kan. När jag kan redigera böcker igen har jag ingen aning om, men jag försöker att ligga lågt.

Från filminspelning med kollaps till teatershow

Bild ett: Filminspelning, september, 2016 dagen innan min födelsedag. Jag hade känt mig dålig hela dagen och några minuter efter att bilden togs kollapsade jag över ett bord mitt under inspelningen.

Bild två: Teaterföreställning, december, 2019. I väntan på min hjärnoperation 2016 trodde jag inte att jag skulle överleva och tre år senare kunna rekonstruera filminspelningen i min egna julshow!

Se föreställningen, boka biljett här: https://www.smot.se/jul-hos-polly/

Fotografer: Dorobantu film och television och Lars Kroon.

Vad har jag för mig?

Jag bloggar typ aldrig, det känns som om jag inte hinner. Vardagen är mycket nog för mig. Disk, matlagning, matplanering, städning, räcka till för alla som vill umgås med mig och som jag såklart också vill umgås med, försöka hitta små glimtar av egentid. Sen är det teatern och bokskrivande som pockar på min uppmärksamhet. Just nu korrekturläser jag en persons bok i utbyte mot att hon läser min och det ska jag vara klar med imorgon. Efter det ska jag korrekturläsa min bok igen innan jag börjar den krångliga omslags och utgivningsprocessen. Jag vill att boken ska vara klar och kunna säljas på årets julmarknad.

I helgen följde jag med syskonbarnen till halloween på Liseberg eftersom Thim fyllde 9 år och det var en kall, underbar, regnig, trevlig, jobbig, mysig och stressig helg. Jag hann åka tre av mina favoritattraktioner, resten av tiden åkte jag barnattraktioner och besökte ett av skräckhusen. Här kommer lite bilder:

Den hjärntrötta ska till Liseberg!

Sen igår har jag bytt från landsliv till stadsliv och idag fick jag äntligen träffa Alicia igen. Hon blev jätteglad för den lila västen som min älskling hittade när han röjde på vinden, den passar perfekt! Fin-flickan lät mig ta en outfitbild.

Imorgon ska jag till Göteborg och jag blir borta hela helgen. Thim fyller åtta år på lördag så vi ska till Halloween på Liseberg. Thim har varit där typ tre gånger förut men den här gången har han lyckats tjata med mig. Som tur är ska vi åka bil så jag kommer kunna gå ut från Liseberg vid behov och ta obekväma powernaps. Öronproppar ska jag ha på mig hela tiden inne på Liseberg också med tanke på allt folk och alla ljud.

Två gånger när jag var hos älsklingen fick jag en sån där hemsk typ av huvudvärk i samma smärtnivå som den jag hade när jag vaknade efter operationen. Jag hatar sån huvudvärk eftersom tabletter inte hjälper och man vet inte vad man ska ta sig till. Låt mig slippa detta i Göteborg!

Vilodag med katt

Jag och katt har varit ’lata’ idag. Patricia har inte gått ut alls och jag var inne hela dagen fram till fem då jag gick två kilometer i kylan och regnet som självklart kom precis lagom. Som vanligt har jag varvat dagen med ljudbokslyssnande, lite skrivande, lite målande och lite Netflixtittande. Ingen huvudvärk idag och har inte varit särskilt trött i ögonen heller så det är jag glad för. Därför passar jag på att blogga nu!

Disken får vänta, jag ska sova hos syrran!

”Disken får vänta.”

”Men du har ju skjutit upp den flera dagar!”

”Ja, men jag orkar inte.”

”Varför inte?”

”Jag ska sova hos min syster idag och ska vara där vid fyra, det är bara en timme kvar.”

”På en timme hinner du diska.”

”Det är möjligt att jag hinner, men jag orkar inte. På den här timmen som är kvar ska jag hinna klä mig vettigt, packa med mig det jag ska ha och sen tar det en stund att gå.”

”Ja, men det tar inte en timme.”

”Nej ,men diskning stjäl energi och kan framkalla huvudvärk eftersom man måste ta i för att göra disken ren. Det är dyrbar energi som jag kommer att behöva när jag kommer hem till min syster. Vi ska göra mat vid fyra och sen ska jag umgås med min älskade systerdotter som ibland helt utan vetskap ger ifrån sig höga ljud.
Jag behöver energin till att orka leka med henne och hålla mig vaken tills hon däckar vid kanske åtta på kvällen.
Efter det ska jag ha energi till att se på film med min syster.  Jag har inte gjort någonting annat idag än varit i affären och sen hämtat ut ett paket. Efter det har jag legat i sängen och ändå krävs det stor ansträngning för mig att klara av en övernattning hos min syster. Visst låter det bisarrt! Jag är 27 år men orkar inte diska eftersom jag ska sova över hos min syster. Normalt?”

Social några timmar: Slut för dagen

Idag har jag hälsat på på dagiset som jag jobbade på och efter det hämtade jag syskonbarnen och lämnade dem i säkert förvar hos sin mamma. Efter det blev det en kall tur hemåt i blåst och motvind och trots den enorma tröttheten tvingade jag mig att gå till en affär för att fylla på matförrådet. Sammanlagt gick jag fem kilometer idag. Klockan var bara typ tre när jag kom hem men efter det var energin för dagen slut. Sov i två och en halv timme, vaknade trött och försökte vakna till genom att kolla på Netflix. Det funkade inte så bra och jag har varit rätt så trött sen dess men huvudvärken verkar lyckligtvis ha försvunnit efter att jag tog tabletter.

Om jag vill träffa folk och vara lite social ibland så kommer oftast huvudvärken som en dålig bonus efter alla intryck. Ibland under tiden, ibland en stund efter och ofta är hela nästa dag uppbokad med huvudvärk. Ändå träffar jag folk ibland för vad ska jag annars göra, vara i lägenheten hela livet? Idag tog jag slut på mina energireserver och fick huvudvärk för mina gamla kollegors skull och en annan dag ger jag av min dyrbara tid och energi till någon annan. Det är så det funkar.

Jag kommer inte orka skriva något nämnvärt på några böcker idag heller, bara skriva in några få meningar från skrivbok till skrivdokument i datorn. Det är bättre än ingenting.