Ge mig rollen!

För några dagar sen fick jag svar från en filmannons, angående en film som förväntas nå ut till internationella filmfestivaler världen över, främst i USA och Europa, och det roliga är att de vill att jag ska citera en valfri monolog och skicka till dem för ett beslut. Det är så kul! 🙂 Filmen är en del av regissörens utbildning till en filmskola i New York, och det hade varit så häftigt att få rollen då så många skulle få se mig agera. För att få ut så många känslor som möjligt i en och samma scen så tänker jag citera en monolog som innefattar bland annat ilska, förvåning, självsäkerhet och kränkning och jag måste spela in den redan idag, för imorgon är det för sent.

Glada nyheter:

Jag ska på provfilmning! (Inte en särskilt ”glad” nyhet kanske, mer åt det ”panik-fyllda” hållet) Det som är roligt är att jag slipper ha en sysslolös lördag.

Jag har fått en roll i en kortfilm. (Vet inte när det är inspelning)

// Polly

Premiären …


… och den trevliga, men mot slutet röriga middagen vi blev bjudna på är nu avklarad. Jag fick lila blommor <3 Jag längtar redan till nästa föreställning som är imorgon och denna dagen bjuder på en liten provfilmning.
// Polly

En styck blöt katt på provfilmning.

Lyckligtvis blev det dåligt väder i samma stund som jag skulle gå på provfilmningen igår. Det kom enorma snöflingor från skyn och jag var tvungen att gå i motvind. Det var så kallt och jag såg knappt var jag gick, så för en gångs skulle längtade jag efter att få komma fram. Kylan gjorde att jag inte hann känna någon nervositet, och jag kunde heller inte stå utanför lokalen och trycka som jag brukar göra.
Resultatet av värdret gjorde att jag fick stegra in och provspela som läraren med utseendet av en genomblöt katt. Mina byxor var så blöta att de hade fäst sig mot benen och mitt hår kunde man tro var nytvättat.
    ”Vi går in så du får träffa gänget.”
Jag kved lite inombords då jag fick höra ordet ”gänget”. Hur många var det som skulle träffa mig, vilka typer av personer? Lyckligtvis gick det bättre än på länge, precis som i Arboga.

 

Snart blir terrängen ostabil …

… för jag ska på provfilmning vid halv elva. Här i Nässjö! Det tar bara cirka tio minuter att gå till stället som kommer ge mig all panik. Det är så mycket frågor jag skulle vilja ställa till de som håller i provfilmningen, men jag hoppar det 😉
”Hur många kommer vara där?”
     ”Kommer ni sitta på ett långbord som en idoljury och betrakta mig med dömmande blickar?
    ”Hur gamla är ni? Är ni ungdomar eller vuxna?”
    ”Måste jag improvisera?”
 Snälla, ta bort mig! Det enda jag vill är att låtsas att jag är sjuk och inte kan komma, bara skjuta fram eländet. Men vad hjälper det? Det är ju bättre att få det gjort än att behöva gå omkring och oroa mig för det. Nej, nu kör vi …
// Polly 

Provfilmningen i Arboga.

Jag har inte ”hunnit” skriva om det, men provfilmningen i Arboga var en av de bästa, och minst pinsamma jag har varit på. Regissören var snäll, trevlig och förstående, och upplägget var perfekt! Istället för att man ska behöva gå in själv (som på de flesta provfilmningar), och mötas av en fruktansvärd syn där flera främlingar sitter vid ett långbord framför en redo att döma, så var det precis tvärt om. Den här gången var det de sökande skådespelarna som fick sitta vid ett långbord på scenen, och mittemot oss var det istället regissören som satt själv med våra blickar på sig. Det var intressant att se andra provspela för rollen jag själv skulle spela för, men samtidigt försökte jag hela tiden fundera ut hur jag kunde göra rollen bättre än dem så att regissören skulle falla för valet av mig. Jag vet inte hur det har gått än, det får man veta senast i maj.

Scenariot innan jag lyckades ta mig in i själva lokalen där provfilmningarna skulle hållas kan ni säkert tänka er. Först letade jag och letade ända tills jag hittade rätt, och efter att jag hade hittat rätt ställe gick jag minst två varv runt hela kvarteret innan jag ens vågade närma mig dörren till lokalen. När jag gick förbi den försökte jag hela tiden se så alldaglig ut som möjligt, med följande tankar i huvudet ”bry er inte om mig, jag gör inget särkilt här, jag ska bara gå förbi!”.
Men när jag väl lyckades skärpa till mig och gå in, så var det inte alls så farligt som jag trodde. Visserligen hade alla sökande redan samlats, och jag fick knacka på dörren och gå in, men den här gången var det inte bara mig filmens medarbetare skulle betrakta och bedöma. Det var oss allihopa.
// Polly

Gårdagen bjöd på …


… en provfilmning i Arboga, samt en försening hem på cirka sex timmar. Jag skulle varit hemma vid niotiden men kom hem vid kvart i två på natten. Tur för SJ att de ersätter sånt här!
// Polly

”Skjut mig i huvudet!”

Eller : ”Gör mig osynlig, vad som helst bara jag inte syns!”
Det här är vad jag kommer tänka när jag har kommit så långt att jag ska provfilma. För tillfället känns det bra, paniken kommer aldrig förrän jag är nästan helt framme. Tur att jag alltid känner mig på topp före så att jag inte skippar möjligheten på grund av lite nervositet. Min förra provfilmning var ju värd besväret trots helvetet jag upplevde, jag fick ju nämligen en roll! Jag ska försöka lämna rädslan hemma idag, gömma den någonstans …
// Polly