Nu börjar en ny bearbetning.

Börjar inte den slutgiltiga redigeringen på ”Om ett missfoster” förrän de andra bedömningarna har kommit. Därför kommer jag under tiden att skriva på uppföljaren, som bland annat skildrar hur det är att bo i en egen lägenhet och ta ansvar då man har autism, selektiv mutism och social fobi. Ni får även läsa om mitt jobb på en dagisavdelning för funktionshindrade barn och hur det gick till att börja där.
Och sist men absolut inte minst: Alla jävla övergrepp. Jag ska göra ett försök att komma över dem och därför kommer jag berätta om det i min nästa bok.
”Jävla mutism!”, kommer därför att vara lite mer utelämnande en ”Om ett missfoster”. Dags för terapi! Nu ska det jobbiga skrivas ner.

Min manusbedömning har kommit!

Och väntan är inte slut än. Jag ska få ytterligare två bedömningar så jag tror nog det är bäst att vänta med att börja redigera tills jag har fått dem också. Eller vad tycker ni? 🙂 Det kan ju vara så att jag måste gå igenom manuset extra gånger annars och det har jag ingen lust med. Jag vill snart att detta manuset ska vara färdigarbetat, så trött är jag på det. Det är jobbigt att gå igenom med med tanke på att det är en självbiografi.
Jag är väldigt nöjd också. Mitt manus anses som välskrivet och ”mycket bra” och det är mest stav/slarvfel som måste rättas till. Jag är bäst helt enkelt!
// Polly

Det är en lång process.

Min självbiografi ”Om ett missfoster” ska få två omdömen från förlaget och sen har jag uppmanats att skicka manuset till Liv i Sverige också för ännu en bedömning. Det ska bli spännande att se vad folk tycker.
// Polly